Är 25 år och jobbar som automationsingenjör.
Får ut någonstans runt 35-40k, dock väldigt olika beroende på hur mycket som jobbats och vilken typ av uppdrag man varit på. Vet inte om det räknas som höginkomsttagare, lever inte som det i alla fall.
Kör runt i en sunkig Citroën från 90-talet. Bilar intresserar mig inte mer än att det skall rulla problemfritt och skönt. Tror att jag aldrig kommer köpa en helt ny bil oavsett hur mycket jag tjänar, det skulle göra för ont i snålkörteln i mig med en så usel affär.
Försöker få till en resa på 2-3 veckor varje år, men ett antal gånger har det sammanfallit med lite längre arbeten utomlands som gjort att i alla fall jag inte är så sugen på annat än kortare turer på semestern. I år blir det troligtvis Norge någon vecka i alla fall och förhoppningsvis inga utlandsuppdrag mitt i sommarvärmen.
När det gäller ätandet så tänker jag sällan på vad det kostar, utan jag köper det jag gillar. Mina vanor här är dock också rätt så sparsamma ändå tror jag. Jag tycker sällan att dyrare lyxvaror är särskilt mycket godare än något av enklare natur faktiskt. Lagar ofta godare mat hemma än vad jag hittar ute.
Vad gäller boendet så bor jag och min tjej i ett gammalt parhus, med ungefär hälften av värdet i lån kvar.
Citat:
Ursprungligen postat av RiverStyx
Det jag generellt kan bidra med till diskussionen är att jag är avundsjuk på människor med mer fritid. Jag hade hellre tjänat 40 i månaden och kunnat vara ledig 10-12 veckor om året än att tjäna mina 65 men ha svårt att ens kunna ta 5 veckor ledigt. Problemet är att med en sjysst inkomst kommer ofta stort ansvar och relativt höga krav, vilket begränsar möjligheten för ledighet.
Visst är det så. Min personliga förhoppning är att om man spelar sina kort rätt i ung ålder så kan man njuta av fördelarna om några år när man är skuldfri och kanske även har ett lite större kapital som ger en lite mer svängrum och fritid på ens egna villkor. Lever man någorlunda billigt och inte bränner en massa på statusprylar som bilar, kläder och gud vet vad, så kan man köpa sig mycket frihet med ett relativt litet kapital. Det handlar mest om vilken standard man är van vid.