Den stora kusliga tråden om skräckfilmer

Ska du inte byta tillbaka till din cap. Rhodes-avatar?

Vad sade du nu? Hade faktiskt tänkt byta tillbaka till den, men jpgn ligger på gamla datorn. Dock verkar en likasinnad person tagit precis samma screen shot från filmen, vilken jag hittade enkelt med google bildsök. Så klart återställd signatur oxå.

Det fetstilta var bara för jävla underbart uttryckt, Moffin - medvetet eller ej. Jag kommer nog kopiera och återanvända det när man vill klanka ned på halvdan CGI. Class act.

Jag funderar ofta på varför detta, framförallt i "hollywood" blivit en grej med något sorts gradiost slut?
Det känns som att de flesta skräckfilmer slutar på ett av tre sätt.

1. Det jag i fortsättningen kommer kalla "mama-slutet". Någon sorts orgie i story, känslor och dålig CGI där filmskaparna tydligen bestämde sig för att nej! filmen kan inte vara läskig hela tiden utan det måste sluta vacker. Slutet är oftast dumt och eller ologiskt. Se även remaken av The woman in black.

2. But then who was phone? Den obligatoriska twisten. Tänker inte komma med några exempel här då det är lite av en spoiler för filmen i fråga men alla vet det. Filmen slutar - nej det gjorde den inte! Det var inte person X som var mördaren, det var ju Y hela tiden!! Personligt favoritslut hos mig. Bland de bästa filmsluten i historien (fakta) slutar med en twist. När twisten används bara för att (vanligare på senare tid) kan det bli fruktansvärt komiskt och framförallt dåligt.

3. Oj bandet tog slut. Cliffhangern, alternativt filmen slutade bara. Extremt ofta ett dåligt slut på en dålig film. Väldigt svårt att göra på ett snyggt, tillfredsställande sätt för publiken. Se The devil inside för ett ordentligt skräckexempel (hurr hurr) på detta.


Detta är OT men alltså jag måste sluta med detta. Det har länge varit ett internskämt mellan mig och min pojkvän att säga saker som "spela data" eller "kolla på datan" nu har det alltså letat sig över till min naturliga vokabulär och jag är officiellt ett original-miffo. Great

The Ruins 3/5
Återigen verkar min filmsmak när de kommer till skräck gå emot majoriteten här på forumet. Nog för att slutet var rätt väntat så bjöd filmen ändå på en hel del trevliga inslag och filmmiljön var inte lik någon jag tidigare sett i någon skräckfilm. Ljudeffekterna förstärka även filmupplevelsen på ett snyggt sätt.

Har för mig att även jag tyckte den var OK, men inte direkt kass. Så där medelmåttig och sevärd 1 gång.

Håller med om att The Ruins inte är någon film man lär se om på flera år i alla fall. Möjligen när jag börjar saknar sjungande växter jag tar handen ur röven och ser om den.

Jag såg nyss början på The last house on the left från 2009. Jag har hört att det ska vara en remake som faktiskt inte är så dålig som de brukar vara och av det första mordet att döma så verkar det inte som att de har sparat något på obehaget.
Vad har ni att säga om House of the long shadows? Lee, Price och Cusching är alla med i den så man blir lite nyfiken. Baserat på trailern så verkar den sådär, men jag har ju blivit positivt överraskad förut. Har någon sett den och kan kommentera?

Tycker också om den filmen en del har jag för mig, väldigt creepy på sina ställen.
Nu har jag bara sett den en gång, men absolut en film jag kommer se om i framtiden. Tror allt den kan hålla för mer än en titt.

Har bara sett den en gång och det var för typ 20 år sen så minnet är dimmigt (och tiderna andra). Minns den inte som dålig iaf., och har för mig den hade ett skruvat skönt slut.

Så, yes, jag rekommenderar den! För om du skulle gilla den så kommer jag nog se om den. Agera nu provsmakare åt mig så jag slipper kasta bort min högst värdefulla tid.

Jag ska helt klart ge den en chans!

Hur är Hammer-klassikern Vampire Cirkus, sevärd? Undrar mest då jag tänkte se på den idag och har ganska höga förväntningar då det trots allt är en vampyrfilm av Hammer. Dock är inte Lee eller Cushing med, men tror den är bra om man bortser ifrån den aspekten.

http://www.imdb.com/title/tt0067924/