Hur motbevisar evolutionsteorin Gud?

På vilket sätt skulle det ena motsäga det andra? Det skulle väl inte vara omöjligt för en Gud att skapa en nyfiken, potentiellt allvetande människa med högt utsläpp av centralstimulerande substanser i hjärnan. Rent evolutionärt skulle det vara ett stort problem då höga utsläpp av glada (i brist på bättre ord, får jag erkänna) centralstimulerande substanser då dessa ofta har som funktion att visa att man har tillgodosett alla sina behov för stunden.
Men om de hjärnan vore utformade på ett annat sätt, vilket knappast vore omöjligt för en Gud, så skulle människan kunna leva i konstant lycka men ändå känna ett behov av att de vardagliga kraven för överlevnad tillgodoses.

Jag vill inte på något sätt påtala mig själv som intellektuell, men jag skulle nog byta bort många av mina insikter och många av mina krav jag känner på mig mot att få en högre grad av lycka. Däremot är jag väl medveten att jag inte själv har möjlighet att göra det valet, jag kan bara vara jag och leva efter de förutsättningar jag har. Jag ägnar dock stor del av min tid åt att försöka få reda på vilka faktorer som kan öka mängden lycka.
Personligen tycker jag även att ordet lycka är problematiskt
Min (kanske lite uttjatade..) kritik mot just detta är att själva grunden i världen hade kunnats göra bättre, världen hade kunnat göras till en plats där världen är god, där de medvetande i skapelsen känner att skapelsen är god och där Gud inte behöver interagera.

Personligen skulle jag säga att världen är näst intill obegriplig så fort man försöker fördjupa sig lite i ämnet. Lätta interaktioner av naturlagarna med någon sorts "butterfly effect" skulle knappast göra naturen mindre begriplig för oss.

Ponerat: Inte nödvändigvis datorn.


Ponerat: Själv är jag benägen till att hålla med dig och kallar detta för 'intention', men det är mycket spekulativt och inte alla 'primary causes' fungerar så. En del 'drömmar' fram kosmos.


Om 'godhet' definieras som det som passar 'guds' syfte bäst.


Är du ironisk?

Enligt de flesta religioners syn på Gud så är Gud både skaparen och 'uprätthållaren', t.ex. katolicismen och om jag inte har fel så har även Muslimer denna syn. Det är korrekt. Men 'skapelse' implicerar inte att skapelsen måste upprätthållas av det som skapade den. Kan ju va bra också att skilja på per se och per accidens orsaksföljder. Datorprogrammet är t.ex. ett exempel på en per accidens orsaksföljd, dvs. jag behöver inte vara kvar för att datorprogrammet ska fortsätta fungera. Symbiosen mellan datorn och programmet är dock en per se orsaksföljd. Ett bättre exempel vore följande; En kvinna får ett barn. Kvinnan kan sluta att existera utan att effekten 'barnet' slutar existera. Dock, är barnet beroende av andra saker för sin existens och är på så sätt en del i en per se orsaksföljd.

Precis, dvs. inte utan question-begging. Men implicerar inte en 'vilja' på något sätt ett 'behov'?

Inte jag heller.


Visst är evolutionen som princip enkel, men problemet med lidande kvarstår. Skulle det vara möjligt för Gud att skapa människan utan att använda evolutionen?

Du har sannerligen en förmåga att få ut det mesta av några få rader.

Du gör såklart en bra poäng. Gudstron och religion har användes för att sänka människas naturliga nyfikenhet inte bara det men på många andra sätt också. Nu när jag ändå skriver kan jag väl berättar hur jag ser det (sry bogomil ) Min gudstro är inte sådan som hindra mig från att eftersträva goda ting i livet tvärtom ska man som människa gör sitt bästa att försöka uppnå dessa men samtidig vara medveten om att ovissheten för utkomsten ligger endast hos Gud. Det är egentligen fel tråd att diskutera predestinationsläran så jag avslutar diskussionen här om inget annat.

Jag håller med om att det finns en del ganska stora problem med detta "ad hoc-bygge", men det borde kunna lösas med ytterligare antaganden.

Du säger själv att det finns en rent evolutionär fördel med våra behov — är inte det anledning nog? Givetvis kunde en omnipotent Gud ha skapat oss så att vi var i ett tillstånd av konstant lycka, men här måste man då ställa sig en fråga: varför skulle gud skapa något alls? Varför gör inte Gud bara en kopia av sig själv?

Här kunde man tänka sig något i stil med att Gud vill delge sin godhet/perfektion för ett maximalt antal 'essenser'. Därför uppstår "lokal ondska", i.e. det människan kallar ondska. Världen som helhet måste däremot vara perfekt. När vi betraktar den anspråkslösa, enskilda plattan i mosaiken ser vi inte den vackra helheten.

Jag säger inte emot. Och lycka är också det ett problematiskt begrepp.

Men hur kan du veta det? För att använda samma exempel som ovan: Om varje enskild platta i mosaiken är ett komplicerat mästerverk är det inte otänkbart att helhet förstörs på köpet.

Jo, det håller jag också med om. Det tycks vara det största problemet med detta sätt att tänka — världen verkar faktiskt inte alls vara särskilt enkel och begriplig.

Men trots allt en eloge för att du kan se outgrundlighet ... alternativt predestination ... som dom är, och inte försöka tvinga dom in i debatten här.

Ödestron och predestinationstro är väl det som ställt till det en del tycker jag, att utefter fatalistiska principer hålla gud ansvarit men ofta på måfå och nyckkfullt, eftersom ingen hittills kan mer än se sig som tolkare av gud, att tro på gud är att försöka fånga något som inte ens är angeläget för människans vidkommande, som jag ser det.
Vad som ligger för människan att ta tg i, t.ex skydda sig för köld eller torka, samla näring och skapa ordning och försöka avvärja epidemider, för att klara av att försätta sig i avkoppling och njuta.. det har ju varit oerhört arbetsamma processer och krävt så mycket nytänkande, men förstås ännu ingen samsyn, sett till hur gudso spretar vilt och fritt, vissa pratar om vördnad andra om dyrkan sedan underkastelse och passivitet medan andra menar att aggression är okej för att försvara sin gud eller sina gudar, där förtryck isf varit och är enda framkomligheten att upprätthålla tron/religionen/visionen och rättfärdigar allt möjligt.

Då tycker jag att rättfärdiganden i sig kan vara så gott som likvärdigt med predestinerad livssyn, då blir kontentan att människan själv är skuld till vad hon är och kan hon inte uppnå bättre tillstånd oavsett vad hindren är, så skulle det vara ödet/gud som bestämt så, vilket ytterligare skruvar till rättfärdigandet av t.ex allvarliga orättvisor och system vilka hänsynslöst utnyttjar människor, så länge gud är med i bilden.. gud är också modenyck har jag märkt.

Rent objektiv finns det bara ett om vi ska diskutera Guds attribut. Vad ligger dig närmast till hands utilitarism?

Ok. Jag håller med om att faith-fact debatter kan vara krångliga. Det beror på vad det är som diskuteras men generellt skiftar värdet i vissa fall är den obefintlig medans den andra fall är avgörande (ex. att människan och apan delar en gemensam stamfader)

Jag har för mig att vi diskuterat just detta i någon annan tråd och min slutsat är och förblir, än så länge, att ett universum är meningslöst att skapa för en Gud, förutsatt att guden är bristfri (allsmäktig, allgod, allvetande). Att Gud dessutom oftast beskrivs som bortom tid och rum gör universum ännu mer meningslöst. Om man bortser från detta så kan man ju i alla fall tänka sig att en allgod Gud skapar universum med mål att fördela maximal lycka.

Jag förstår att ondska egentligen är ett krav för att man ska kunna förstå innebörden av lycka, i alla fall om man antar att denna värld är den "perfekta". Å andra sidan har vi bara denna värld som referens och när det kommer till personlig tro så tror jag att allting skulle kunna vara mycket bättre.

Den enda som skulle få ut något av att se den perfekta helheten skulle ju vara Gud, och personligen tycker jag att det är oerhört egoistiskt av en entitet som beskrivs som allgod. Men det är återigen endast en personlig åsikt.

Jag är inte benägen att hålla med här. En allsmäktig Gud saknar ju per definition begränsningar.

Om konstruktören är mänsklig så är jag fullt benägen att hålla med om det, och har till och använt liknande koncept i mitt musikskapande. Men jag är som sagt långt ifrån allsmäktig och är ibland tvungen att skapa något fult eller dissonant för att kunna framhäva något vackert eller simpelt.

Ja. Men jag anser inte att det inte kan finnas andra möjligheter.


I dom "avgörande fall" är en regrediering av båda underlag och metodologi det mest vettiga alternativ.

Du har rätt, fel av mig haha.

Ostyrkta källor? Bevisa för mig vilka av mina källor är ostyrkta. Jag har kopia av gamla testamentet (döda havsrillarna), där alla böcker förutom esra hittades. I alla dessa böcker förutom Esra finns profetior om en Messias. Och dödahavsrullarna med hjälp av kol-14 metoden har daterats till 200 f. Kr. Vi har nya testamentet som skrevs av evangelierna som var med Jesus. Vi har paulus alla brev etc. Vi har utom kristna källor, josefus, thallus etc. Säg vad du vill om årspannen, men de skriver om en Christos.

Sanningen måste vara objektiv och absolut annars kan det inte vara sanningen.