Citat:
Ursprungligen postat av Snapcount
Ett par frågor till er kvinnor i "jobbet"..(o män..?

)
Är det några av er som går på medicinering.., tänker mera åt det lugnande hållet ?
Har ni träffat på/känner till kolleger som går på detta ?
Jobbet ni har är ju väldigt nära (o personligt), likaså stigmatiserande, hur får ni distans till vad ni gör ? 
Det är en väldigt intressant fråga och personligen tycker jag att den är ganska svår att svara på. För mig personligen har jag ett behov av att hålla distans till det jag gör, det vill säga sälja sex för att hantera min nuvarande livssituation, eftersom sexet jag är med om när jag säljer sex inte är en del av min egen sexualitet. Det handlar endast om köparens sexualitet och behov.
Men ett sätt är att under perioder avstå helt ifrån att ta emot sexköpare. Det brukar gå om jag under ett par dagar då och då "ligger i" så att säga. Inte alltid det funkar eftersom det är beroende av när sexköparna kan och vill ses också. Men det kan ibland gå dagar eller till och med veckor då jag överhuvudtaget inte klarar av att ens svara på telefonsamtal eller mejl från sexköpare eftersom bara tanken på att sälja sex får mig att må dåligt, det har till och med hänt att jag drabbats av något som liknar panikångestattacker. Så för mig är det alltså bättre att så att säga köra på ett par dagar när jag ändå håller på och det ger mig möjligheten till en veckas eller ibland flera veckors "andningspaus". Problemet är ju att jag för eller senar tvingas att ta emot kunder igen, annars får jag ju inte in några pengar. Jag skulle inte klara av att ständigt ha kunder fem dagar i veckan, även om det bara rör sig om en kund per dag. Det skulle få mig att må än mer psykiskt dåligt. Inte för att jag mår bra av att ha kunder flera dagar i sträck då och då när jag träffar en, eller ibland två, sexköpare på en dag. Men jag klumpar väl ihop "obehaget" istället för att sprida ut det mer jämt, då det lättare får mig att hålla distans till det faktum att jag gör något som jag egentligen inte vill endast på grund av att jag hamnat i en svår situation där jag för närvarande inte ser någon annan lösning. Eller ja, valmöjligheten skulle väl kunna vara att skita i allt då.
När det kommer till själv sexakten med sexköparen så håller jag distans på olika sätt. För distans behöver jag, då det som sagt inte är en del av min egen sexualitet att sälja sex. Det finns nog många olika sätt. Ett sätt för mig är att jag går in i en roll, som den kåta lilla horan. En roll som är avskärmad från mitt "jag". Det gör jag genom att exempelvis klä mig på ett speciellt sätt och uppföra mig på ett speciellt sätt som jag annars inte gör. För kunden blir jag den perfekta lilla kåta horan helt enkelt. Ibland lyckas jag dock inte alltid med detta, utan försöker då antingen tänka på annat eller tänka att det snart är klart och jag får ju ändå pengar som jag behöver och "uppmuntrar" mig själv att stå ut med ett leende. Ibland belönar jag mig själv efteråt, tack och lov inte med alkohol eller andra substanser. Men det är väl en sorts överlevnadsstrategi att lura hjärnan med lite uppmuntran för att inte låta den mer destruktiva känslan ta över helt. Men nej jag använder ingen lugnande medicinering, inte heller alkohol eller narkotika. Jag har också blivit en bra lögnare då jag inte bara ljuger för sexköpskunderna genom att upprätthålla en fasad som uppvisar mig som en sexuell kvinna som bara älskar att bli knullad för pengar, men jag ljuger även för min omgivning då jag inte talar om för någon att jag säljer sex för att klara mig.