Såg
YellowBrickRoad från 2010 idag. Den har fått uselt betyg på IMDB och någon forummedlem (tror det kan varit vår kära
Moffin) nämnde också att den inte var något att ha. Den är något av en B-film, ja, men om man bortser från detta så är det ändå en sevärd rulle med långsam skräck där det byggs upp och blir obehagligare och obehagligare.
Vanligtvis så föredrar jag gamla filmer som har en annan mörkare, dunklare och varmare mys-stämning än YellowBrickRoads lite moderna, lite "kalla" och råa känsla. Dock så funkar det.
Många scener där det blev tillskruvat och man kände personernas förvirring och paranoia var mycket bra! Tror jag relaterade mycket till känslor man upplevt på svamp och eller diverse hallucinogena preparat. Där man märker att något är otroligt fel, att något inte står rätt till men man kan inte värja sig för det utan bara sugs in.
Inte för att jag vill smutskasta några psykedeliska droger, har även haft bland dom vackraste och mest magiska stunderna i mitt liv på dom.
Tillbaka till filmen, den kanske slutar med ett lite väl för "öppet-för-tolkning-slut" men det borde inte störa om man tänker tillbaka på vilken resa man har haft fram tills dess. Plus att det räddar nog också filmen från att få ett platt och banalt slut. I alla fall i min mening.