En märklig trend som hittills gått i stort sett okommenterad vad jag vet, är det djupa och ganska brutala klassförakt som åsikts-kontrollanterna i vänster/PK-eliten ger uttryck för. Detta syns framför allt när man ska angripa Sverigedemokraterna och de medborgare som har mage att rösta på ett "icke godkänt" alternativ. Men även i andra sammanhang, t ex s k "nät-hat", så skuldbelägger Riksdagens och gammelmedias åsikts-elit vanliga svenskar och anklagar dessa för att vara "outbildade" eller rentav "arbetslösa".
Varje form av stöd till SD, eller andra olämpliga åsikter, bemöts med aggressiva påhopp som förvånansvärt ofta riktar in sig på klass och demografisk tillhörighet. Det är
ett påfallande klassförakt som PK-vänstern visar upp i sina utbrott i radio-intervjuer och på dagstidningarnas debattsidor.
Har man fel sorts åsikt så är man en "arbetslös förlorare" (enligt Jan Guillou), "white trash", "landsorts-raggare", "outbildad ung man", "enbart gymnasie-kompetens", osv.
Vet inte om jag missförstått något, men är det inte meningen att vänstern ska
sympatisera med de breda folklagren, med lågutbildade, med landsorten, med de som haft oturen att bli arbetslösa? Lyssnar man på Åsa Linderborg-skocken i Stockholm så låter de ju snarare som ett gäng nyrika grosshandlare som sitter på Djursholms-verandan och hånar "förlorarna" i arbetarklassen.
Vad hände med vänsterns solidaritet med samhällets gräsrötter? Att ösa förakt över lågutbildade och arbetslösa, är det vad socialdemokrater, miljöpartister och vänsterpartister står för? Skulle det inte vara precis tvärtom?
Märkligt.
Förklara gärna.
- F.G