Citat:
Ursprungligen postat av va-kostare
Ge en källa på att han ansåg sig vara en "stolt kurd".
Det har aldrig funnits någon land som hetat Kurdistan de senaste årtusenden, hur har denna påhittade nation blivit ockuperat?
Vem som helst som har en inblick i mellanöstern och vet lite om de olika etniska grupperna vet att inavel är ett problem bland minoriteterna Assyrier och Kurder (framförallt Feyli Kurder) och som jag skrev tidigare så gäller det inte alla. Du tog illa upp och kom med barnsliga invändningar om "Persisk inavel".
"Bergsturk" uppfattas som någon sorts förolämpning bland de "stolta Kurderna" men tack "Captain obvious" för att du tydliggör att det finns ingen sådan folkgrupp!
Källan är wikipedia artiklen du själv hänvisade till, och begreppet bergsturk är en förolämpning mot den som använder den. Nej jag tog inte illa upp, det är en barnslig och kontraproduktiv anklagelse. Du borde kolla dig själv i spegeln innan du anklagar andra folkgrupper för inavel.
De har visst funnits ett land som hetat Kurdistan, och det heter så fortfarande.
Nedan citeras Karlsson, Ingmar, 2008: Kurdistan landet som icke är. Falun: Scandbook.
Sidnummret är 34-36.
Citat:
Sumerer, babylonier och sedan även assyrier omnämner redan från och med utgången av det tredje årtusendet före Kristus folk i de centrala och nordöstliga delarna av Zagrobergen som de betecknade som guti, qurti eller kurti som hörde hemma i ett land som kallades Gutium eller också Kardaka. Gutierna (ca 2200 - 2100 f.Kr) hade sitt ursprung i de iranska bergen och tog makten över stora delar av Mesopotamien. På kilskriftstavlor står att läsa att de lever utspridda i avlägset belägna bosättningar. Rikedomen i deras länder betonas liksom deras fruktade konungar. Sargon av Akkad, som grundade ett stort rike i Mesopotamien omkring 2350 f.Kr., uttrycker sin stolthet över att ha besegrat Gutium och en av hans efterträdare, Naramsib, betonar särskilt att han lyckats slå ner en revolt bland bergfolken även om han själv fått utstå nederlag i kampen mot gutierna. Ett årtusende senare prisar den assyriske kungen Tigat-Pilesar I (1114-1076) sina militära framgångar över de vitt utbredda gutierna. (...) Eftersom viss kunskap finns om gutierna på grund av deras assyriska och sumeriska källor har de blivit välkomna kandidater som kurdernas förfäder, där också den etymologiska likheterna mellan gutier och kurder förs fram som bevis liksom det faktum att gutiernas rike geografiskt i stort sett sammanföll med de områdena som idag är bebodda av kurder.
Citat:
The word Kurd itself could mean mountain people, frequently complemented by various attributive expressions for war-like mountaineers. Oldest roots of the term can be traced back to the Sumerian assumed word stem kur denoting various mountain peoples and lands. In cuneiform sources kur-related terms are frequently used for mountaineers who inhabited ancestral homelands, which traditionally encompassed areas stretching from Eastern Anatolia via Northern Mesopotamia to Zagros regions and eastwards into Northwest-Iran of today. Also, since the 23rd century B.C.E. existed a steady but fragile, waxing and waning continuity of kur-stem term labels characterizing various mountain people. Some of them can be convincingly and in continuity allocated to descendants of aboriginal forefathers of Kurds like Kurda (passim), Karda (ongoing discussions) or kurti.
/First interdisciplinary study composed by the Austrian Historian Ferdinand Hennerbichler (*1946), backed up by leading Iranist Gernot L. Windfuhr, Ann Arbor, Michigan, USA, and renowned DNA Genealogist Anatole A. Klyosov, Newton, Massachusetts, USA.
I minst 400 år har Kurdistan varit ett enat land trots att den var uppdelad i kurdiska emirater och dynastier.
Karlsson igen:
Den turkiske/ottomanske muslimen Evliya Celebi (1611-1681) reste under
1600-talet till Kurdistan och dokumenterade bl.a. landets gränser i Seyhatname (Resornas bok):
Citat:
Det är ett vidsträckt område. Från det yttersta områdena i norr krig Erzurum sträcker det sig via Van, Hakkari, Cizre, Amadiya, Mosul, Sharazur, Harir och Ardalan till Bagdad, Daran, Dartang och till och med så långt som till Basra: sjuttio dagars resa genom det klippiga Kurdistan. Om de sextusen kurdiska stammarna och klanerna inte utgjorde en fast barriär mellan perserna och osmanerna skulle det vara en enkel uppgift för perserna att invadera Mindre Asien... Kurdistan är inte lika brett som det är långt. Från Harir och Ardalan vid persiska gränsen i öster till Damaskus och Aleppo i väster varierar dess bredd mellan 25 och 15 dagsresor.
(s.28)
Den franske encyklopedisten Denis Diderot skrev
1751:
Citat:
Kurderna besitter ett land som gränsar mot det gamla Assyrien och Kaldeen. De är självständiga, aldrig bosatta utan ändrar ständigt vistelse.
(s.30)
Den tyske upptäcktsresande Carsten Niebuhr reste till Kurdistan under sin arab resa
1774-1778 och skrev bl.a.
Citat:
Stammarna i detta bergiga landskap accepterar inte guvenörer som de turkiska makthavarna skickar ut utan erkänner bara sina egna överhuvuden.
(s.30)
År
1820 gav sig engelsmannen Cludius James Rich ut på en resa till Kurdistan och skrev om sina upplevelser i sin
bok A Narrative of a Residence in Koordistan, bland annat att
Citat:
kurderna är 'de bästa människor som jag träffat i Orienten'
och
Citat:
Jag har slutit vänskapsband och upplevt övermått av uppriktighet och gästfrihet som jag inte tror jag kommer att möta någonstans på den långa väg som min pilgrimsfärd för mig. Minnerna av detta kommer att följa mig så länge jag lever.
(s.31)
En tysk/preussisk och brittisk obeservation på
1830-talet i Kurdistan
Citat:
Inte minst i de kurdiska områdena etablerade stamhövdingar, så kallade derebeyer (dalherrar), i praktiken självständiga områden som sedan gick i arv. När den osmanska regeringen på 1830-talet lyckades ta kontrollen över ett upproriskt område rapporterade en brittisk konsul om ett samtal han haft med dess derebey:
'Han svarade varken han eller hans förfäder någonsin varit underkastade en pascha eller betalat skatt till sultanen och han kunde inte förstå varför han skulle tvingas göra så. Han hade därför gjort motstånd så länge han kunde.'
Den tyske/preussiske fältmarskalken Helmuth von Moltke skrev:
'Man hade ingen makt över bergsinvånarna och därför lät man dem vara i fred. Nu när engelska och österrikiska kanoner skapat sig en fri hand i Asien fordrar regeringen som tidigare nya avgifter, pengar och rekryter och genast bryter upproret ut eller om så ännu inte skett kommer det oundvikligen i den närmaste framtiden'.
von Moltke kunde själv på plats som militär rådgivare åt den osmanska armén följa ett sådant. Från sin bas i Rawanduz i nordöstra delen av dagens irakiska Kurdistan inledde Mir Muhammed, emir av furstendömet Soran, 1833 ett uppror i spetsen för en armé på 10 000 ryttare och 20 000 infanterister. (...) von Moltke beskriver läget: Striderna var mycket blodiga. Kurderna gjorde ett heoriskt motstånd. De osmanska soldaterna måste slåss 30-40 dagar för att inta varje kulle. Till sist tvingades de utmattade och demoraliserade osmanska styrkorka till reträtt och Mir Muhammed lyckades ta makten över de södra delarna av det kurdiska området. Därefter erövrade han även de kurdiska delarna av Iran och trängde ända upp till Azerbadjans södra gräns. Överallt hälsades han som befriare, vilket fick de persiska härskarna att be sin självutnämnde beskyddare Ryssland om assistans.
(s.44-46)
Det tyska konversationslexikonet Brockhaus publicerade
1838 följande om Kurdistan:
Citat:
Kurdistan är ett högland i Asien som till en del är persisk till en del en turkisk provins och som sträcker sig från Vansjön i sydöstlig riktning till den persiska provinsen Khusistan. Bergskedjor som delvis är täckta med evig snö som drar genom landet som i de talrika delarna är mycket behagligt och fruktbart. Landets invånare kurderna för sedan urminnes tider ett nomadliv. De bekänner sig till den muhammedanska läran, är mycket gästfria med ett glatt sinnelag men också krigiska och vilda.
(s.31-32)
Som politisk term hade det Osmanska riket (ca
1300 - 1900) en provins med namnet
Kurdistan. I den ingick distrikten Mus, Diyarbakir och Dersim. (s.9).
Citat:
Seldjukerna, vars armé många kurder ingick, grundade det så kallade storseldjukiska riket. När detta sedan upplöstes mot slutet av 1000-talet bildades en rad småriken. Ett av de viktigaste av dessa var Khorasan med sitt centrum i Nishapur och under sultan Sandjars långa styre (1097-1157) dyker för första gången i historien ordet Kurdistan upp som ett politiskt begrepp, när en administrativ region i östra delen av detta rike nära Hamadan kallades Kurdistan.
(s.40-41)
Med mera...
Jag åberopade inte artiklar utan fakta, det som har exporterats och noterats i landets officiella enheter.