BRF ingen vill sitta i styrelsen - vad händer då?

En släkting bor i en liten brf och styrelsen vill nu avgå då de är ansatta av en medlem (anmälningar osv). Det lämnar inga kvar att vara med i styrelsen förutom min släkting. Min fråga är: Vad händer om ingen vill sitta i styrelsen till en brf? Stadgarna säger att de kan ha en utomstående ledamot (även som ordförande) men det är allt...

Om det inte sköts så kan föreningen tvingas i likvidation.

Det blir bökiga problem (milt uttryckt, kostsamma också) om ingen styrelse finns.

I korthet betyder en likvidation att de boende förlorar sina nyttjanderätter och förenings medel delas ut till medlemmarna. Ungefär som en konkurs eller avveckling, tillgångarna säljs (fastigheterna), allt omsätts till likvida medel och ev. skulderna betalas, ev. överskott delas ut till medlemmarna och föreningen upphör, ungefär så. Förening avvecklas och upphör att existera annat än historiskt.

I små föreningar hålls kanske ingen föreningsstämma men det ska egentligen göras och då ska en styrelse väljas. Allas ansvar alltså. Annars riskerar som sagt förening likvidation.

Om jag var din släkting skulle jag sätta upp stora lappar med FET text av vad konsekvenserna kommer att bli av att inte ha en styrelse som sköter föreningens åtaganden.

Intressant, jag har också funderat på det där, vad som händer om verkligen ingen går med på att sitta i styrelsen. Nu är det ingen faktor där jag bor eftersom det är en ganska stor förening och det alltid går att hitta åtminstone någon som vill sitta. Men i småföreningar måste den risken vara rätt påtaglig ibland.

Det är nog rätt bra att påminna medlemmarna om ovanstående också, ingen vill väl att deras förening ska likvideras så att föreningen upphör.

Exakt, jag tror att det kan vara så att ilska etc. kan göra folk blinda.
Det är nog bra att påminna medlemmarna om att det är i allas intresse och allas ansvar att det finns en styrelse, annars kommer föreningens åtaganden inte att göras och föreningen kommer då att tvingas till icke existens.

Om det i stadgarna, som i TS fall är ok med utomstående ledamot, även ordförande, så kan hela arbetet läggas ut på extern part, det kostar troligen en hel del mer men då sköts det också troligen bättre.

Man kan påminna medlemmarna att dom aldrig kan undgå att ha ansvaret för sin egen förening.

ämnet borde kanske flyttas till juridik?

Om din släktings BRF är med i HSB eller knuten till SBC så kan man få juridisk hjälp där.

Tack för ingående svar! Anledning att de har ändrat i stadgarna är just för att ingen egentligen vill sitta i styrelsen... Föreningen är relativt ny, mindre än 10 lägenheter och en medlem som är den stereotypa rättshaveristen vilket gör att ingen vill sitta i styrelsen. Tråkigt läge för alla inblandade, inte minst släktingen. Jag har tjatat på dem att gå med i Bostadsrätterna f d SBC och jag hoppas att föreningen har gjort det. Jag får se hur det hela utvecklar sig, de ska tydligen ha något slags möte närmsta tiden.

Jag känner till en förening där styrelsen avgick och ingen ville ersätta dom, Föreningen försattes tillslut i konkurs.
I din släktings fall kommer det bli svårt, Har man en liten förening och det bor en psykiskt sjuk människa där så spelar det ingen roll om man har en extern styrelse då dom kommer att trakasseras lika hårt.
Bästa alternativet är att helt enkelt köpa ut den störda medlemmen till ett pris som kanske ligger 10% över marknadsvärde för att motivera flytt och sedan säljer föreningen lägenheten igen.

Läs på alla tillämpliga lagar ordentligt och inled sedan en vräkningsprocess mot idioten. De flesta rättshaverister gör små misstag då och då men har alldeles för brottom och är alldeles för stora i truten för att kunna inse sina misstag, dessutom har de sällan problem med att erkänna vad de gjort eftersom de anser att de har rätt. Då slår ni till och dokumenterar övertrampen, sedan är det bara att förklara bostadsrätten förverkad och vänta ut haveristens alla överklaganden, till slut får föreningen rätten på sin sida och kan tvångsförsälja lägenheten. Det tar tid och det kräver arbete men till slut blir de av med fanskapet.

Tråkigt när sådana här situationer uppstår. Det är ju en av nackdelarna med väldigt små föreningar att det kan vara svårt att få ihop en styrelse. Om man flyttar till en väldigt lite brf bör man vara beredd på att sitta i styrelsen för eller senare.

När det är svårt att rekrytera styrelseledamöter är en metod att höja arvodena rejält. Det kan ju dessutom vara befogat om det är mycket jobb med en besvärlig boende. Att lägga ut delar av förvaltningen på en tredje part är också ett alternativ men inte alltid praktiskt möjligt.

Att vräka en boende i en brf är inte helt enkelt om denne inte gravt missköter sig, tex stör sina grannar eller inte betalar avgifterna i tid. Att vara en komplett skitstövel är tyvärr inte skäl nog att vräka någon.
Ett sätt kan ju vara att ett par personer från den befintliga styrelsen konfrontetar och har ett allvarligt samtal med den besvärliga och påpekar att dennes beteende skadar föreningen och inte kommer att accepteras. Det kan liknas vid ett rådgivningsamtal på en arbetsplats. Dokumentera vad som sagts i samtalet och vad ni kommer överens om. Om ett oacceptabelt beteende fortsätter upprepas processen och dessa dokumenterade samtal kan ev vara till hjälp i en vräkningsproces.

Vad handlar detta om egentligen? Har någon från styrelsen öht pratat med misshagliga medlemmen? Är du säker på att det handlar om en "stereotypisk rättshaverist" eller har kritiken saklig grund?
De flesta problem kan lösas genom kommunikation. Alltför mångan styrelseledamöter vågar inte möta medlemmar ansikte mot ansikte utan gömmer sig och kommunicerar enbart via skrivna meddelanden. Särskilt i en liten förening är den personliga kommunikationen viktig, eftersom man stöter på varandra i huset dagligdags.

Det är väldigt svårt att tvinga ut en misshaglig medlem ur en bostadsrättsförening utan att denne allvarligt misskött sig, t ex genom att inte betala avgiften eller trakasserat sina grannar. Det senare ska naturligtvis polisanmälas. Att någon ansätter styrelsen är inget skäl. En styrelse som agerar mot en misshaglig medlem utan laglig grund riskerar stämning och skadestånd.

Min erfarenhet är att det bästa är att öppna en respektfull och lyhörd kommunikation när det är problem för att försöka komma till rätta med vad det nu handlar om. Den som inte vill engagera sig och försöka reda ut problem anser jag inte har något i en bostadsrättsförening att göra utan då ska man bo i hyresrätt. Med inflytande följer också ansvar.

DoraF +1

Samt att om det bara rör sig om en person som man tycker är jobbig, rättshaverist eller vad det nu är. Om alla är med på tåget så kan man fråga på möte och få beslut på att man kan använda pengar som finns till förfogande för att ta hjälp, med advokat, jurist eller vad det nu är för att bemöta den "jobbiga" personen. Om det rör sig om något sådant problem, som kan vara svårt att klara själv.

Men det beror ju helt på vad det är för något personen gör, eller hur personen agerar osv. Det framgår ju inte (som vanligt) utan det låter mer som folk bara tycker personen är jobbigt. Men om han inte har något hållbart att komma med, då behöver man inte bry sig. Däremot förstår jag (speciellt i liten förening) att folk inte vill sitta i styrelsen, det blir extra svårt att få folk om någon är jobbig (dryg) helt i onödan. Men det brukar ju inte dryga personer bry sig om, det är bara deras eget som är viktigt och dom skiter i alla andra (a.k.a muppar).

Jag kan ju inte annat än att hålla med när det gäller kommunikationen. Nu är det dock så att det har gått för lång tid och ingen vill backa vilket gör att det är omöjligt att kommunicera på ett öppet och lyhört sätt. Jag vill inte skriva mer om detta då det inte är min förening och någon kan läsa inläggen och känna sig träffad vilket inte förbättrar situationen. Tack för alla råd som jag fick här!