Ursprungligen postat av hoewayward
Detta skrev Gina på sin blogg för några dagar sedan och jag håller med henne till 100%
Jag kommer ihåg då jag fick förfrågan om att kommentera Eurovision song contest 2012 i Baku. Jag blev så otroligt glad. Sen barnsben har jag kollat på Eurovison, jag har älskat att älska/hata bidrag, kommentera bidragens nummer, deras kläder, säga "hur kunde dom vinna?" och suttit i min ensamhet och lekt expert och sagt "de vinner",när de sedan inte alls kom så bra till som jag trott. Jag har drömt om att kommentera programmet, så jag blev otroligt glad av att få en förfrågan. Efter ett tag slog den glädjen över till en liten bekymrande frågeställning. Vart är det jag är påväg egentligen? Tidningarna började skriva om Azerbajdzjans bristande politik, hur kvinnor behandlas, hur de inte uppfyller kraven gällande mänskliga rättigheter. Alla dessa saker, är frågor jag brinner för. Och som den princip människa jag är så började jag fundera på att tacka nej. Jag kan inte välja nöje framför människor, jag kan inte stå för något sådant. Tankarna flög hejvilt i min hjärna, men efter ett tag beslöt jag mig för att se det från ett annat håll, jag åkte, och nu ska ni få veta varför.
Hade det inte varit för Eurovision,så hade jag aldrig ens vetat vart Azerbajdzjan låg. Jag ska vara ärlig, jag visste inte ens att landet existerade innan Eurovision. Ingen av oss i Sverige hade brytt oss eller ens tagit oss tiden att googla landet, om det inte varit för Eurovision. Jag hade aldrig blivit uppmärksammad om människors situation i landet,hur svårt vissa människor har det,jag hade aldrig ens tänkt tanken att "vad kan man göra för att hjälpa dessa människor?". Inga av dessa saker hade väckts i mig, om det inte varit för just Eurovision. Jag hade aldrig tagit mig tiden att sätta mig på ett flygplan och besöka landet, smaka på deras otroligt goda mat eller träffa på deras varma befolkning. Jag hade aldrig sett de stora kontrasterna här mellan otroligt vackra byggnader och parker till fattiga nedslitna hus och små barn som springer runt i plasttofflor och smutsiga kläder.
Sen finns en annan viktig faktor man kan ha i åtanke i den här frågan, barnen. Azerbajdzjans framtid. Om ni ser glädjen i barnen här, stoltheten i deras ögon över att människor kommer till DERAS land, att det finns folk som bryr sig, den går inte att beskriva. Går du på gatan och de ser att du har en "eurovision bricka", så ler de stort mot dig och säger "welcome to Baku" med knackig engelska. Deras ögon lyser upp. De vill visa upp sitt land, de vill visa att de också har en spännande kultur, god mat, trevliga människor som vill väl, att det finns mer än ond politik som präglas av brist på mänskliga rättigheter och demokrati. För barnen, betyder det här otroligt mycket, och ger många här även en chans att se något utanför det här landet.
Många här kommer nog aldrig få chansen att lämna landet på grund av fattigdom eller dylikt, så att få vara med om en sån här sak, att vara en del av den stora gemenskapen, det betyder nog mer än vi kan tro. Sen kan man säga vad man vill om politiken, men låt oss vara ärliga, kolla på Ryssland,Vitryssland, öststaterna i allmänhet, osv, de är inte direkt länder som är kända för sina framstående framsteg inom allas lika värde. Man kan nästan säga att majoriteten av de länder som är med i Eurovision, har många brutna kvistar på sitt träd så att säga. Men samtidigt, om det inte varit för Eurovision,så hade vi nog inte varit lika uppmärksammade för det. Vi hade aldrig haft koll på alla dessa länder eller vart de låg. Jag lärde mig att Bosnien & Hercegovina existerade när jag var 8,5 år gammal, genom just Eurovision, jag tyckte att det lät så fint som barn. Det liksom "klingade till". Jag lärde mig att Cypern inte gillar att rösta på Turkiet för att Turkiet har occuperat mark i Cypern, genom just Eurovision. Tro det eller ej, men man lär sig mycket genom det här programmet,för man blir exponerad för så mycket. Sen handlar det vad man gör med all den här exponeringen. Tar man till sig någonting, för vidare kunskapen som i sin tur leder till medvetenhet som i sin tur kan leda till förändring, så är det ju underbart. Så nu ställer jag frågan till mig själv igen, Gina Dirawi, är det bra att du åker till ett land som Azerbajdzjan? Svar: Ja.