Reinkarnation (filosofisk aspekt)

Några reflektioner:

Tiden behöver inte vara oändlig.

Vad menas med "du"? Det som är du kanske av olika skäl aldrig kan återskapas, det kanske kommer att uppstå en person som ser ut som du och går som du, har samma DNA som du, men vad gör att det är du? det kanske blir som en tvilling?

Det kan finnas en inbyggd logik i verkligheten som gör att samma betingelser inte kommer att inträffa igen, någonsin. Det kanske inte är någon slump: t.ex. sannolikheten att du återskapas under rådande betingelser kanske inte ->0 utan rätt och slätt är 0.

"Meyer himself was convinced that she was, indeed, Anne Frank returned. He also said that there were surviving members of the Frank family who supported Barbro Karlen's claim. In addition, Meyer reported that Cara Wilson, who recently published her long exchange of letters with Otto Frank (Anne's father), had confirmed that Barbro Karlen knew things about the Frank family which were not public knowledge. [Update: Mr. Meyer says I misquoted him here. What he claims he said was, that Cara Wilson said of Barbro, "She is Anne Frank." I have no direct statement from Ms. Wilson confirming this one way or the other.] "

Jag tycker faktiskt inte att det här låter som starka bevis, snarare som obekräftat hörsägen. Då du själv har sagt att du är skeptiker så kanske du ser hur jag inte blir övertygad av detta uttalande?

Vad gäller din historia så vet jag inte riktigt vad jag ska säga... som jag tolkade det så var det din farmor som berättade om en historia hon själv var med i, dvs inget med reinkarnation. Men om det var någon annan som berättade samma historia så skulle jag mer tro på att den personen har hört den berättelsen vid ett tidigare tillfälle och sedan (omedvetet?) återberättat den med sig själv i huvudrollen.
Som sagt: Desto mer otrolig historia, desto starkare bevis vill jag ha. Om du säger att du bara har vita underkläder i garderoben så har jag inga problem att tro på dig, men säger du att du har Loch Ness monstret i badkaret, då vill jag nog ha starkare bevis innan jag tror dig.

Har talar du ju emot dig själv. Med den logiken kan man ju aldrig tro pa att nagonting har hänt överhuvudtaget. Är det rimligast att amerikanerna har varit pa manen eller att de har hittat pa allt ihop? Tja, rent teoretiskt skulle det naturligtvis kunna röra sig om en sammansvärjning där alla inblandade har blivit tilldelade en mängd förmaner för att inte röja faktument att den pastadda manlandning i själva verket ägde rum i Nevada-öknen. Det vore naturligtvis mycket enklare att hitta pa allt i Nevada-öknen i stället för att verkligen aka till manen. Med din logik skall man därför utga fran att jänkarna inte var pa manen Det är ju enklast att ljuga. Hur vet vi att 6 miljoner judar dödas under Andra Världskriget? Enligt ditt resonemang bygger det ju pa skrönor, vandringssägner och lögner. För inte later det väl rimligt att människor med beratt mod kan utrota 6 miljoner medmänniskor?

Det finns miljoner vittnesmal om allt fran nära-döden-upplevelser till reinkarnation. Majoriteten av vittnesmalen är samstämmiga pa väldigt manga punkter. Vad är rimligast? Att de alla ljuger eller att de faktiskt har upplevt nanting som vi med nuvarande vetenskapliga medel inte kan/vill förklara?

Visst finns det teorier om hur reinkarnation skulle kunna fungera. Du kan ju kolla upp Stevensons arbeten. Men sa länge alla vetenskapsmän vägrar att befatta sig med esoteriska ting kan man heller inte komma fram till en förklaring. Väldigt manga vetenskapsmän reagerar instinktivt: "IT CAN'T BE THAT!" och försöker hellre komma fram till alla möjliga andra förklaringar, ta t.ex. teorin om "multiverses". Det anses troligare att det finns miljarder andra universem där de fysikaliska lagarna är strukturerade pa ett sadant sätt att liv inte kan uppnas. Ingen kan bevisa detta, men att en intelligens ligger till grund för vart universum och syftar till att skapa liv ...."IT CAN'T BE THAT!". Pa sa sätt är bade religion och vetenskap trossystem.

Sen har ju Einstein och i synnerhet Max Planck bade lutat mot att vart universum styrs av en intelligens.


Hur vet vi att tv-programmet har tveksamma bakgrundmotiv? Var har du fatt det ifran? Sen spekulerar du ju fritt här. Visst, vi var inte närvarande när pappa talade med pojken, men - som sagt; se ovan - vet vi ju inte om jänkarna var pa manen heller eller om 6 miljoner judar mördades under Andra Världskriget. Vi var ju inte där heller!


Det är väl inte ovanligt att en 3-arig pojke intresseras sig för flygplan, men intresset i det här fallet verkar ju onekligen gränsa till besatthet. Kopplat med mardrömmarna och de utsagor som pojken själv har gjort om sig som stridspilot upplever i alla fall jag ett mönster. Jag kan inte bevisa att han har varit stridspiloten Hudson, men du kan inte heller pavisa motsatsen. Enligt min rimlighetsprincip är det förstnämnda troligare - men jag kan inte bevisa det!



Visst har det ljugits och hittats pa i historien, det är jag den siste att förneka. Att föräldrar missbrukar barn till sant är säkert ocksa riktigt. Men just i det här fallet upplever jag föräldrarna som väldigt trovärdiga. Det gör inte intrycket pa mig av att göra det här för ekonomisk vinnings skull. Och det handlar väl knappast om nagra miljarder i det här fallet? Dessutom har de ju redan en bra social ställning. Varför skulle de sätta den pa spel genom att pasta nagot som de flesta bara skakar pa huvudet at?

Obekräftad hörsägen? Cara Wilson sade ju: "She is Anne Frank". Hela poängen med min farmor o.s.v. gar ju pa att du som familjangehörig naturligtvis är skeptisk om nagon kommer och säger att han/hon är din avlidna syster, bror, far, farmor o.s.v.

Om nagon kom till mig med ett sadant pastaende skulle i alla fall jag grilla vederbörande och ställa fragor som jag vet att BARA t.ex. min farmor kan besvara. Om nu personen i fraga kan besvara fragorna pa ett riktigt sätt skulle jag nog bli jävligt paff och undra hur det är möjligt. Bara för att klargöra: Jag tänker nu inte pa fragor typ "vad hette du?", "var gick du i skolan?", "vad hette dina brödor?" och liknande, som ju i princip vem som helst kan ta reda pa med lite efterforskning. I stället skulle jag ställa fragor typ "vad hände i skogen när ni var pa väg till en släktning?". Om hon da skulle svara "vi glömde matkorgen och var tvungna att springa tillbaka" skulle jag nog ta en ordentlig funderare pa hur hon kan veta det.

Bronco68, vi tänker precis lika och bygger vår världsbild på precis samma fundament. Det känns skönt. Dock är vi på olika sidor i reinkarnationsfrågan. Låt oss fortsätta:


Nej, jag talar inte emot mig själv. Tvårt om visar du med dina exempel varför man skall tänka som både du och jag gör, men med den skillnaden att man skall göra et även i reinkarnationsfrågan.

Månfärden: Visst, det kan ju låte helt galet; folk på månen!? Men om vi tittar på vad vi faktiskt vet, det finns ögonvittnen, personerna som sägs varit på månen lever fortfarande, teorierna är glasklara, rymdskeppen finns och evidens finns på månen. Med ett stakt teleskop kan vi tom se månlandaren. varje dag görs mätningar med laser mot en spegel som placerades där för 40 år sedan. Bör vi mot bakgrund av detta misstro månlandningen. Nej.

Förintelselägren: Har vi bevis? Ja. Är de trovärdiga? Ja. Bör vi se det som sant eller falskt? Sant, tyvärr. Här tycker vi nog lika. Och lika tycker vi därför att det finns evidens som pekar på det, det finns en hypotes och en teori bakom hur det skulle kunna fungara. Hur hemskt det än månde vara, är det inte omöjligt. Tvärtom pekar det mesta på att det faktiskt har gått till såsom det beskrivs.

Med samma krav på bevis och evidens bör man anse att reinkarnationshypotesen än så länge inte håller vatten. Det kan komma att presenteras bevis i framtiden som kullkastar det vi idag vet, men än så länge finns det inget som tyder på att vi skall göra det.


Detta ställer jag mig tveksam till. Visst, miljontals människor har upplevt nära-döden upplevelse och dessa är i mångt och mycket väldigt lika. Dessa förklaras dock mer än väl av vad vi idag vet om fenomenet . Naturliga, sannolika förklaringar finns, förklaringar som inte vänder på ända vad vi idag vet om världen runt oimkring oss. Ockhams rakkniv, du vet.

NDEs är dessutom inte alls ett tecken på reinkarnation. Alla religiösa skulle nog tvärtom säga att det är ett bevis för gud. Din koppling är alltså inte given. Den är definitivt inget tecken på reinkarnation.


Nej, det finns hypoteser. Långsökta sådana utan någon som helst grund.


Må så vara. Jag sätter dock min tilltro till det "trossystemet" som gett oss all teknik, all medicin och praktiskt taget hela vårt moderna samhälle, före en uppenbar samling lögner och gallimatias som inte har lika mycket bra att komma med. Men hey, that's me! Du gör ju samma sak med i princip varenda fråga du ställs inför, förutom reinkarnation. Varför är det så? Tror du att et är så för att du har goda skäl, eller tror du så för att du vill att det skall vara sant?


Ärligt talat, visst står du över fula knep som argument from authority ?

Nu trodde ju varken Einstein eller Planck på en personlig gud och om de trodde på en gud var den guden inget av vad dagens religioner vill göra gällande, har detta hur som helst ingen bäring överhuvudtaget på dina argument. Vad i hela fridens namn har Plancks religion med sannolikheten flr reinklarnation att göra. Bättre än så kan du!


Vet vi eller vet vi inte att TV ibland tummar på sanningen för att få mer tittare? Kan vi kontrollera om någon varit på månen? Ja. Kan vi säkerställa att förintelsen ägde rum? Självklart. kan vi verifiera pappans uttalanden? Nej.

Med din egen logik, som jag msåte berömma, är det ju rätt och riktigt att inte tro på pappan.


Vi ser inte samma saker. Jag ser en pojke som besökt ett museum och börjar intressera sig för flygplan. Någon besatthet ser jag inte. Att drömma mardrömmar är fullt normalt för en 3-åring.


Snälla, ännu ett retoriskt bottennapp. Svprt att bevisa någots ickeexisten va? Bevisa att du inte var stridspiloten! Precis. Inte så lätt va?


Som sagt, vi känner inte till hela bakgrundshistorien. Men aldrig någonsin tidigare har ett reinkarnationsfall observerats, förklarats och påvisats. Många har dock försökt ljuga ihop än den ena än den andra historien. Vad alla dessa människor ansåg sig ha för skäl, vet jag ej.

Hursomhelst, med dina egna krav på bevis som du uppvisar för månladningen och förintelsen bör du fökasta reinkarnationshypotesen, åtminstone tills dess att bättre evidens framkommer.

(Frågeställning främst till följare av österländska filosofier rörande reinkarnation)

Vart tror ni att egot(alla våra tankar och begär, det som gör oss till 'människor') tar vägen efter att kroppen dött och nästa cykel ska ta vid? Får vi ro i en fin plats eller slängs vi bort i ett evighetslångt 'ingenting' som några slags använda kondomer?

Om det är det senare? Varför ska varje människa på jorden aktivt försöka uppnå nirvana/moksha? Att uppnå dessa tillstånd innebär ju komplett egodöd, vilket innebär att allt det som gör oss mänskliga försvinner, 'vi' försviner och allt som är kvar är 'det högre jaget', en främmande entitet vi inte har den minsta koppling till.
Låt detta 'högre jag' återfödas tills tidens ände i så fall. Varför ska just denna varelse få uppnå och uppleva "sann frihet" men inte 'jag'?

Det är sant att våra begär ofta skapar lidande, men de kan också skapa stor lycka. Är de ändå av ondo? Enligt buddismen ska man "uppnå lycka" och "alla ska ha det bra och leva harmoniska liv". Dessa är väl också ett slags begär i sig?

Tycker hela grejen låter lite som slaveri Vi, 'egot', är ingenting annat än pleasure-dolls åt 'det högre jaget' för att de ska få prova på lite jordeliv. När vi inte längre duger så blir vi slängda på soptippen som gammalt skrot. Bör vi göra uppror mot 'Brahman'?

Jag förstår inte riktigt vilken del av jaget/själen/egot som skulle gå igen i en ny skepnad när det talas om reinkarnation. Jaget är ju en samling intryck som efter döden upplöses och förgås i urkaoset, den ursprungliga transcendentala intigheten. Då de upphör att existera kan de ju inte manifesteras igen i en biologisk skapelse inom kosmos precis som de var.

Förstår inte riktigt vad du vill säga... Ok, men du tror alltså att 'jaget' går in i ett 'ingenting' efter döden?
Jag anser att 'jaget', huruvida det nu "bara" är en massa illusoriska intryck eller ej, är en egen, självmedveten entitet. En slags parasit som styr över 'köttet' och handlar utifrån lustar. En parasit har ju som mål att överleva till varje pris, så min frågeställning är väl lite samma som; "Vad är det som driver folk till självmord?", fast i ett spirituellt kontext.

Jag ser egot som de lager på lager av de personliga erfarenheter som formar de tankar och känslor vi har här i köttkroppslivet; en falsk, eller vilseledande personlighet som är lika jordbundet som kroppen den hör till. Alltså upphör det helt enkelt att existera när min kropp slutar ha liv i sig.

Utan egot kan vårt sanna inre äkta jag komma fram.
Den som är intresserad kan skala bort ego redan här och nu, och för varje steg vi närmar oss lättar karmabördan

Fast vad finns kvar när egot försvinner? Du som satt och skrev ovanstående inlägg är ju mer eller mindre ett 'ego' just nu, eller hur? Du har nog drömmar, lustar och minnen som alla andra, även om du nu arbetar på att bli fri från samsara/maya. Världsliga tankar och begär har du haft ända sen barndomen, ditt ego är det som är 'du' som människa, det är vad som definierar dig även fast du försöker undertrycka det.

Känner du ingen avsmak över tanken på att en främmande entitet, 'det högre jaget', har en agenda för att bli av med "dig"? Känns det inte lite grann som att vara en kossa som först är lyckligt ovetande om vart den är på väg, men som sen helt plötsligt får en insikt om att den är på väg till slakthuset?
Varför är ett ego som gjort gott i livet så lite värt? Det är som att en helylle muslim, som aldrig gjort en fluga förnär, hamnar i helvetet bara för att han inte trodde på en kristen Gud(eller tvärtom).

Vad har 'jag' att vinna på att lösgöra det högre jaget från "illusionen"? Det högre jaget kan omöjligt vara jag, alltså försviner 'jag' för evigt om jag lyckas.

Sen finns det ju också vissa trosinriktningar som menar att 'det höre jaget' får välja exakt hur, när och var det ska reinkarneras. Att det är som ett slags spel för de som går ut på att "nå djupare insikter och lärdomar", vilket gör det hela ännu värre imo. 'Jag' är alltså inget annat än en joyride åt en total främling och blir sedan slängd på soptippen när 'det' är klart med mig och ska välja nästa liv.

[quote=DBguardian] När egot inte får fritt spelrum så är man fortfarande samma, men utan rädslorna och mer fri att finna samklang snarare än intresserad av sina egna syften.

Att genomskåda sitt ego betyder inte att det försvinner? Alltså, mitt ego är där jag är, så länge jag har kroppsliv. Antingen får man sätta sig som en munk under ett träd och ställa sig utanför allt (allt för att inte riskera att aktivera sitt ego) eller så gör man så gott man kan. Om man är intresserad av det.

Inte behöver allt av egot vara av ondo, det tror jag inte att jag heller sa? Men våra oreflekterade motiv är ofta dunkla, även de goda, om man gräver i dem. Många visar sig ha en självisk botten.

Pleasure-dolls som ägnar sig åt lite jordeliv är väl egentligen en bra beskrivning, för hur det borde vara. Osjälvisk jordepleasure ftw!

Egot utgörs väl av vår livshistoria upp tills nu, dvs egot förändras hela tiden som vi lär oss nya saker och utsätts för nya situationer. Alltså är egot endast en illusion. Att komma till insikt om att något ego inte existerar raderar ju inte ut ens livshistoria, så man förblir ju samma person. Det som ev. utmärker en person som nåt insikt om egots illusion är förmodligen att den personen inte är kontrollerad av sina begär. För att komma till insikt om att begär är lidande så skall man leva livet med måttfullhet. Förmodligen är det så att man i ungdomen måste leva ut sina begär i övermåtta för att sedan inse då man går in i medelåldern att måttfullhet är en dygd.