Citat:
Ursprungligen postat av chainmail
Mycket intressant tråd! En sak som borde belysas mer är de politiska kopplingarna till svenska partier, hur ser den ut? Vilka partier förekommer oftast i samband med islamister? Hur verkar de för att stödja islamisterna? Hur ser kopplingarna ut? Är de personliga? Namn? Är de ekonomiska? Omfattning?
Finns det också företag och organisationer omkring dessa islamister? Journalister och media?
Det är en intressant fråga.
Det finns ett flertal kopplingar mellan politiker, politiska partier, politiska paertiers anknutna organisationer och bidrag från Ungdomsstyrelsen och allmänna arvsfonden i tråden, om än ostrukturerat.
Eftersom ämnet är tabubelagt och det egentligen bara finns ett fåtal bloggar/hemsidor som tittar på det (och att många av dessa har en egen politisk vinkling i sig) så är det ju oerhört svårt att få klarhet i omfattning och vad som är korrekt eller korrekt i olika grad.
Dessutom så är i regel europas största muslimska organisation FIOE islamistisk med en tydlig politisk agenda. Inte som i väpnad jihad utan förstås som regelrätt argumentation, inflytandeväckande genom närmanden till politiker/partier och en uppmaning att man träder in i den demokratiska processen genom påtryckningar, debatt, och deltagande i partiernas verklighet. Det är ju inte mer märkligt än att det är uppenbart att Socialdemokraterna, PRO eller LRF vill få gehör för sina idéer genom det fundament som bestämmer den, dvs den politiska arenan.
En svårighet är att de islamistiska grupper jag känner till snarare fungerar tvärpolitiskt och alltså inte automatiskt går in i ett specifikt parti.
Några urval:
Socialdemokraternas Broderskapsrörelse är några som har utmärkt sig som väldigt tätt sammanhängande med sympatisörer av Muslimska Brödraskapet. Man har också blivit en slags märklig apologet för dessa och att dessa skulle vara något slags socialdemokratisk motsvarighet till KD. Man tog också bort HBT-delen i den motsvarande förklaringen när det gällde muslimernas part.
Jag ser märkbart ofta att S och SSU finns runt en del organisationer som själva har dåligt intresse av att hålla rent från extremister eller shariaförespråkare.
Abdirisak Waberi var mest känd som tomten som pratade om Al Qaradawis fantastiska uppenbarelse (denne är en av Muslimska Brödraskapets huvudpersoner), att män har större sexdrift än kvinnor, att kvinnor som inte följer de muslimska klädreglerna skapar "oro" i samhället, att en man kan få ha fyra fruar och att han kan få slå sin fru om hon är otrogen, att han vill leva i en islamisk stat i vilken politiken styrs efter koranen och att ungdomar inte får skaffa sig pojk- eller flickvän samt dans och popmusik ska undvikas. När han sedan dök upp som moderat riksdagsman så behövde jag kolla flera gånger om det var SAMMA jävla fanatiker. Det är det. Och det är tydligen inget som moderaterna anser vara något märkligt.
Malmö har en shariadomstol. På riktigt. Ordförande är imam Adly Abu Hajar vid Islamic Center, även känd som moderat kommunpolitiker.
En delegation av
socialdemokratiska riksdagsledamoten och medlem av Socialdemokratiska partistyrelsen Mariam Osman Sheriafy, Alaa Idris från SSU, Ulf Carmesund från Broderskapsrörelsens topp tillsammans med Muslimska Brödraskapets Europeiska grens (FIOE) svenske ordförande Chakib Benmaklouf reste till Egypten nu i Mars 2011 för att träffa olika företrädare. Bland andra förstås det muslimska Brödraskapet i Egypten.
Helena Benaouda är den muslimska ledarfigur vars svärson plockats tre gånger för terroranknytning varav just nu för en planerad massaker på Jyllandspostens redaktion, vars dotter har bott hos en känd terrorists änka, gripits i Pakistan för terrorrelaterat brott och som hävdat att hon aldrig har märkt av någon extremism. Hennes inte allt för många fejjan-vänner är bland annat:Håkan Juholt (S), Carin Jämtin (S), Ardalan Shekarabi (S), Abdulkader Karim (SUM och S), Ulf Bjereld (S-märkt statsvetare), Mariam Osman Sherifay (riksdagsledamot S), Luciano Astudillo (S), Lars Stjernkvist (S)
Ayoub Chibli är förtroendevald socialdemokrat. I en intervju i Sydsvenskan från 2009 ska Ayoub Chibli bland annat ha beskrivit homosexualitet som "onda begär" och "ogärningar". På frågan om vad som skulle hända om en svensk imam skulle säga att han kunde tänka sig att viga hosexuella ska svaret ha blivit att den personen skulle få löpa gatlopp.
Abdulkhader Habib, muslim och ordförande för Nätverket för troende socialdemokrater, dvs Broderskapare är ju tidigare ordförande för Sveriges Unga Muslimer.
Mehmet Kaplan är en höjdare inom Mp som sällan ses som varken islamist eller speciellt oäven. Det som gör det lite märkligare är att han dels har sin historia i SUM och deras känsseparerade möten, med tveksamma personer, och sitter i tex samma Charta-styrelse som bland annat en känd terrorists änka. Samt har varit inbjudande till tydligt anknutna Muslimska Brödraskapet-medlemmar från mellanöstern och gulfen. Jag förstår inte detta alls.
Mahmoud Aldebe blev medlem i Centerpartiet, försökte nominera sig själv men blev utkastad med motiveringen att islamister inte hör hemma i C. Aldebe gjorde bort sig med särlagstiftningskrav för muslimer i Sverige, absurda uttalanden, en patetisk bortförklaring, en kommentar om att centerpartiet är rasistiska islamofober etc. Han har senare berättat om sitt medlemskap i Muslimska Brödraskapet vilket han var medlem i när han försökte komma upp sig i C. Bra av C, men mindre bra är att hans fru Ebtisam Aldebe fortfarande anses vara jätte-jätte-liberal och lämplig att avgöra om muslimska flyktingar som konverterat till kristendomen och inte kan återvända hem.
De mest rubbade uttalanden man hittar brukar hemföras till personer som är aktiva islamister i olika organisationer. Och ja, samtliga får bidrag från antingen Ungdomsstyrelsen eller allmänna arvsfonden. 90% handlar om att de främjar tolerans och motverkar islamofobi. Det krävs ett riksdagsbeslut för att hejda detta men regeringen är passiv eftersom KD motsätter sig detta. KD motsätter sig eftersom en del kristna dårar i organiserad form då inte heller skulle få bidrag.
Ett litet axplock av många politiskt aktiva människor som kallar sig muslimer och som tämligen tydligt inte motsvarar partiernas uttalade definitioner av tolerans, jämlikhet, HBT-tolerans, antisemitism, religionsfrihet och/eller demokratiska grundprinciper.
Det finns ju ingen seriositet i att påstå att politiska islamister inte söker politiskt inflytande och att många återfinns i de etablerade politiska partierna. Jag skulle nog kunna utmana vem som helst i att motivera det som en myt eller konspiration. Ullenhag borträknad.
