Citat:
Ursprungligen postat av Brille68
Hmm... det var ju onekligen ett klokt beslut.
Du borde ha landat nu. Vad blev det? Gummi från Pirelli, hallåor från Mediaset eller en fruktansvärt fantastisk blandning av dem båda i en Bunga Bunga med il Cavaliere?
Läge att avge reserapport?

De senaste dagarna har faktiskt varit förhållandevis fria från alla former av överdrifter - åtminstone med mina mått mätt. Det är möjligt att det berodde på miljön, då Milano till stora delar tycks ha förmågan att omintetgöra jävligheten även hos de mest hårdluttrade bondläpparna oavsett form eller färg.
Senegaleserna är ju genuint trevliga, milaneserna pratar en italienska som låter som italienska och notorna stämmer ju faktiskt nästan med vad man beställt. Det är möjligt att det är en aning för överdrivet för att vara sant, men efter några oskyldiga glas Negroni mitt på ljusa dan så ter sig ju det mesta ganska behagligt. Speciellt vid en bänk på Piazza del Duomo med ett paket Gauloises och morgonens förlaga av Gazzetan.
Jag och mitt sällskap bodde vid de charmigt o-charmiga kvarteren vid Stazione Centrale och även om området återigen kanske inte uppfyller alla kriterier vad gäller rutiga dukar, tända kandelabrar och älskvärda parisiskor, så hade jag åtminstone valt ett av områdets finare hotell. Då min tid i Milano var högst begränsad passade området också perfekt just på grund av närheten till både buss- och tågförbindelser.
Vi anlände i Bergamo relativt tidigt på måndagen, och det krävdes väl inte alltför många minuter av staden för att jag och mitt sällskap skulle lova varandra att så snart som möjligt besöka staden för en längre visit. Milano tog det ju ytterliggare några långa minuter innan vi skulle uppleva, för även om några av städerna i Lombardiet är trevliga är det väl inte något som kan sägas om själva regionen, med allt vad det innebär. Bussresan från Bergamo till Milano tog närmare en timme så efter att ha slängt oss ut ur bussen sprang vi in till närmsta tvärgata för utfordring i bästa stil. Vi lämnade därefter väskorna på hotellet och pratade i sedvanlig ordning om Ibra (
... se tidigare noteringar av Brille i ämnet Zlatan vs Ibra.) med hotellpersonalen innan vi fortsatte söderut mot Galleria Vittorio Emanuele II för lite vardagsflanerande. Området kring just gallerian var nog den plats där vi fördrev absolut mest tid om man bortser från alla de barer och restauranger i Brera-området som en annan absolut måste testa och utvärdera var och en. Men trots allt det som hör till området kan jag inte påstå att plånboken led alltför mycket av den något väl dyra konsumtionen som trots allt verkligen präglar Milano. En plats där hjärnsläpp dock kan förekomma är väl de många flaggskeppsbutiker som återfinns både här och där, där Ralph Lauren på Via Montenapoleone 4, Acqua Di Parma på Via del Gesù 17 samt AC Milan Store vid Galleria San Carlo utmärkte sig mer än de andra.
Vid den sistnämnda platsen fick både jag och mitt ressällskap en inblick i vad det verkligen innebar med en påtaglig vinnarmentalitet, som alltså inte enbart sitter i väggarna på träningsanläggningen, styrelserummet eller arenan, utan även i lagets klubbshop. Det var faktiskt en helt makalös upplevelse, och mitt sällskap som är inbiten
'Gooner' rev sig närmast av håret i förskräckelse över den först då uppenbara skillnaden mellan klubbarnas självbild. Det närmsta dygnet förflöt tämligen lika, och för att göra en kort historia ännu kortare kan jag väl skippa all matnyttig information och konstatera att en hungrig man aldrig behöver röra sig utanför Brera-området, och att en törstig man inte heller behöva röra sig särskilt många meter varken diagonalt eller horisontalt.