Bra sammanfattning av fallet från Efterlyst hemsida. Visar att läkarna var långt ifrån eniga om att släppa ut den trippelmördande sadisten.
Runt 05-tiden på natten den 1 maj 1998 ringer den 23-åriga lärarstudenten på hos 21-åriga Harriet och 22-åriga David på Flyghamnsgatan 11 i Skarpnäck i södra Stockholm. Han är påverkad av alkohol och droger och har tagit sömnmedlet Rohypnol. Enligt 23-åringens egna uppgifter åkte han hem till David och Harriet för att genomföra ett försäkringsbedrägeri som han och David snackat om tidigare. Men när David vägrar blir han arg och knivhugger honom. Polisen tror att han dog i klädkammaren.
Bråket väcker parets hund Sussie, en svart Cavalier King Charles, som börjar skälla. 23-åringen blir då ursinnig och skär halsen av hunden. Davids flickvän Harriet som ligger i sovrummet vaknar av oljuden och kommer ut i vardagsrummet. När mördaren får syn på Harriet, börjar han misshandla henne också.
Blodspåren i lägenheten visar att Harriet upprepade gånger försökt ta sig ut genom ytterdörren, men varje gång stoppats av mördaren. Efter nästan en kvart, dör tillslut Harriet av sina skador.
Efter att 23-åringen dödat David, Harriet och deras hund Sussie stannade mördaren kvar i lägenheten i nästan två timmar. Han hade huggit i kropparna med ett stämjärn och Davids knäskålar hade han spikat fast i parketten. Någon gång under massakern får mördaren utlösning i sina ljusblå jeans och då klädde han av sig kläderna och tog av sig sina egna jeans och satte på sig Davids jeans och Davids jacka.
När han bytt om försöker han städa upp blodet efter sig, men han ger upp och lämnar den blodiga moppen. Istället börjar han gå igenom lägenheten efter saker att stjäla. Han förbereder till och med en sovsäck med David och Harriets ägodelar som han planerar att hämta senare. Innan han går drar han in David och Harriet i badrummet där han dumpar dem på varandra i formen av ett kryss och drar ned deras byxor. Så hittas David och Harriet i sin lägenhet på Flyghamnsgatan 11 i Skarpnäck. Tre dagar efter mordet, på eftermiddagen den 3 maj 1998.
När kropparna hittas startar jakten på mördaren och redan samma natt får polisen in flera anonyma samtal som pekar ut lärarstudenten från Bagarmossen. Han tas genast in till förhör och den 6 maj 1998 anhålls han som skäligen misstänkt för morden på David och Harriet. Men han ska visa sig vara skyldig till ännu ett mord. I en garderob hemma i hans pojkrum hittas ett par sandaler med blodet från en äldre farbror som mördades i sitt hem i Bagarmossen 1996. Lärarstudenten var nu misstänkt för tre mord. 23-åringen pluggade till lärare på Lärarhögskolan i Stockholm. Han bodde tillsammans med sin mamma i en lägenhet i Bagarmossen. Hans pappa var död sen en tid tillbaka. Av klasskamraterna så beskrivs han som vänlig och ingen av dom hade anat att dom pluggade tillsammans med en seriemördare.
Exakt 23 dagar efter mordet, den 29 maj 1998 erkänner 23-åringen morden. Han säger att han var avundsjuk på David för att han hade en så fin tjej och förklarar att han mördade den gamle mannen för att denne ska ha gjort närmanden. 23-åringen skickas till Rättspsykiatriska avdelningen i Göteborg och den 4 augusti 1998 kommer utlåtandet från läkarna. Mördaren lider inte av en allvarlig psykisk störning och det finns därför inga medicinska skäl för att döma honom till vård.
Men det medicinska utlåtandet ifrågasattes av Socialstyrelsen och professor Göran Kullgren kontaktades för att göra en sista prövning. Den 5 december 1998 drar han, i motsats till Rättspsykiatriska avdelningen i Göteborg, denna slutsats: "Min bedömning är att den tilltalade begått dessa mord under inflytande av sin mycket grava personlighetspatologi och i ett dissociativt tillstånd betingat av den personlighetspatologin där han inte förmått att styra sina handlingar och att denna patologi måste uppfattas som en allvarlig psykisk störning med förande fängelseförbud.".
Socialstyrelsens rättsliga råd instämmer i professor Göran Kullbergs bedömning och skriver: "Den psykiska störningen är av sådan karaktär att det finns risk för att han återfaller i brottslighet av allvarligt slag."
Därför döms 23-åringen för mord till rättspsykiatrisk vård och den 4 februari 1999 skickas han till Karsuddens sjukhus. Ett år senare får han sin första obevakade permission, trots Socialstyrelsens varning för återfall. Sen har det rullat på med permission för studier på Komvux, besök i Stockholm och praktik på en fritidsgård i Norrköping.
Den första riktigt långa permissionen fick trippelmördaren redan två år efter att han kommit till Karsudden. Då beviljades han frigång i sex, direkt följt av fyra månader. När Efterlyst ringer till Karsuddens överläkare Kenth Persson vill han inte kommentera permissionerna. Han säger att han inte diskuterar enskilda fall. Däremot berättar han att det görs en övergripande bedömning av den intagne som ligger till grund för om en persons permissionsansökan till Länsrätten ska tillstyrkas från läkarna eller inte. Det kan handla om drogfrihet och bra uppträdande mot personalen på sjukhuset.
Bara vid tre tillfällen har trippelmördaren fått avslag på sin permissionsansökan. Anledningen har då varit att han återfallit i missbruk eller struntat i att komma tillbaka i tid från tidigare permissioner.
Senaste incidenten inträffade natten till den 31 augusti i fjol. Då kraschade han med bilen in i en stolpe i Jordbro centrum. Den gången hade 23-åringen 2,12 promille alkohol och rohypnol i blodet. En väktare som såg allt följde efter lärarstudenten och försökte få honom att stanna och blev då hotad av honom.
Trippelmördaren delgavs misstanke om grovt rattfylleri och hot mot tjänsteman, men fallet lades ner då åklagaren ansåg att han redan hade den vård han behövde. Och väktaren valde att dra tillbaka sin anmälan. Han förklarar på telefon att det inte var någon idé. Fallet skulle ändå bara läggas ner. När vi ringer upp lärarstudenten förklarar han att han faktiskt fick ett straff för rattfyllan. Han blev inlåst på Karsudden i en och en halv månad. Men körkortet fick han behålla. Fyllan erkänner han, däremot har han inget minne av att han hotade väktaren.
Idag bor trippelmördaren i en lägenhet utanför Stockholm, men han vill inte berätta vad han sysslar med på dagarna. Däremot säger han att han mår mycket bättre idag tack vare den vård han fått på Karsudden och kommer aldrig att mörda igen.
Davids pappa Bengt är besviken på samhället som låter sonens mördare gå fri.
- Jag mår ju ändå sämre av att han ska gå ute i samhället, de belönar ju honom! Här går en som är kapabel till vad som helst. helt fri, utan boja eller någonting! Han kan göra vad han vill, det har han ju bevisat också. Han får ju tag i sprit rohypnol och knark, han får ju tag i allt.
För Bengt och resten av familjerna som drabbats av trippelmördaren är varje dag en kamp för att orka fortsätta leva.
Runt 05-tiden på natten den 1 maj 1998 ringer den 23-åriga lärarstudenten på hos 21-åriga Harriet och 22-åriga David på Flyghamnsgatan 11 i Skarpnäck i södra Stockholm. Han är påverkad av alkohol och droger och har tagit sömnmedlet Rohypnol. Enligt 23-åringens egna uppgifter åkte han hem till David och Harriet för att genomföra ett försäkringsbedrägeri som han och David snackat om tidigare. Men när David vägrar blir han arg och knivhugger honom. Polisen tror att han dog i klädkammaren.
Bråket väcker parets hund Sussie, en svart Cavalier King Charles, som börjar skälla. 23-åringen blir då ursinnig och skär halsen av hunden. Davids flickvän Harriet som ligger i sovrummet vaknar av oljuden och kommer ut i vardagsrummet. När mördaren får syn på Harriet, börjar han misshandla henne också.
Blodspåren i lägenheten visar att Harriet upprepade gånger försökt ta sig ut genom ytterdörren, men varje gång stoppats av mördaren. Efter nästan en kvart, dör tillslut Harriet av sina skador.
Efter att 23-åringen dödat David, Harriet och deras hund Sussie stannade mördaren kvar i lägenheten i nästan två timmar. Han hade huggit i kropparna med ett stämjärn och Davids knäskålar hade han spikat fast i parketten. Någon gång under massakern får mördaren utlösning i sina ljusblå jeans och då klädde han av sig kläderna och tog av sig sina egna jeans och satte på sig Davids jeans och Davids jacka.
När han bytt om försöker han städa upp blodet efter sig, men han ger upp och lämnar den blodiga moppen. Istället börjar han gå igenom lägenheten efter saker att stjäla. Han förbereder till och med en sovsäck med David och Harriets ägodelar som han planerar att hämta senare. Innan han går drar han in David och Harriet i badrummet där han dumpar dem på varandra i formen av ett kryss och drar ned deras byxor. Så hittas David och Harriet i sin lägenhet på Flyghamnsgatan 11 i Skarpnäck. Tre dagar efter mordet, på eftermiddagen den 3 maj 1998.
När kropparna hittas startar jakten på mördaren och redan samma natt får polisen in flera anonyma samtal som pekar ut lärarstudenten från Bagarmossen. Han tas genast in till förhör och den 6 maj 1998 anhålls han som skäligen misstänkt för morden på David och Harriet. Men han ska visa sig vara skyldig till ännu ett mord. I en garderob hemma i hans pojkrum hittas ett par sandaler med blodet från en äldre farbror som mördades i sitt hem i Bagarmossen 1996. Lärarstudenten var nu misstänkt för tre mord. 23-åringen pluggade till lärare på Lärarhögskolan i Stockholm. Han bodde tillsammans med sin mamma i en lägenhet i Bagarmossen. Hans pappa var död sen en tid tillbaka. Av klasskamraterna så beskrivs han som vänlig och ingen av dom hade anat att dom pluggade tillsammans med en seriemördare.
Exakt 23 dagar efter mordet, den 29 maj 1998 erkänner 23-åringen morden. Han säger att han var avundsjuk på David för att han hade en så fin tjej och förklarar att han mördade den gamle mannen för att denne ska ha gjort närmanden. 23-åringen skickas till Rättspsykiatriska avdelningen i Göteborg och den 4 augusti 1998 kommer utlåtandet från läkarna. Mördaren lider inte av en allvarlig psykisk störning och det finns därför inga medicinska skäl för att döma honom till vård.
Men det medicinska utlåtandet ifrågasattes av Socialstyrelsen och professor Göran Kullgren kontaktades för att göra en sista prövning. Den 5 december 1998 drar han, i motsats till Rättspsykiatriska avdelningen i Göteborg, denna slutsats: "Min bedömning är att den tilltalade begått dessa mord under inflytande av sin mycket grava personlighetspatologi och i ett dissociativt tillstånd betingat av den personlighetspatologin där han inte förmått att styra sina handlingar och att denna patologi måste uppfattas som en allvarlig psykisk störning med förande fängelseförbud.".
Socialstyrelsens rättsliga råd instämmer i professor Göran Kullbergs bedömning och skriver: "Den psykiska störningen är av sådan karaktär att det finns risk för att han återfaller i brottslighet av allvarligt slag."
Därför döms 23-åringen för mord till rättspsykiatrisk vård och den 4 februari 1999 skickas han till Karsuddens sjukhus. Ett år senare får han sin första obevakade permission, trots Socialstyrelsens varning för återfall. Sen har det rullat på med permission för studier på Komvux, besök i Stockholm och praktik på en fritidsgård i Norrköping.
Den första riktigt långa permissionen fick trippelmördaren redan två år efter att han kommit till Karsudden. Då beviljades han frigång i sex, direkt följt av fyra månader. När Efterlyst ringer till Karsuddens överläkare Kenth Persson vill han inte kommentera permissionerna. Han säger att han inte diskuterar enskilda fall. Däremot berättar han att det görs en övergripande bedömning av den intagne som ligger till grund för om en persons permissionsansökan till Länsrätten ska tillstyrkas från läkarna eller inte. Det kan handla om drogfrihet och bra uppträdande mot personalen på sjukhuset.
Bara vid tre tillfällen har trippelmördaren fått avslag på sin permissionsansökan. Anledningen har då varit att han återfallit i missbruk eller struntat i att komma tillbaka i tid från tidigare permissioner.
Senaste incidenten inträffade natten till den 31 augusti i fjol. Då kraschade han med bilen in i en stolpe i Jordbro centrum. Den gången hade 23-åringen 2,12 promille alkohol och rohypnol i blodet. En väktare som såg allt följde efter lärarstudenten och försökte få honom att stanna och blev då hotad av honom.
Trippelmördaren delgavs misstanke om grovt rattfylleri och hot mot tjänsteman, men fallet lades ner då åklagaren ansåg att han redan hade den vård han behövde. Och väktaren valde att dra tillbaka sin anmälan. Han förklarar på telefon att det inte var någon idé. Fallet skulle ändå bara läggas ner. När vi ringer upp lärarstudenten förklarar han att han faktiskt fick ett straff för rattfyllan. Han blev inlåst på Karsudden i en och en halv månad. Men körkortet fick han behålla. Fyllan erkänner han, däremot har han inget minne av att han hotade väktaren.
Idag bor trippelmördaren i en lägenhet utanför Stockholm, men han vill inte berätta vad han sysslar med på dagarna. Däremot säger han att han mår mycket bättre idag tack vare den vård han fått på Karsudden och kommer aldrig att mörda igen.
Davids pappa Bengt är besviken på samhället som låter sonens mördare gå fri.
- Jag mår ju ändå sämre av att han ska gå ute i samhället, de belönar ju honom! Här går en som är kapabel till vad som helst. helt fri, utan boja eller någonting! Han kan göra vad han vill, det har han ju bevisat också. Han får ju tag i sprit rohypnol och knark, han får ju tag i allt.
För Bengt och resten av familjerna som drabbats av trippelmördaren är varje dag en kamp för att orka fortsätta leva.
Det här tog jävligt hårt på mig måste jag säga. 
