Kan en person som bryter arbeta med vad som helst?

Kan en person som bryter arbeta med vad som helst?
Jag har nu funderat på detta ganska länge och jag tror att det är många som har åsikter om det.

Mina funderingar och frågor är:
Kan man t.ex. vara stadsminister i Sverige om man har en utomeuropeisk brytning?
Kan man arbeta som läkare, svensklärare, nyhetsankare på TV o.s.v om man bryter?

Man kan ju tycka att det inte går att jobba som tex svensklärare om man bryter för det kan vara svårt för eleverna att lära sig och förstå läraren. Samtidigt så kan man förstå en lärare även om han/hon bryter fast kanske inte lika bra.

Så vad tycker ni? Vilka funderingar och tankar har ni kring detta?

Mvh
VCV

Det beror ju på hur kraftig brytningen är/hur dålig h*n är på svenska, hade till exempel en no-lärare under högstadiet som var oerhört svår att hänga med när han pratade på genomgångarna, så lärare är ett yrke där man måste kunna göra sig förstådd

Man skulle ju kunna tro att det var omöjligt att jobba som svensklärare om man bryter men som Maciej Zaremba visade i en av sina briljanta artikelserier i DN så går det alldeles utmärkt. Att man sedan sabbar för barnen man undervisar är en annan sak...

En sak vill jag bara säga, att det finns fan inget värre än att få en läkare som är så dålig på svenska att man får gissa sig till vad han säger. Man vet inte heller om han har fattat vad man vill få sagt.
Man blir bara orolig och ängslig.

Om det är vårdyrken och yrken där det krävs kommunikation genom tal så anser jag att man borde genomgå tester hur bra ens svenska är. Men det gäller inte bara invandrare såklart....om min läkare hade varit skåning så hade jag förmodligen knappt fattat vad han säger...dock hade säkert han förstått mig.
Skånska är den värsta dialekten vi har om man har riktig bred skånska, det är fan helt omöjligt att förstå.

Jag vet att det var en iranier som för många år sedan delade ut information till utländska intressenter vad gällde hemlig företagsinformation, så nu anställer inte staten några utlänningar längre på en tjänst inom avlyssning, eller vad det nu var. Minns inte det exakta ordet, men det är inom avlyssning och det området.
Så när pappas vän läste den utbildningen och sökte den tjänsten fick han veta att de bara anställer etniska svenskar.

Klart man kan jobba som läkare fast man bryter? Det viktigaste är väl att man förstår varandra, sedan kanske inte det måste vara 100% rent?
Jag har t ex väldigt svårt att förstå mig på skåningar, vissa mer än andra.

De som pratar med riktigt bred skånska är oftast outbildat folk på den skånska landsbygden. Läkare är bildade människor så att en skånsk sådan skulle komma in och bräka loss som en bonde från Veberöd är nog rätt osannolikt. Jag är skåning och kan i alla fall aldrig komma på att jag vbarit i kontakt med en läkare med riktigt bred skånska.

Tja, vi har ju en drottning som bryter på tyska.

Skämt åsido beror det helt på hur pass mycket talaren bryter. Är det begripligt spelar det väl inte någon roll på vilket språk talaren bryter, eller hur hög position den har. Olika krav ställs dock i de högre positionerna: Det är t.ex. kritiskt att man begriper sin läkare, och att man inte uppfattar något fel angående dosering eller kurens varaktighet.

Vi har redan, i en annan tråd här i språkforumet, konstaterat att bildningsnivån och dialekten inte hänger samman på något som helst sätt. Om jag tar mig själv som exempel så kommer jag från en relativt stor stad, och studerar på universitet, men jag talar likväl på väldigt bred skånska enligt kompisar.

Dock är det viktigt att man tänker på detta när man lämnar hembygden, även om ni i tråden överdriver er oförståelse för skånskan (eller må det hända att ni är självupptagna stockholmare?). Att jag skulle åka upp till Norrland (d.v.s. allt ovanför skånelandskapen) utan att tona ned dialekten skulle vara direkt oförskämt. Av samma anledning anpassar man sitt ordval här på Flashback, även om man i kontext tämligen lätt skulle kunna finna ut vad orden betyder.

Det har ni kanske avhandlat men jag håller inte med. Inte så att det finns ett absolut likhetstecken mellan bred skånska outbildad men nog tenderar de flesta att släta ut de bräkigaste delarna av sin dialekt under en sexårig läkarutbildning i Lund, Uppsala eller var man nu väljer att studera. Medvetet eller omedvetet förändras ens dialekt efter ens omgivning så att den som väljer att bo kvar i Veberöd kommer med allra största sannolikhet att ha en betydligt bredare dialekt än den som flyttar till Lund och pluggar efter några år.

Att tala skånska innebär att man använder en svensk dialekt...vilket inte är detsamma som att ha utländsk brytning.

Jag är fullt medveten om det, inte minst som jag själv är skåning, men det var ett sidospår vi hamnade i.

Personligen skulle jag mycket hellre lyssna på en statsminister med utländsk brytning än en pursvensk statsminister som har dåligt ordförråd, svär och fyller språket med nonsens som typ, liksom, vet du och så vidare. Det har med trovärdighet att göra.

Tack för era svar.
Jag håller med där ni säger att det beror på hur stark brytningen är. Jag menar jag kan inte sitta och lyssna på en lärare som jag knappt förstår men om personer bryter lite och jag fortfarande förstår vad personen säger så är det helt okej för mig.

Är det några andra tankar eller funderingar som ni har kring det här?