Hur skulle moderna soldater klara sig med WW2-infanteri-vapen idag?

För du brukar säga "Jag har laddat mitt vapen. Nu ska jag mantla in en patron"?

Att de hade en högre grad av specialisering innebär inte att samtliga grupper därför hade alla dessa prylar.
Vanliga skyttegrupper hade sällan mer än en KSP, och resterande hade gevär med en eller två Kpistar, oftast hos gruppchef och vice dito.
Med undantag för ryskt infanteri som ibland var beväpnade endast med kpistar.

Specialiserade grupper med flera KSP fanns, liksom grupper med GRK och diverse annat.
Nuförtiden så finns det inte KSP-grupper längre, då den eldkraften inte behövs då de vanliga skyttegrupperna har tillräckligt på egen hand.


Så vanliga skyttegrupper hade alltså då 1 KSP, 1-2 Kpistar och resten gevär. Med möjligtvis lite gevärsgranater till det, kikarsikten var det endast prickskyttar som hade och eldkastare hade endast specialister.
En typisk amerikansk rifle squad hade 12 man. Gruppchef med Thompson eller M1 Carbine, 10 man med M1 Garand och 1 man med BAR.
En typisk tysk skyttegrupp hade 10 man. 2 man med 1 MG34/MG42, gruppchef med 1 kpist MP40 och 7 man med Kar98K.

En typisk amerikansk skyttegrupp idag har 10 man, med 2 M249, 8 man med M16/M4 och dessutom har man 2 M203.


Det man kan gnälla på är i så fall att den amerikanska skyttegruppen har lite för liten kaliber på sina KSP och inte tillräckligt genomslag, men å andra idan så har de väldigt mycket eldkraft på nära håll, med stor mängd ammunition.
Du gör felet att du tydligen räknar att alla WWII soldater var dubbelbeväpnade med både Kpist och gevär, vilket de inte var.

På avstånd över 300 meter så är Kpisten värdelös, och därmed försvinner minst en man ur gruppen eldkraft (beroende på hur många kpist-skyttar man har). Och under 100 meter så är det bara ett fåtal som har kpistar, medans de flesta har gevär.

På grund av kalibern så skulle jag kanske kunna gå med på att WWII har en fördel på avstånd längre än 500 meter, främst beroende på en KSP med kraftigare ammunition. Men desto närmre man kommer, desto mer kraftfull blir den moderna skyttegruppen.
Det man heller inte ska underskatta är den nedhållanden verkan av så många snabbskjutande vapen, och 40 mm grk som M203 är väldigt effektiva.
På riktigt korta avstånd så blir skillnaden i eldkraft överväldigande, 1 eller 2 Kpistar räcker inte långt mot så många AK. Och repetergevär skjuter alldeles för långsamt under de förhållandena och M249 är överlägsen i en rörlig roll på nära håll jämfört med MG34/MG42.

1. Det är sådana slutsatser som ger forskningen riktigt låg status och svensk sådan filosofiforskning á la Mange på f*i är inte riktigt något att hänga i en julgran. Helt klart påverkar vapensystem och kompetens hur striden förs, att många strider i modern tid utkämpas inom vapensystemens effektiva förmåga må väl vara hänt... men när de hade tillgång till andra vapensystem så utlämpades striden annorlunda. Du kan studera den här personen exempelvis http://en.wikipedia.org/wiki/Simo_H%C3%A4yh%C3%A4 och den här sammanfattningen http://netwar.wordpress.com/2007/08/18/finnish-motti/
2. Ok.
3. Snarare är det en funktion av att alla har tillgång till understöd idag medan ww2 infanteriet förväntades ha egen förmåga till en större mängd uppgifter. I övrigt så tror jag att du enkelt kan hitta videor på youtube från ww2 med alla möjliga nationaliteter som samverkar med massivt artilleri och större pansarstyrkor på ett vis som närmast påminner om dagens IFV-infanteri.
4. Chefen kan tyvärr inte alltid bestämma var när hur och i vilken terräng striden skall föras. Men bara som ett teoretiskt exempel så kan en ww2 styrka med mg42 eller .50 rikta en fruktansvärt mycket träffsäkrare och högre eldvolym mot en fiende som inte grupperat på "bredden" än vad modernt infanteri kan. Sedan har de också fördelar i den större mängden gevär och prickskyttegevär i avseendet "jaga" resterna. Likadant är det i offensiva förhållanden då exempelvis ytterflankerna på en två kompanifront kommer att kunna verka mot mål i mitten av deras linje när så terrängen tillåter. Detta innebär för försvararen att denne blir tvungen att förflytta sig alternativt förstärka sitt försvar såvida det inte är en fästning det är frågan om förstås.
5. AK är ammunitionsberoende oavsett om det är gamla 7,62r eller mer vanligt förekommande 5,56 eller 4,80+ det är frågan om. För k-pistar finns det förstås allt från <9mm till 9mm pistol ammunition, förstärkta 9mm patroner upp till 500m samt förstås allt från magnum till .45 . Rent generellt har k-pistarna fördelar i att de ofta har större magasin med allt från 10-200 bulor. En ksp-90 är givetvis en lätt kulspruta i AK form även om den exempelvis är ungefär lika stor som en m31:a och väger ungefär 2/3:delar. ksp-90 uppfyller inte enbart vissa delar av k-pist rollen utan förstärker också vissa delar av ksp-rollen. dvs. <500m.
6. Jag håller alltså inte med om vad du påstår i ditt tidigare inlägg, av det som jag har svartmarkerat.

1. Det var därför jag skrev (nåja) efter standardiserat. Väldigt många förband hade olika uppsättningar vapen i olika kombinationer, även inom små enheter som pluton och kompani.
2. Det där skilde sig väldigt mycket beroende på tillgång. Vanligare vid tillgång var att man utnämnde en särskild pluton per kompani till ksp-pluton och tilldelade den 2-3 tunga ksp:er per 10-grupp.
3. Det absolut vanligaste förhållandet var nog grupper där alla hade gevär, även i Ryska armén.
4. Snarare klarar de lokala IFV:erna á 3 stycken per pluton det jobbet.


Som sagt är det är skillnad mellan olika förband, vapenslag och nationer.
US-marines körde i 12-manna grupper med 3x4 och 1 BAR samt 3 gevär/karbiner. I övrigt så använde den amerikanska organisation du pekar på alltid den sortens grupp + 3 ksp grupper vilket förstås innebär att de hade 2 ksp:er per grupp.


Appropå den amerikanska M249 så är det en amerikansk version av ett grundvapen precis som ksp-90. Same source. Dessutom har vi pansarprojektiler ifall genomslag skulle vara ett problem..


1. Alltså skillnaden på exempelvis ksp-90 och .50 M2 är typ 2000m - 500m även om någon amerikan har en confirmed på närmare 2500m med vapnet.
2. Det har också en väldigt nedhållande verkan att bli skjuten i småsmulor av ett eldöverläge på omkring upptill 20 mot 2 ksp:er avseende effektiva eldområden -samtidigt som det regnar prickskytte eld. Då får man vara glad för IFV:erna.
3. Dina funderingar om strider på korta avstånd överlåter jag åt andra att värdera, möjligtvis kan man tänka sig att funderingarna snarare handlar om utbildning och framförallt kortare utbildning och då särskilt gevär som faktiskt är ganska utbildningskrävande.

1. Finns än idag, framförallt på kompani-nivå.
Ett kompani i amerikanska marinkåren har 3 skytteplutoner, som vardera består av 3 skyttegrupper samt en befälsgrupp, plus ett kompanibefälsgrupp samt en "weapons platoon", som består av tre grupper med varsin 60mm GRK, en grupp med totalt 6 SMAW och en grupp med totalt 6 M240G.
En bataljon har 3 sådana kompanier, en stab- och trosskompani och en "weapons company" som ersätter de tre skytteplutonerna med en 81mm GRK pluton, en PV-pluton och en tung KSP-pluton.
Så tydligen kör de fortfarande med KSP-grupper och till och med KSP-plutoner.
Sedan blir det naturligtvis mer och mer desto längre upp i organisationen man kommer.
Jag utgick dock ifrån vanliga skyttegrupper, inte utifrån kompanier och bataljoner med understödsenheter.

2. Se ovan.

3. Ja, det var det vanligaste. Men ryssarna körde med en del infanteri där alla hade kpistar. Framförallt infanteri som åkte på stridsvagnarna, som förväntades hoppa av i direkt anslutning till fienden.

4. Mekaniserat infanteri skiljer sig en del från vanligt infanteri, i såväl organisation som gruppsammansättning.

Fast US marines var under andra världskriget rätt unika med den sammansättningen och därmed inte särskilt representativa. BAR var heller inte på samma nivå som MG34/MG42, eller ens en Browning M1919. Eldkraftsmässigt så ligger den mer på nivå med en AK4 än en KSP.
Att de sedan hade KSP-grupper innebär inte att de vanliga skyttegrupperna därmed hade fler KSP.

Vill du snacka om eldkraft på högre nivå än grupp så tror jag axelavfyrade rekylfria vapen som Carl-Gustav (eller SMAW) kommer att ge de modernt utrustade soldaterna en större fördel än några extra KSP som WWII-soldaterna får.


Edit: Heh, såg att de amerikanska moderna tunga KSP-plutonen utöver M2 Browning också har Mk 19 40mm granatspruta.....
Gissa vem som kommer skita i byxorna i den duellen.
Och M240 kommer från samma vapen som KSP58.
Gör ingen skillnad, vi talar om WWII-skyttegrupper jämfört med moderna skyttegrupper, inte om svenska mot amerikanska.


1. M2 Browning är inte ett vapen som vanliga skyttegrupper har, och är inte något man springer omkring med, så att jämföra den med KSP90 blir bara fel.

2. Va? Så WWII-skyttegrupperna får använda understödsenheter medans de moderna inte får det? Sedan hade inte WWII-grupperna prickskyttar. Så det blir alltså lite extra KSP mot SMAW med termobariska raketer.

3. Oavsett utbildningslängd så kommer ett repetergevär att ha en kraftig nackdel på nära håll jämfört med ett automatvapen.

1. En länk till en prickskytt säger ingenting som stridsavstånd, inte heller en länk till motti-taktiken. Och ja, strider förs främst inom vapensystemens optimala räckvidd. Men vilket kommer först? Anpassar man striden efter vapensystemen, eller ser man till hur striderna ser ut och skapar därefter vapensystem som är bäst passade för hur typiska strider ser ut?
Kommer då inte det land som utvecklar ett nytt vapensystem och därmed väljer avstånd utifrån det att få en fördel?

3. Dagens understöd är mycket snabbare på att reagera och mycket träffsäkrare, och med effektivare granater (som zonrör för luftbrisader, vilket utvecklades under andra världskriget men användes ytterst lite då man inte ville riskera att fienden skulle få tag på en oexploderad granat och kopiera tekniken). Imponerande insatser med tungt artilleri som blåser hela områden åt helvete spelar inte så stor roll, då det oftast handlade om förplanerade insatser mot fientliga ställningar, snarare än indirekt eldunderstöd vid sammanstöt.

4. Nej, WWII-grupperna hade inte en massa prickskyttegevär. Och vanliga WWII-grupper hade inte .50 vapen. Och eftersom strider sällan sker på en stor asfaltsplan, så kan chefen för den styrka med kortare räckvidd på sina vapen välja mellan att avancera eller dra sig ur. Eller vara kvar på platsen och bli skjuten i bitar, men då är han knappast någon bra chef.
Det är inte som att man i verkligheten när man får sammanstöt omedelbart lägger sig ner på plats och sedan skjuter på varandra tills dess att ena sidan är död eller båda har slut på ammunition.
Eld och rörelse, någonsin hört talas om den saken?

5. Förstärkta 9mm patroner med upp till 500 meters räckvidd? Är det nåt i stil med överkalibrerad ammunition som du tidigare snackat om?
Kpistar har inga magasinfördelar jämfört med moderna AK. Typiska WWII kpistar hade 30-skottsmagasin (eller däromkring), vilket 5,56mm AK också har. Sedan fanns det kpistar med trummagasin, men det finns trummagasin till AK också, men sådana är inte särskilt pålitliga och dessutom mer vikt- och utrymmeskrävande jämfört med vanliga magasin, vilket gäller både för kpistar och AK.
Vilka kpistar har 200-skottsmagasin?

Faktum är att länkarna och information säger en hel del, exempelvis att sniper strid var både den mest förekommande stridstypen för infanteri oberoende ifall man räknar tidsåtgång, casualties eller taktisk-strategiska effekter. Den "vita döden" var förstås inte ensam sniper men du kan studera hur stor andel denna sniper hade av det totala resultatet.

Givetvis kan man inte utföra effektiv strid utanför vapnens effektiva räckvidd. I övrigt så har man nog anpassat Automatkarbinerna efter utbildningen. Automatkarbinen är exempellöst attraktiv för infanteri med lite utbildning och erfarenhet, men givetvis mest effektiv i händerna på de bättre skyttarna och då särskilt sådana med god situationsuppfattning, taktisk förmåga och dådkraft.

Fördelarna av olika vapen i just termer av teoretiska modeller kunde skådas under ww2 där Tyskarna i mindre situationer gjorde shish-kaboob av Engelsmännen beroende på att de hade ett gevär med större räckvidd och genomslag medan Engelsmännen gjorde shish-kaboob av Tyskarna i större sammanhang beroende på större magasin och större eldvolym. Nya vapensystem innebär nästan alltid fördelar precis som Sun-Tzu visste redan i historisk tid, "den som vet allt om sig själv/kan sitt eget vapen"- "den som inte vet något" "den som kan sin fiendes vapen" osv.



Jag skulle inte säga att dagens understöd är snabbare, möjligtvis ser det lite mer och i vissa fall som en funktion av elmotorer och finmekanik kan de vrida på tornen på tanks snabbare och mer effektivt. I övrigt är det ingen större skillnad på varken understödskanoner eller granatkastare, intelligenta ammunitioner är i princip det enda utöver verkansdelar.

När det gäller ww2 artilleri så kan du läsa lite Tali-ihantala och de artillerisystem som användes då.


1. Faktum är att just vanliga rifle squads hade utöver BAR systemen på 3 riflegrupper hade 1 .50 och 2 .30 system.
2. Kulsprute systemen användes som så att de vanligtvis försökte gruppera .50 på en höjd i anslutning till det tänkta stridsområdet för att kunna bruka den monstruösa räckvidden på 2km. .30 system förflyttades med infanteriet.
3. Vad är ditt problem http://www.youtube.com/watch?v=DW9gVEYCfqY&feature=related
http://www.youtube.com/watch?v=BUhXZMoi764&feature=related
http://www.youtube.com/watch?v=ZLFDChQSDSo


1. Nej inte alls, du kan studera m31 m.fl. k-pistar i 9mm och då främst förstås ammunitionen.
2. Typiska ww2 k-pistar hade många olika magasinsorter. Från 200 till 10 skott. givetvis var storlekar som 20, 30, 50, 70 favoriserade pga. vikt och storlek.

1. Diskussionen handlade förstås om ww2 infanteri. Jag tolkar din långa utläggning som att du antingen tappade den röda tråden alternativt försöker smita.


1. Jag är av uppfattningen att gevär var vanligare.
2. Det är en högst marginell skillnad skulle jag vilja säga, i alla fall i Sverige.


1. Den andra uppställningen avsåg förstås vanligt rifle infantry. dvs. den stora massan av vanliga infanterister.
2. Jag antar att du var riktigt full när du skrev det där då en BAR har närmare 3x den maximala effektiva räckvidden för en AK-4.
3. Eftersom ww2 infanteriet hade sådana här http://www.ww2gyrene.org/weapons_m2mortar.htm på kompani nivå, dvs. 1 per rifle-platoon så jämnar det ut sig.
4. Vad jag skrev var att både ksp-90 och M249 kommer är utvecklade från samma vapen av märket FN.
5. Jag har aldrig talat om svenska mot amerikanska, jag tror du har flummat ur totalt.


1. De hade även .30 att springa runt med, .50 kräver 2-3 man för att springa runt med och då är det som att springa runt med grg ungefär dvs. vanligt infanteri springer inte mer än 1km såvida de inte har pulka, vagn, mc, väldigt bra bäranordningar eller liknande.
2. "In the United States armed forces, sniper training was only very elementary and focused on being able to hit targets over long distances. Snipers were required to be able to hit a body over 400 meters away, and a head over 200 meters away. There was almost no concern with the ability to blend into the environment. Sniper training varied from place to place, resulting in a wide range of qualities of snipers. The main reason the US did not extend their training beyond long-range shooting was the limited deployment of US soldiers until the Normandy Invasion. During the campaigns in North Africa and Italy, most fighting occurred in arid and mountainous regions where the potential for concealment was limited, in contrast to Western and Central Europe.

US Army's lack of familiarity with sniping tactics resulted in disastrous effects in Normandy and the campaign in Western Europe where they encountered well trained German snipers.[8] In Normandy, German snipers remained hidden in the dense vegetation and were able to encircle American units, firing at them from all sides. The American and British forces were surprised by how near the German snipers could safely come and attack them, as well as by their ability to hit targets at up to 1,000m. " http://en.wikipedia.org/wiki/Sniper#World_War_II

3. Jag tror att du har flummat ur totalt. De flesta reella källor säger tvärtom, att kompetenta gevärsskyttar ofta har fördelar gentemot kompetenta AK-skyttar, även på korta skjut avstånd såsom 10m. Däremot innebär det en fördel med AK ifall man har många mål att bekämpa. En del av fördelen hos repetergevär är förstås dels taktik tvånget beroende på faktumet att vapnet är ett repetergevär och den andra är förstås att .308, .350, .50, 8mm och uppåt är väldigt dödande och stoppande jämfört med vanlig AK ammunition.

Nej, länkarna säger inte det.
Simo Häyhä var utan tvekan en imponerande man och åstadkom mycket.
Men då han är världshistoriens bäste prickskytt, så är han inte särskilt representativ för hur vanliga soldater såg ut. Inte mer än vad Audie Murphy är för amerikanska.
Och Simo Häyhä, världens bästa prickskytt, sköt ändå en hel del med kpist, och fick ca 1/4 av sina "kills" med en kpist. Så om inte ens prickskyttar endast håller sig till prickskyttestrider, så kan man anta att vanligt infanteri inte heller endast höll på med prickskytte.

Prickskyttar är heller inte vanliga skyttesoldater, utan opererar på ett helt annat sätt, och är därmed inte jämförbara med vanligt skytteinfanteri.

Så man har anpassat automatkarbiner för utbildningssyften istället för stridssyften? Eller har alla arméer världen över kommit fram till att ingen annan får fuska genom att använda vapen med längre effektiv räckvidd än de andra, för då blir det orättvist?

Och slutsatsen att välutbildade soldater kan använda sina vapen bättre än dåligt tränade soldater, kan jag utan problem gå med på.
Vilket gäller för fler vapen än bara automatkarbiner.

Skillnaden mellan SMLE och Kar98k var ganska marginell.
Skillnaden i räckvidd och genomslag mellan 7,92x57 (mauser) och 7,7x56 (SMLE) är inte särskilt stor.
Större var skillnaden i eldkraft mellan MG34/MG42 och Bren.

I det här fallet så menade jag indirekt eld med haubitsar och granatkastare.
Och jo, dagens understöd är snabbare, man kan snabbare reagera, snabbare beräkna och därmed får man granaterna i luften mycket snabbare.
Vet du ens vilka uppgifter som artilleriet måste ha för att kunna skjuta rätt?
Och vilka uträkningar de sedan måste göra för att granaterna ska hamna på rätt ställe?

Dagens artilleri har datorer som gör sådant väldigt snabbt, till skillnad från papper, penna och tabeller.


1. Nej, vanliga rifle squads hade inte 1 M2 Browning och 2 M1919 Browning. Dessa vapen fanns i särskilda grupper i en särskild weapons platoon, och är alltså understödsvapen. Detta system existerar än idag.

2. Ja, understödet användes som understöd. Precis som man gör idag.

3. MG42 fungerar fint, och är det som moderna kulsprutor är uppbyggda efter. M2 Browning och M1919 däremot kan inte skjutas med utan lavett, och är därmed inte särskilt rörliga. Det är något man ställer och sedan skjuter med, eld men ingen rörelse.
Såvida man nu inte ställer upp en KSP grupp och skjuter nedhållande eld medans en annan grupp står för rörelsen. Fast det kan man göra nuförtiden också. Men med effektivare vapen.

1. Nej, M31 är inte effektiv upp till 500 meter, och den hade samma 9mm parabellum som är standard än idag.
2. Vilka WWII kpistar hade magain på 200 skott?

Nej, jag försöker inte smita. Jag försöker förklara någonting för dig, även om det är helt bortkastad tid.
Du snackar hela tiden om en massa förstärkningsvapen till WWII skyttegrupperna, som inte tillhör skyttegrupperna utan kommer ifrån särskilda understödsgrupper från samma kompani (nej, vanliga skyttegrupper har INTE .50 M2 Browning).
Och jag visar då på organisationen hos den amerikanska marinkåren idag, och hur även de har understödsgrupper på kompaninivå och bataljonsnivå.

1. Ja, det var de. Var jag påpekade var att ryssarna även hade grupper som var beväpnade endast med kpistar. Men gevär var vanligast.

2. Förutom att mekaniserat infanteri har mindre antal soldater i varje skyttegrupp pga utrymmesskäl, samt annan organisation med mindre understödsgrupper eftersom man får eldunderstöd från stridsfordonen.

1. Vilket innebar att varje grupp endast hade en lätt KSP i form av BAR.

2. Nej, inte det minsta full. Ak4 har ett 20-skottsmagasin med 7,62x51, BAR har ett 20-skottsmagasin med 30-06 (7,62x63). Kulorna är nästan exakt samma i storlek och vikt och skillnaden i utgångshastighet är ganska liten.
Så vad gör BAR effektiv på 3 ggr så långt håll som AK4? Att den har ett benstöd?

3. Jag vet att du är dum som en stubbe, inte minst med tanke på det första stycket i det här inlägget.
Där du inte kunde förstå varför jag skrev hur ett modernt kompani såg ut. För om du går tillbaka och läser där, så ser du att man än idag har 60mm GRK på kompaninivå.
Det är till och med samma antal.
Emda skillnaden är att M2 mortar är ersatt med M224 mortar. Som har längre räckvidd och bättre ammunition.
Samt att de har effektivare kommunikationer och eldledningssystem.

4 och 5. Det var du som snöade in på att M249 var samma som KSP90, trots att det är ointressant för jämförelsen mellan moderna och WWII soldater. Skyll inte på mig för att du flummar runt, jag bara svarar på dina idiotier.


1. Understödsvapen som vanliga skyttegrupper inte hade. Se ovan.

2. Ja, prickskyttar är effektiva, särskilt när de utnyttjas på rätt sätt.
Men rätt sätt är inte att ha dem i vanliga skyttegrupper, vilket är det som det handlar om här.
Prickskyttar ingår inte ens i vanliga skyttekompanier, utan är organiserade separat och återfinns oftast först på bataljonsnivå.

3. Nej, reella källor säger inte det. Om de gör det skulle jag hemskt gärna få en länk till en sådan. Helst då en länk som du faktiskt har läst igenom istället för första länk som dyker upp på google, som sedan totalt motsäger vad du sagt. Gevärsskyttar har inte någon fördel mot AK-skyttar, särskilt inte på korta avstånd, om de hade haft det så skulle inte de tyska soldaterna ha varit så förtjusta i sina StG44 när de fick dem.
Du är nog den ende som tror att ett vapen blir effektivare om det tvingar sodlaterna till ett annat beteende för att kompensera för att vapnet är sämre. Och ja, en AK har stora fördelar om det är flera mål att bekämpa. Eller om man inte har 100% träffsäkerhet vid varje skott, något som varken AK- eller gevärsskyttar har, oavsett avstånd, i riktiga stridssituationer.
Och 5,56 är väldigt dödande och stoppande den med, inte minst om man med en AK skjuter 3-4 skott, jämfört med repetergevärets ett enda.
Och sedan finns ju AK i andra kalibrar också. Alltifrån ryska 5,45mm till .50 beowulf, så just den saken är inte någon större sak.
Sedan kan du ju fundera på varför så många militärmakter övergått till mindre kalibrar om det nu skulle vara så dåligt.

.50 fanns inte precis som Jecke skriver inte i plutonerna, den användes huvudsakligen som LV vapen monterad på fordon under AVK.

http://www.bayonetstrength.150m.com/UnitedStates/Infantry/united_states_infantry_battalion%20mid%201943%20to %201945.htm
http://niehorster.orbat.com/013_usa/43_org/div-inf/div-inf_inf-bn.html

Vidare är inte M2HB något man springer omkring med (även om det är möjligt att förflytta den till fots) då enbart vapnet väger omkring 40 kg och tripodet som den behöver 20 kg till. Utöver detta tillkommer då ammo samt gruppens personliga vapen (minst 1 pistol per medlem då tiden att sätta upp M2HB skulle vara förödande vid ett överfall av fiende) samt deras personliga utrustning.
Att sedan jämföra der med ett GRG där vapnet väger under 10 kg...

1. Du får nog läsa lite noggrannare men du kan ju sluta fly från dina egna debattfel så blir debatten bättre.
2. Du kan själv studera de slagfält som SH deltog i och kontrollera förlustsiffrorna, såsom rapporterat av den Ryska armén. I övrigt så uppger SH själv i intervjuer att denne i princip alltid utkämpade sina strider ovanför 400 yds avståndet, vilket förstås är en ganska bra bit utanför AK avstånd även avseende moderna AK:er.
3. Givetvis höll vanligt infanteri på med prickskytte också, US army definierade snipers under ww2 som en helt vanlig skytt, antingen med excellens eller specialutbildad. I exempelvis Ryska armén fanns väldigt omfattande utbildningsprogram för snipers innan och under ww2. Ofta opererade snipers utanför organisationen för vanligt infanteri men i samverkan med dessa. Så du har helt fel i alla avseenden.


1. Ja, AK:ns största fördel är förutsättningarna tillgång på ett stort antal individer som skall utbildas under kort tid. Då kommer AK:n till sin största rätt och essentiellt så har förstås AK:n alltid varit värnpliktsarméernas vapen nummer 1, eftersom det är möjligt att lära sig hantera vapnet effektivt på kort tid samt att en AK-skytt har tjugo till trettio möjligheter att kompensera för just extremt dåligt skytte.
2. Givetvis existerar inga sådana överenskommelser, tittar man på just distansskytte så har distansen utökats från max 1,2km under ww2 till omkring max 2,5km idag. Likadant är det med AK:er även om man där kan se en tillbakagång idag, främst med ungdomens ynkedom och dåliga syn som ursäkt...
3. Faktum är att det är G98 och SMLE som är den korrekta jämförelse vapnet då det är ww1 som diskuterades i det fallet. Huruvida G98 eller K98 tilldelas en skytt utan scope är egentligen bara väsentligt för såkallade falkögon då vapnen har ungefär samma effektiva räckvidd utan kikarsikte.
4. Faktum är att räckviddsskillnaden på ungerfär 125m för average joe hade betydelse liksom saker som omladdning, mellan magasin och skott. Avseende genomslag så tvivlar jag att någondera vapnen inte slog igenom 99,9% av alla väsentliga mål <600m.
5. Vill du jämföra Bren så är nog Mg34 den mest rättvisa jämförelsen.


1. Artilleriet klarade alla dessa uppgifter enkelt under ww2, särskilt i Finland under fortsättningskriget. Reaktionstiden ligger inom inställningstid och kommunikationstid. Modern teknik kan endast förbättra sådant inom ramarna för elektricitetens hastighet och automatisering samt förstås karteringsprecision. Beräkningarna är relativt triviala och finns redan iordninggjorda på ett sådant vis att det enbart är att ta fram tabellen och stoppa in ett antal x, y, z, vr och ta fram inställningarna. Därefter genomförs korrigeringar i termer av x,y 50m eller mer.

Så med modern teknik kan förbättra resultatet inom ramen för 25m och sedan handlar det om någon sekund eftersom den moderna tekniken trots möjligheten att skjuta helautomatiskt utan mänsklig hjärna, trots allt kräver att någon studerar rimligheten i den begärda elden, datorer är trots allt inte helt ofelbara.


1. Givetvis hade rifle squads tillgång till dessa vapen.
2. ?
3. Nu svamlar du hejvilt, M2 browning behöver inte sitt chassi för att avlossas med chassit är en förutsättning för precision på lång distans. M1919 användes frekvent i främsta linjen.
4. Eld och rörelse teoremet är väldigt kopplat till vapen med låg räckvidd, exempelvis AK:n och den lätta ksp:n.
5. M31 anges effektiv till 300m för prickskytte och effektiv till 500m avseende områdesbekämpning (ksp-eld) eller harassmentfiring. http://guns.connect.fi/gow/suomi1.html
6. En K-pist som i många modeller försågs med 100 skott magasin var thompson k-pisten i .45ACP. American-180 (http://www.youtube.com/watch?v=Dr-dpDPkA2A) utrustades med magasin med närmare 300 skott. I praktiken är det enbart tyngden och tympligheten som sätter gränserna för magasinstorleken så länge det är mindre än <500 skott.

1. Det där är ungefär som att påstå att IFV:erna i en svensk skyttegrupp inte är associerade med gruppen utan med plutonen eller kompaniet, ett helt värdelöst argument då alla enheterna ingår i samma arbetsenhet.
2. vanliga rifle squads var alltid organiserade med .50 och .30 enligt de flesta på nätet fett förekommande organisationsscheman.
3. Exakt gevär var vanligast.
4. Det där stämmer inte heller utan är något som skapats av tillgången på utrymme. Hade man en liten pansarbil gick det in 2-4 soldater hade man stor pansarbil kunde man få in 12-20 man och ibland mer. Organisationerna anpassades efter tillgång på utrymme. US.armys armored infantry plutoner var nästan 40% större än vanligt rifle infantry exempelvis.


1. och 2. En BAR är inte en lätt KSP, då den väger 11Kg, näck. Snarare är det en medeltung ksp med litet magasin. I övrigt kan du din trög-boll läsa på lite om vapnet innan du öppnar bröd-klipparen på full gavel http://en.wikipedia.org/wiki/M1918_Browning_Automatic_Rifle
3. och 4. Helt uppenbarligen har du helt tappat konceptet av att ständigt bli motbevisad. Ett tips inför framtida debatter är förstås att du mer noggrant studerar sakerna innan du ger dig in i debatten med att folk har rätt eller fel.


1. Du har nog cyklat i diket rejält i den debatten.
2. Det där skiljer sig från varenda armé.
3. Angående stg44 så handlade populariteten mer om att de hade förbrukat alla kompetenta förband och alltså att förbanden till stor del, 1944 och 1945 bestod av just nya soldater. Exempelvis beskrivs elitförbandet LSAH ha omsatt 60.000 soldater på 20.000 platser, vilket troligtvis är ganska representativt för Tyska enheter. Alltså existerade en stor mängd soldater som inte genomgått någon längre utbildning och därför blev mycket effektivare med stg44 jämfört k98. Vidare tillförde stg44/MP44 ett ca 100m längre eldområde till MP40 och detta kunde ju vara bra med hänsyn till ryska taktiker med massanfall, vilka förstås utvecklats ur insikten att det inte var fördelaktigt med skottväxling på långt avstånd pga just vapen som g/K98, mg42, 88 etc.
4. AK-skytten är tvingad till ett beteende liksom repetergevärsskytten. AK-skyttens beteende är liksom inte fundamentet utan något som utvecklats för att få ut mest effekt ur ett förband med AK:er.
5. Mindre kalibrar är inte nödvändigtvis mindre farliga, utan det är en kombination av hastighet, spinn, vikt och träffyta som avgör dödligheten samt förstås var man träffar, träffvinkel osv. Men jag skulle inte jämföra 5,56 med 57r eller moderna dito ändå, eller som ofta observeras angående 5,56 eller 9mm så krävs det oftast 2-3 skott träff om målet har jacka, 5-6 skott om målet är vinterbylsad -20 och ca 10 skott om målet därutöver har flaksuit, skottväst etc. Ibland mer på längre avstånd beroende på olika faktorer. Med .30, 57IS eller liknande så räcker ett skott även på 500m. I övrigt så verkar utveckling vara gående mot just K-pistar med längre avstånd och mindre vikt. Alltså en K-pist med effektiv räckvidd om 300m, en vikt på 3kg och möjligheten till magasin med 30-50 skott. För gevär däremot verkar det vara tvärtom exempelvis, även om många arméer verkar gilla just kring 7,62 med scope och stöd för avstånd kring <800m, ibland med specialammunition.