"Jag skäms över att vara svensk"

Varför säger folk att dom skäms över att vara svenskar? (E väl kanske 1 på 1000 som säger det, men ändå).

Samma folk brukar ju säga att man inte har något att vara stolt över eftersom man "inte har haft något att göra" med Ingvar Kamprad, Spotify, Sareks nationalpark, Slaget vid Narva, Lejonet från Norden eller vad fan som helst. Men om regeringen vill utvisa en blind 91-åring (katastrofalt beslut för övrigt) ja då är det fritt fram att skämmas. Varför? Ni hade väl bara turen/oturen att födas här (som ni brukar säga). Varför skäms ni?

Bra poäng och de enda som dök upp på Arlanda var Lars Ohlys dotter och hennes håriga marxist-vänner samt en muslim i palestina-sjal.

Det är det starkaste uttrycket som de vänstervridna hippisarna kan komma på.
Dom fullkomligen rasar när de säger så.

Jag kan också skämmas över att vara svensk ibland.

Jag älskar dock att vara göte/smålänning, skandinav, västerlänning och människoapa, starkt emot _alla_ abrahamitiska religioner (kristendomen må ha präglat oss, men jag tror att vi skulle haft lika goda chanser med en asatro som låtits utvecklas och mogna, för att till sist ha kastats på sophögen, där alla religioner hör hemma).

Sverige är ett land befolkat av idioter med en övertro på socialism, utan ryggrad att opponera sig mot sina överordnade som parasiterar på folket, ett folk som tyst accepterar sin egen förintelse trots att man vet vad det innebär och dessutom tycks vara fyllt av en form av missriktad hjälpmentalitet. Det är inte nog med att man accepterar sin egen undergång, utan denna hejas glatt på av en stor del av befolkningen.

Visst finns det positivare sidor också men överlag så känner jag mig mer äcklad än stolt.

Nuförtiden är väl alla med svenskt medborgarskap svenskar? Om hon nu skäms så mycket tycker jag hon ska säga upp sitt medborgarskap så är hon inte svensk längre.
Egentligen förstår jag inte varför folk alltid ska skämmas eller vara stolt, det är väl en slump att man föddes svensk? Bättre att skämmas över att vara människa.

Det pågår en ganska systematisk kampanj för att få Svenskar att skämmas över att vara just Svenskar. Det enda som bär något som helst värde att vara svenskt i kreti och pletis ögon är när de lyckas hitta Svenskt kött i Ica-disken. Vad gäller allt annat så får man höra av media att det är fult att vara svensk.

"Det finns ingen svensk kultur"
"Sverige är tråkigt"
"Grått och trist"

Är ofta det man läser så fort Mona Sahlin och hennes arv skall uttala sig om sitt hemland.
Svenska flaggan och nationalsången är absolut ajja bajja såvida det inte är nationaldag eller skolavslutning. I alla andra kontexter så är det rasistiskt.

Nationalismen och patriotismen har sedan länge blivit stävjad av vissa inflytelserika grupper här i Sverige, för de vet att ett folk som känner kärleksfull gemenskap med varandra strider mot deras agenda.

Vänstermuppar är som svampar när det kommer till att suga åt sig propaganda, så det är inte så konstigt att man hör fraser likt de TS nämner därifrån i första hand.

Jag skäms ganska mycket över att vara svensk. Att leva i ett land med så många kosmopoliter, socialister, liberaler, feminister, mångkulturalister och så vidare, får mig verkligen att känna mig missnöjd över mitt arv och mitt land.

Det är absolut inte konstigt att skämmas över att vara svensk.

En anledning är den väldigt olyckliga, statligt bekostade multikulturella indoktrinering som nu sträcker sig tillbaka minst fyra generationer, och som har framgångsrikt övertygat en hel del människor om att man är per automatik rasist, trist och ful om man är svensk. I Sverige. Detta i sin tur får människor, speciellt unga vänster kvinnor att ibland "skämmas" över att de är svenska, som naturligtvis, på grund av rasismen i Sverige, förtjänar att t.ex. bli kallade "hora" av Muhammed och Mambabe, som är så jävla häftiga att ord inte ens räcker till.

Jag håller med dig men skulle uttrycka mig som att jag snarare skäms över det svenska folket. Min egen svenska rastillhörighet är däremot något som jag är mycket stolt över och något som jag värderar oerhört högt. Jag antar att jag alltid på någon nivå kommer att verka för det svenska folkets utveckling och mognad. Tiderna är dock synnerligen dystra just nu så visst, man beklagar sig lite extra.

Jag är stolt, glad och tacksam över att vara född i Sverige.

Min uppväxt i Sverige gav mig både frimodighet, kunskap, hälsa och trygghet. Jag fick lära mig medkänsla och solidaritet.

Jag fick dock inte lära mig det jag såg senast igår: en svensk medålders man som stod och ursäktade sig inför en arabisk yngre invandrare - för att den arabiske invandraren tydligen nästan hade krockat hans bil.

Jag står gärna i kö, jag är inte rädd för fluortanter och jag hade inget emot att Socialstyrelsen ville tvinga i mig 6-8 brödskivor om dagen.

Men det finns en gräns för allt.

Och den gränsen börjar nog bli ganska nådd i Sverige.

Ja, där håller jag helt med. Den fantastiska ras svenskar och övriga nordbor besitter är mycket väl värd att hedras.