Varför har vi skatter?
Vissa punktskatter, till exempel alkoholskatt och energiskatt, syftar till att förändra marknadspriser men för övrigt gäller följande:
Tanken är att vi producerar för bruttoinkomst men konsumerar för nettoinkomst. Därigenom lämnar vi ett outnyttjat konsumtionsutrymme som kan disponeras för offentlig konsumtion. Den skatt vi betalar anger hur stort detta outnyttjade konsumtionsutrymme är.
Men de flesta människor inser att man kan producera för nettoinkomst och konsumera för nettoinkomst. Skatten blir då en omräkningspost mellen två olika penningvärden. Penningvärde före skatt och penningvärde efter skatt. Att det är så vi ser det kan man enkelt övertyga sig om genom att erbjuda människor höjd lön och höjd skatt så att nettot blir mindre, det vill säga genom att ta ut mer än 100 % marginalskatt över en viss nivå. Om inte erbjudandet förknippas med någon annat förmån, till exempel höjd status, är det mycket få som nappar på ett sådant erbjudande.
Om man producerar för nettoinkomst och konsumerar för nettoinkomst lämnar man inget utrymme för offentlig konsumtion. Men hur kan vi då ha en offentlig sektor?
Svaret är att de allra flesta människor har högre produktionsvilja än konsumtionsvilja. Det är helt enkelt roligare att producera än att konsumera. Arbete är roligare än sus och dus.
Om man inte hindrar människor alltför mycket kommer de flesta att dra in mer än de konsumerar för. Skillnaden kan de lägga på hög som Farbror Joakim gör. Men då tar de pengar ur cirkulation. Riksbanken kan då, utan att öka penningflödet, trycka nya pengar och sätta dem i cirkulation i en offentlig sektor som köper upp produktionsöverskottet.
Marknadens osynliga hand kan alltså reglera även den offentliga sektorn.
Detta skulle resultera i att vi blir allt rikare på pengar. Men rikedomen skulle inte nödvändigtvis innebära att vi blir rikare på nyttigheter. Redan nu är det så att om alla plötsligt försökte köpa för alla giltiga betalningsmedel skulle det inte finnas nyttigheter att lösa in dem mot. Om jag tar ut mina små besparingar och försöker köpa för dem så påverkas samhällets totala lagerhållning så obetydligt att det inte får någon mätbar effekt på prisnivån. Men om alla plötsligt gör likadant kommer priserna att stiga så att pengarna blir värdelösa.
Borde man ta ifrån alla rika deras pengar för att minska risken att alla samtidigt vill köpa för dem?
För en enskild individ innebär likvida besparingar en trygghet. Vid behov kan man ta ut pengar och risken är liten att så många gör det samtidigt att penningvärdet påverkas. Det innebär att det är motiverat att låta överskott ligga lätt tillgängliga. Försöker man i stor skala dra in dessa pengar blir de värdelösa och marknaden för produktionsöverskott slutar att fungera. Knappast någon förbättring.
Så svaret är att vi har skatter av historiska skäl. De gör ungefär lika stor "nytta" som avlatshandel eller frihetstidens överflödsförordningar.
Kanske kan man hävda att skatter är ett sätt att bokföra och redovisa den offentliga sektorn men det finns enklare sätt att göra det. Sätt som inte förleder någon att tro att man kan skapa utrymme för offentlig sektor genom att höja skatter.
Vissa punktskatter, till exempel alkoholskatt och energiskatt, syftar till att förändra marknadspriser men för övrigt gäller följande:
Tanken är att vi producerar för bruttoinkomst men konsumerar för nettoinkomst. Därigenom lämnar vi ett outnyttjat konsumtionsutrymme som kan disponeras för offentlig konsumtion. Den skatt vi betalar anger hur stort detta outnyttjade konsumtionsutrymme är.
Men de flesta människor inser att man kan producera för nettoinkomst och konsumera för nettoinkomst. Skatten blir då en omräkningspost mellen två olika penningvärden. Penningvärde före skatt och penningvärde efter skatt. Att det är så vi ser det kan man enkelt övertyga sig om genom att erbjuda människor höjd lön och höjd skatt så att nettot blir mindre, det vill säga genom att ta ut mer än 100 % marginalskatt över en viss nivå. Om inte erbjudandet förknippas med någon annat förmån, till exempel höjd status, är det mycket få som nappar på ett sådant erbjudande.
Om man producerar för nettoinkomst och konsumerar för nettoinkomst lämnar man inget utrymme för offentlig konsumtion. Men hur kan vi då ha en offentlig sektor?
Svaret är att de allra flesta människor har högre produktionsvilja än konsumtionsvilja. Det är helt enkelt roligare att producera än att konsumera. Arbete är roligare än sus och dus.
Om man inte hindrar människor alltför mycket kommer de flesta att dra in mer än de konsumerar för. Skillnaden kan de lägga på hög som Farbror Joakim gör. Men då tar de pengar ur cirkulation. Riksbanken kan då, utan att öka penningflödet, trycka nya pengar och sätta dem i cirkulation i en offentlig sektor som köper upp produktionsöverskottet.
Marknadens osynliga hand kan alltså reglera även den offentliga sektorn.
Detta skulle resultera i att vi blir allt rikare på pengar. Men rikedomen skulle inte nödvändigtvis innebära att vi blir rikare på nyttigheter. Redan nu är det så att om alla plötsligt försökte köpa för alla giltiga betalningsmedel skulle det inte finnas nyttigheter att lösa in dem mot. Om jag tar ut mina små besparingar och försöker köpa för dem så påverkas samhällets totala lagerhållning så obetydligt att det inte får någon mätbar effekt på prisnivån. Men om alla plötsligt gör likadant kommer priserna att stiga så att pengarna blir värdelösa.
Borde man ta ifrån alla rika deras pengar för att minska risken att alla samtidigt vill köpa för dem?
För en enskild individ innebär likvida besparingar en trygghet. Vid behov kan man ta ut pengar och risken är liten att så många gör det samtidigt att penningvärdet påverkas. Det innebär att det är motiverat att låta överskott ligga lätt tillgängliga. Försöker man i stor skala dra in dessa pengar blir de värdelösa och marknaden för produktionsöverskott slutar att fungera. Knappast någon förbättring.
Så svaret är att vi har skatter av historiska skäl. De gör ungefär lika stor "nytta" som avlatshandel eller frihetstidens överflödsförordningar.
Kanske kan man hävda att skatter är ett sätt att bokföra och redovisa den offentliga sektorn men det finns enklare sätt att göra det. Sätt som inte förleder någon att tro att man kan skapa utrymme för offentlig sektor genom att höja skatter.
