Finns det någon fördelar med att behålla svenskan? Vilka i så fall?

O du bottenlöst okunnige, tranbär är minsann ingen "dålig översättning" av cranberry. Det svenska ordet tranbär är belagt i skrift sedan 1553, med goda kognater på de andra nordiska språken, och gud vet hur länge det har funnits obelagt dessförinnan, medan cranberry första gången dyker upp på 1640-talet i Nordamerika som lån från lågtyskans/nederländskans kraanbere, som är en likabetydande kognat till vårt tranbär. (En kraan är en trana på lågtyska och holländska, och när man började konstruera kranar för ilastning i skepp liknades dessa vid den smärta långnäbbade fågeln, varifrån vi har fått vårt kran. Uppenbarligen begrep inte de engelsktalande amerikanerna vad bärets namn betydde - hade de gjort det skulle det ha blivit *craneberry i stället.)

Det är således det engelska ordet som är just precis en dålig översättning! (Det finns två äldre ord i engelskan för tranbär - marshwhort och fenberry, som trängdes ut av det amerikanska ordet, men åtminstone fenberry lever kvar i engelska dialekter.) Huruvida ordet är äldst på västgermansk eller nordgermansk botten är obekant; det kan mycket väl vara ett samgermanskt arvord som gått förlorat just i engelskan, men om det inte är det, skulle jag tippa att det är nordgermanskt - helt enkelt eftersom bäret rimligen alltid bör ha varit mer vanligt förekommande här uppe i Skandinavien än på västgermanskt territorium.

Tranbär är alltså ingen dålig översättning av cranberry - sanningen är snarast tvärtom. Men det är betecknande hur halvspråkliga unga svenskar av din typ tar för givet att alla svenska ord som liknar de engelska är dåliga översättningar från det stora balla värdefulla kulturspråket till det ynkliga, värdelösa och oballa bonnspråket svenska. Så är det sannerligen inte alltid. Tips: skirt är faktiskt en - ganska rejält dålig - översättning av skjorta. Och they och them är osjälvständiga engelska införingslån av de och dem.

Så tro aldrig någonsin mer att du har den blekaste aning om vilket ord som är översatt varifrån!

För det har du uppenbarligen inte alls.

Alla har inte ambitionen att bli affärsmän men jag hävdar att alla (nästan iaf) har nytta av kunna engelska bättre.

Oavsett vad som händer med engelskan så kommer det alltid vara ett mycket större språk än svenskan. Att ändra till engelska skulle vi i princip kunna göra över en natt. Att ändra till något annat språk skulle vara näst intill omöjligt utan att tvinga befolkningen att lära sig det, samt att det skulle ta ofantligt lång tid. Att inte ändra till ett mer internationellt språk är som sagt bakåtsträvande och ineffektivt.

Kineserna har ett så krångligt skriftspråk så att de knappt själva behärskar det. Därför har jag svårt att föreställa mig att mandarin någonsin kommer sprida sig särskilt långt utanför kinas gränser, men vad vet jag, jag är bara en lekman, eller inte ens det egentligen.

Räcker det inte med att behärska ett internationellt språk väl? Varför måste man prompt undertrycka ett modersmål som är ett kulturspråk med en rik litteratur? Den här bisarra diskussionen förs ju inte på något annat håll än just i Sverige.

Så är det. Men det kan också skrivas med latinska bokstäver, ska man ha klart för sig. Kan få betydelse vart det lider.

Citat:
Kineserna har ett så krångligt skriftspråk så att de knappt själva behärskar det.


Jag gissar att det är pinyin du menar.

Pinyin används nästan uteslutande som ett utbildningshjälpmedel för att beskriva enskilda ords uttal. Det har även börjat användas för att skapa engelska namn på t ex platser och företag.

Dock skriver man inte i seriös mening löpande text i pinyin utanför student och skolvärlden.

Ska även nämna att pinyin är svårläst som löpande text jämfört med skrivtecken, och om man inte har med tonerna så är det ibland mycket svårbegripligt.

Den här inlägget skulle behöva bli långt för att förklara "varför?" till ovanstående, men huvudpunkten är att kinesiska gör sig mycket dåligt med latinska bokstäver.

Jag är väl medveten om allt du skriver. Likafullt är visar pinyinsystemet att kinesiska går att skriva med alfabetisk skrift, vilket jag tror är nödvändigt som fungerande alternativ om kinesiska verkligen ska bli ett världsspråk, och inte bara en angelägenhet för han-kineser plus specialintresserade långnäsor.

Din sista reflexion om att kinesiska gör sig mycket dåligt med latinska bokstäver säger däremot ingenting om några egenskaper hos kinesiska som sådant, utan talar bara om att latinska bokstäver, eller alfabetisk skrift öht, inte har använts i kinesiskt skriftspråk, och att det följaktligen inte ännu finns något latinskt skriftspråk som är särskilt väl avpassat just till kinesiskan. Att alfabetisk text. allt annat lika. är en klar evolutionär förbättring av den ursprungliga ideografiska ordskriften som den kinesiska skriften fortfarande står ganska nära står fullt klart. Teckenskrift av kinesiskt typ har evolverat fram i ett samhälle med en begränsad skrivande och läsande klass. Även givet att dyslexi utgör ett mindre hinder för att lära sig en skrift av kinesiskt typ, är det kinesiska skrivsättet effektivitetsmässigt en klar nackdel i ett genomalfabetiserat samhälle. Att kineserna aldrig kommer att kunna göra sig av med den utan att göra sig urarva hela sin kultur, vilket naturligtvis inte kommer att ske, är en annan sak.

Med den logiken så finns det ju ingen anledning att behålla något språk förutom dom tre största, vilka är engelska, spanska och mandarin om jag minns rätt.

Så om det inte finns någon fördel att behålla svenskan, så finns det absolut ingen fördel att behålla dom andra språken heller.

Det är kul att kunna pratas vid på svenska utomlands och ingen förstår en :P
Tycker det är lite synd om de engelskspråkiga som går misste om denna möjlighet, och tycker det vore mest rättvist ur både de engelskspråkigas och de övrigas synpunkt om alla i världen hade ett gemensamt neutralt andraspråk, t.ex. esperanto