Citat:
BNP är ett trubbigt mått på rikedom på många sätt. Tyskland får artificiellt låg BNP, eller Sverige och Frankrike artificiellt hög, beroende på hur man ser det, genom att barnomsorgen väsentligen är professionaliserad , och således ingår i BNP, i Frankrike och Sverige, medan den väsentligen sköts i familjens hägn, och således inte ingår i BNP, i Tyskland. Sedan ska man ha klart för sig att Tyskland har en skock östliga Bundesländer som fortfarande 20 år efter die Wende just inte bidrar till BNP. Det finns ingen region i Frankrike som är i närheten av Baden-Würtembergs bruttoregionalprodukt.
Ursprungligen postat av duro
Detta är siffrorna gällande BNP per invånare 2009 från vårt egna utrikesdepartement:
Frankrike 42 091
Tyskland 39 442
Storbritannien 35 727
Inga enorma skillnader men det visar på att ditt antagande om att Tyskland skulle vara "betydligt rikare" är felaktigt.
Frankrike 42 091
Tyskland 39 442
Storbritannien 35 727
Inga enorma skillnader men det visar på att ditt antagande om att Tyskland skulle vara "betydligt rikare" är felaktigt.
Vad gäller den ursprungliga frågan om svenskarnas ointresse av, och okunnighet om, Europa, tror jag att den har en kulturell förklaring. Som jag har skirvit några gånger tidigare i forumet, var de stora europeiska kulturländerna - Frankrike, Tyskland, England, Italien överklassens och högborgerlighetens internationella projekt för hundra eller hundrafemtio år sedan. Men småfolket - småbönderna och arbetarklassen - hade ett helt annat internationellt projekt, nämligen Nordamerika. Det är ur det projektet som de arbetarklassspecifika s k y-namnen uppkommer under mellankrigstiden. Och 1960- och 70-talen kan, bland mycket annat betraktas som en kulturkamp mellan underklass och överklass, där underklassen vann en förkrossamed seger, mest eftesom det bara var den som kämpade. Följaktligen är kunskaper om de europeiska länderna och deras språk stämplade med kopplingen till den gamla förlorande överklassen, medan kunskaper i engelska och kunskaper om USA är, som det skulle ha hetat på trettiotalet i Tyskland, folkiska.
Däremot håller jag inte med JeanLuc om att en mer europeisk inställning måst leda till en mer positiv inställning till den katolska kyrkan som samhällsfenomen. Visst bevarar den katolska kyrkan en hel del traditionell lärdom, men fortsatt gäller att Vatikanens suveränitet gör att den katolska kyrkan kan göra sig oberoende av lagstiftningen i de länder där de verkar på ett sätt som inga andra samfund kan, och detta i kombination med att kyrkan fortfarande aggressivt propagerar för hälsofarlig pseudovetenskap gör att den katolska kyrkan fortfarande måste betraktas som ett europeiskt problem, som ännu inte har lösts på ett tillfredsställande sätt.
__________________
Senast redigerad av Hamilkar 2010-10-19 kl. 15:01.
Senast redigerad av Hamilkar 2010-10-19 kl. 15:01.