Citat:
Ursprungligen postat av Lill-Einar
Jag skulle behöva hjälp med att översätta två rader ur Gustaf Frödings dikt "Gå på dompen" som ingår i samlingen "Räggler å paschaser":
Di dig stog ôpp, di ble skenske i bena,
di tängde, di gne, satt dä ella tå stena,
Trots att jag är uppvuxen i Säffle och läst mycket Fröding så har jag inte lyckas att förstå just dessa två radser.
Kan någon "översätta" dem till rikssvenska åt mig?
Tack på förhand.
Du har citerat fel. Skall vara
Di dog å stog ôpp, di ble skenske i bena,
di tängde, di gne, satt dä ella tå stena,
Lite hjälp kan jag ge dig.
ble = blivit
tänga = springa förtvivlat fort
satt = så att
tå = utav
Ett par år innan
Räggler å paschaser kom ut trycktes dikten i
Karlstadstidningen (13/2 1892) under titeln
Giljarfärden. Fröding undertecknade den med namnet Akson.
I
Karlstadstidningen var diktens lydelse följande:
Och Däng-Jan sade till Kvinnfolka-Pälle:
"Nu tror jag vi går till ett annat ställe,
för brännvinet vårt är slut.
Och nu ska vi gilja hos Finnbacka-Britta,
i kväll skall jäntan, anacka, besitta,
anacka, besitta!
med lock eller pock ur sitt ide ut.
De gjorde musik ner i vägaskelet
och spelte så vackert på piglocksspelet,
men Britta kom inte ut.
De ställde sig sedan vid dörren att vakta
och slogo på fönstret och ropade sakta
"Britta!"
Men Britta kom inte ut.
De höjde på rösten och svuro och skreko,
så bergena fjärran och när gåvo eko,
men Britta kom inte ut.
Då slå de i väggen med störar och stakar
och bulta på dörrar och lyfta på hakar,
det dundrar och brakar!
och då kommer Britta ut.
Med far sins gamla gevär i näven
och tysta, smygande steg som räven
hon utmed vägen kröp.
Hon fyrade av bakom halmen i stacken
och Däng-Jan han föll som en säck i backen,
åh necken, i backen!
och Kvinnfolka-Pälle stöp.
I nästa sekund deras klackar smällde
långt borta i vägen, som livet det gällde,
men skottet var bara krut.
Sen dess ha Däng-Jan och Kvinnfolka-Pälle
ej lust att gå till ett annat ställe,
den glädjen är slut!
att locka flickor ut.
Men Britta hon satte sig ned på backen
och skrattade gällt bakom halmen i stacken,
kröp sen till kojs och sov.
Från Finnbacka-stugan i Magneskogen
långt, långt bort i Huru och långt bort i Bogen,
i skogen i Bogen!
gick Finnbacka-Brittas lov.