Falks grav 1855, Hökensås.

Hemmets Journal nr. 14 den 3 april 1989. Sidorna 12 och 13. Illustrerad med ett foto Text och foto Nils Norlén.

En stor del tas med och kommer därför att delas upp. Del: 1.

"Gåtan ingen funnit svar på...."

"Vem sätter blommor på mördarens grav?"

"På en hed med trögväxt tallskog står ett svart kors. Under korset vilar den siste som avrättades här på Svedmon, postrånaren Jonas Falk.

Avrättningen skedde 1855 och borde väl för länge sedan vara bortglömd men någon - eller något - har hållit namnet vid liv allt sedan bödelns bila föll för sista gången. För på Falks grav har det alltid funnits färska blommor. Vem som sätter dit dem, och varför, vet ingen....

Korset som pryder graven har flera gånger förts bort och återfunnits på olika platser. Ortsbefolkningen har vaktat om nätterna för att utröna hur blommorna kommer dit men ingen har lyckats avslöja mysteriet.

Många har undrat: är det ett spöke eller en levande varelse, som hedrar postrånarens minne på detta sätt...?

Svedmons avrättningsplats ligger vid sidan om allfarvägen, på Hökensås, mellan Tidaholm och Habo i Västergötland. Det grymma postrånet, som fick sin epilog här, finns väl dokumenterat i Vartofta häradsrätts protokoll.

Man får samtidigt inte glömma, att avrättningar för grövre brott inte alls var något ovanligt vid denna tid: de hade något av folkfest över sig. Myndigheterna uppmanade allmogen komma för att se huvudena rulla, "androm till varnagel" som det hette. Att just minnet av Jonas Falks avrättning lever starkt kvar beror naturligtvis på all mystik som förekommer runt graven på Svedmon. Hembygdsrörelsen slår vakt om platsen och håller den välvårdad. Tre personer, som vet mycket om dess historia är Ingvar Johansson, Bertil Persson och hans sonhustru, Els-Marie Bertilsson."

"Järnkorset har försvunnit."

"De berättar, att järnkorset flera gånger försvunnit från Falks grav. Det har senare återfunnits på olika platser, såsom i Jönköping, Skövde och Värnamo."

Forts. följer.

Antar att folk har hört talats om Falks grav förut? Är det någon som har besökt platsen?

Jag var där i min ungdom på 80 talet, då var det jämt nya blommor där. Läst nånstans att det är lokalbefolkningen, som lägger blommorna på graven.

"- Hur väl vi än satte fast korset så försvann det ändå. Men underligt nog kom det alltid tillbaka hit, säger de litet fundersamt. För några år sedan satte vi fast det ordentligt med ett fundament under jorden. Och nu hoppas vi att det ska få stå kvar!

- Vem det är som sätter blommor på graven har aldrig kunnat avslöjas, fast nog har vi försökt. Sommartid pryds graven med ängsblommor och vintertid med lingon- och blåbärsris och annat som naturen bjuder på.

Det finns en fotograf som försökte avslöja "blomsterspöket". Han satt flera nätter i ett gömställe med sin blixtförsedda kamera och väntade. Så råkade han slumra till några ögonblick och när han vaknade fanns blommorna där...!

Det händer någon gång att sällskap tar en utflykt hit upp på natten, lockade av ryktet att Jonas Falk går igen vid midnatt. Något sådant har de tre personerna i mitt sällskap aldrig upplevt.

Så till händelsen, som ligger bakom det sällsamma som fortfarande pågår på den ödsliga Svedmon.

Jonas falk var född i Sandhem och hans kumpan Anders Frid i Habo. De båda männen, som varit i delo med rättvisan för stöld, hade sökt sig till Stockholm för att försörja sig på tillfälliga arbeten. Förtjänsten var klen och det var då Jonas Falk började smida planer på ett postrån. Postskjutsen från Jönköping skulle rånas när den passerade hans gamla hemtrakt!

Anders Frid, som var gift med Falks mor, invigdes i planerna. Han var först inte med på förslaget men lät sig övertalas. I Stockholm gick de båda männen ombord på en båt som förde dem till Hjo. Här köpte Falk krut och grova hagel med tanke på rånet.

Sedan gick de till fots de fyra milen till Sandhem, där de tog in hos Falks syster och svåger, Lotta och Claes Nejman. Där kom de också över ett gevär.

Så en mörk augustinatt sökte de upp en enslig plats mellan Sipparp och Broholm. En grind över körvägen stängdes och klinkan kilades fast med stenar för att den skulle bli svår att öppna. Här skulle postskjutsen passera någon gång runt midnatt. Falk skulle skjuta postiljonen och Frid beväpnade sig med en knölpåk för att ta hand om skjutsdrängen....

Natten var mörk och regnig när postiljonen Anders Nilsson och skjutsdrängen Sven Karlsson kom körande på den ensliga vägen."

Orten Sandhem där Falk föddes ligger utanför Falköping.

Forts.

Jag har varit där ett stort antal gånger under några år när jag pendlade förbi platsen. Oftast fanns det färska blommor där men några gånger var det tomt, andra gånger fanns det bara plastblommor.
Korset stod kvar då iaf, hur det ser ut nu vet jag inte.
Vi riggade platsen vid några tillfällen för att skrämma kompisar med mycket lyckat resultat.

Blir nästan sugen på att åka dit och ta dagsfärska bilder.

"Postiljonen sköts i ryggen."

"Då drängen hoppade av för att öppna grinden sprang illgärningsmännen fram. Falk höjde geväret och sköt postiljonen i ryggen. Skottet var inte direkt dödande utan postiljonen ropade i dödsångest: - Vänd, vänd!

Men då drängen sprang tillbaka till skjutsen träffades han av Frids knölpåk. Falk fullbordade sitt dåd med att slå gevärskolven i uvudet på postiljonen. Svårt skadad sprang drängen till närmaste gård.

Postiljonen fördes under natten till sjukhuset i Jönköping, där han dog efter några dagar.

De båda rånarna tog nu postskjutsen och körde så fort hästarna förmådde springa från brottsplatsen. På Gylgermon vid Nykyrke stannade de för att undersöka sitt byte, det blev nära 2000 riksdaler banko.

Enligt den på förhand uppgjorda planen skyndade sig nu de båda rånarna mot Stockholm. I Hjo gjordes de första inköpen, som betalades med rånpengar. Ett par fiskare övertalades att mot ersättning ro dem över Vättern. Från Motala tog de en kanalbåt till huvudstaden. Men deras förhoppning att undkomma rättvisan slog fel.

Falk var redan sökt av polisen för tidigare förseelser. Eftersom de setts i sin västgötska hembygd vid tiden för rånet blev de också skäligen misstänkta. Det hjälpte inte att de uppträdde under falska namn. Falk nekade först hårdnackat, men när Frid erkände föll han till föga.

Vid rättegången i Vartofta häradsrätt erkände båda och dömdes till döden genom halshuggning! Eftersom det gällde en dödsdom underställdes den hovrätten, som fastställde domen. Efter nädeansökan ändrades Frids dom till livstids fängelse. Falk vägrade att begära nåd..."

Här finns en bild på graven
http://biphome.spray.se/agnershk/falkens%20grav.html

Tack för en trevlig tråd, (om nu det är rätt ord ) igen Skaraborg2

Har läst en del om det här tidigare, en fascinerande historia. Trevligt att se en tråd om detta på FB

Var där för 2-3 år sedan. Järnkorset var på plats liksom blommorna. Ska förmodligen åka förbi där om nån vecka och då checkar jag läget.

Sista delen.

"Stupstocken rest vid graven."

"Så var det dags för den sista akten i det hemska dramat. Enligt samtida protokoll hade stora skaror av ortens allmoge kallats till platsen för att bilda så kallad spetsgård vid avrättningen. Männen i spetsgården var beväpnade med spetsiga träpåkar och skulle förhindra den dödsdömde att fly. Graven var grävd och vid dess rand hade stupstocken rests. Den dödsdömde fördes dit med fångskjuts och ledsagades av fångvårdspredikant Lefverentz. Bödeln stod på plats, maskerad, med bilan i beredskap.

Under tiden i häktet hade Jonas falk ändrat sinnelag och läste flitigt Bibeln och andra religiösa skrifter. Han hade begärt att själv få avge sin syndabekännelse och ropade med hög röst inför de församalade:

"Här ser i go vänner, att syndens lön är döden! Men Guds gåva är det eviga livet!"

Därefter böjde han sitt huvud över stupstocken och bilan blixtrade till. Efter väl förättat värv försvann bödeln snabbt från platsen, ingen visste vem han var. Graven skottades igen och var och en gick hem till sitt. Jonas Falk blev 27 år.

Men Falkens grav skulle inte falla i glömska som så många andra missdådares gravar gjort. Tämligen snart efter den sista avrättningen i Svedmon restes ett enkelt träkors och graven blomsterpryddes. Korsen har ruttnat ned och nya har satts upp ända till våra dagar. Varför - och av vem?

I början påstods det att kumpanen Frids släktingar satte dit blommorna. Man menade, att han var den egentlige mördaren men att Falk tagit på sig skulden för att Frids barn inte skulle bli faderlösa: blommorna skulle vara en form av försoningsoffer.

Hur som helst med det. Blomstersmyckandet har fortsatt i mer än 130 år nu!"

Hopp i artikeln.

"Mysteriet med de alltid färska blommorna på mördargraven är alltså olöst. Men det har hållit Jonas Falks minne levande och på så sätt gjort honom odödlig. Kanske är det som han själv sade innan hans huvud fööll för bilan: "Men Guds gåva är det eviga livet..."

Jonas Falk satt i väntan på sin avrättning i fängelset i Mariestad. Därifrån skrev han brev till familjen. Åtminstone ett av dessa skall än i dag vara bevarat.

Undrar över kumpanen Anders Frid? Dog han i fängelset eller kom han ut i frihet efter många år?

Ja jag har också varit där men bara en enda gång och det var längesedan.

Tack för uppskattningen. Får tacka dig för länken men den intressanta läsningen.

Fick precis reda på att det inte finns bara ett brev bevarat från Falk utan faktiskt två st. Dessa är skrivna strax innan han avrättades från Länsfängelset i Mariestad till två syskon. Skall få kopior av dessa.

Konstigt nog så kunde Falk skriva? Att han kunde läsa också vet vi från artiklarna för här står det att han läste bibeln och annan religiös litteratur.

Jajamän, klart man har varit vid Falks Grav, vi är där iallafall en gång om året och tittar då vi bor i närheten