Bumpar detta ämne då jag anser att frågan borde lyftas mycket mer i dagsläget. Jag har själv funderat mycket på var i min vardag jag exponeras för dessa ämnen. Tvål är en sak – parfymerad sådan är ju tyvärr billigast – och diskhandskarna. Sedan funderade jag ytterligare på en sak. Som sporadisk tidningsläsare måste jag väl ändå ligga över gränsvärdet på ftalat-vågen? Tidningar, i synnerhet sådana som är i plastigt material, torde behandlas med en väldans massa skit för att få dem så. Även mina läroböcker från gymnasietiden
var besprutade med någonting som verkligen dammade av sig och rentav stank. Jag kunde dra pekfingret över en boksida och få rena jävla granulatet av detta okända stoft – ni lär känna igen doften av detta behandlingsmedel genom att öppna valfri ny tidning från Pressbyrån.
On the topic: Toxinerna vi utsätts för är främst dessa fyra:
- bisfenol A
ftalater
teflon
triklosan
och utav dessa är teflonet överlägset svårast att få ur kroppen, i och med dess låga biologiska nedbrytbarhet (eng.:
biodegradability). Ftalater är lättare i sin kemiska uppbyggnad vilket förvisso gör den lättare att avgifta sig ifrån (det sätter sig i fettvävnaden som många andra kemikalier) men också lätt att få in i kroppen
eftersom ftalater finns nästan överallt, även i luften.
Hoppas på mer information i framtida inlägg (är själv ingen expert).