Den där frågan dryftades såväl av Hegel som av Max Weber. Deras konklusion blev att det inte så mycket handlade om språk eller ras, utan om religion - närmare bestämt protestantismen.
Tre viktiga saker kan man peka på:
1)
Läskunnighet. Eftersom protestanterna ville att varje medborgare själv skulle kunna läsa bibeln på sitt eget språk blev läskunnigheten utbredd i alla samhällsklasser och bland båda könen. Ta exemplet med husförhöret med pigan Lina i "Emil i Lönneberga". Husförhören var ett sätt att kolla om folk hade lite grundkunskap om bibeln, men också för att se till att alla kunde läsa och skriva. Lina svarar ju "Tor och Freja" på frågan om vilka de första människona var (skall vara "Adam och Eva") - men själva tanken att en piga kunde läsa skulle betraktas som absurd i det katolska Europa då, liksom i det muslimska Mellanöstern idag (t.ex. 50 % kvinnlig analfabetism i rika Saudiarabien).
2)
Arbetsmoral. Hårt arbete sågs (ses?) som ett sätt att tjäna Herren - och detta oavsett om man är simpel bonddräng eller högt uppsatt man i staten. Det var också fint att tjäna pengar - men ansågs fult att slösa bort sådant på lyx. Alltså uppstod en investeringskultur där rikedomar plöjdes ned i verksamheter istället för att gå till konsumtion. I samband med det uppstår också en kreditkultur där en fattig person med en bra idé om hur man skall kunna bygga ett sågverk, t.ex., kan gå till en bank, få ett lån, och köra igång med sina idéer.
3)
Personligt initiativ. För protestanterna är arvssynden absolut. Alla människor är skyldiga och bör hamna i helvetet. Detta gäller lika för adel, präster, borgare och bönder, och det enda som kan rädda oss är att tro på Jesus. Det där låter ju lite hårt men får ett par lustiga konsekvenser, bl.a. i form av en demokratisk kultur - eftersom alla ju är llika skyldiga. Detta i sin tur leder till en utbredd "jantelag" där ingen bör sticka upp och göra sig märkvärdig. Men den andra sidan av detta obehagliga mynt är att det anses
lika fult att praktisera jantelagen. En människa som sätter sig till doms över andra har ju också "gjort sig märkvärdig"... Alltså får vi en toleranskultur där folk kan uttrycka sina åsikter och pröva på olika saker (uppfinningar, initiativ inom näringsliv, vetenskap, etc.) som går hand i hand med den demokratiska instinkten. Sedan protestantismen slår igenom sker ju också de flesta stora upptäkter, innovationer, vetenskapliga genombrott bland protestanterna.
Vilka är då de protestantiska länderna? Jo: hela Skandinavien, Finland, Estland, England, Skottland, Nederländerna, Tyskland, Tjeckien, Schweiz, USA, Kanada, Australien, Nya Zeeland och (det vita) Sydafrika. Här har de vi flera av de länder som också var rikast och mest industrialiserade under stora delar av 1800- och 1900-talen; och som till stor del har framskjutna positioner än i dag när det gäller välståndskriterier (demokrati, rättsstat, bildningsnivå, välstånd, etc.).
Den vakne läsaren ser nu att nästan alla dessa länder också är "germanska" (och tjeckerna kallas ju ibland för "slavernas tyskar"), men Hegel och Weber (och jag själv) skulle nog ha poängterat det protestantiska arvet och pekat på den diskrete och demokratiskt sinnade fransktalande schweiziske bankmannen, för vilken ett handslag och ett givet ord är lika heliga som någonsin alla den katolska kyrkans helgon, som ett lysande exempel på vad som skapar välstånd, rikedom och civilisation på denna planet.
Edit: Jag ser ju nu att Ankdamsman och Kycklingkungen (mycket fåglar här...) har varit inne på lite liknande saker. Sorry...