Rolling Stones - Officiell tråd

Exile on mainstreet släpps
på nytt.
http://www.nme.com/news/the-rolling-stones/49080

Ja, det är ju en ny remaster på gång, även om NME skriver reissue, jag tror inte den som skrev det har koll på skillnaden mellan en reissue och en remaster. Dock har alla Promotone album (album efter 1971) redan släppts med en UMG (Universal Music Group) remaster. Undrar varför "Exile" tagit så lång tid? Det kan väl inte vara så att man har mixat om plattan i alla fall? Jag hoppas innerligt på det i alla fall, även om chansen är lite. "Exile" är ju den "heliga graal" (framför allt muskritiker) och att fingra på graalen uppskattas nog inte i vissa kretsar. Tyvärr orkade man tydligen inte hålla sig ifrån bonusspår och det är ta mig fan det värsta jag vet! Bonusspår ska läggas på en separat CD ev. släppas på nån "rarities" samling, men absolut inte på orginalreleasen!

Ang. remasters serien som just har släppts så är det 3:e gången som Stones Promotone material remastrats. Stones äger rättigheterna till allt sitt material genom Promotone från 1971 och framåt. Det gör att de kan ta med sig sin låtkatalog så fort de byter skivbolag.

Första gången var CBS första CD-releaser 1986 som låter fruktansvärt.

Andra var Virgins remasters serie som är den absolut bästa.

Nu släppte alltså Universal sin remasters serie och jag har konstigt nog inte kommenterat den i tråden. Den låter som alla remasters som kommit efter 2000 låter, man har skruvat upp basen och komprimerat ljudbilden för att få den s.k. "loudness" effekten, dock inte lika illa som Epics AC/DC remasters serie från 2003.

Hur ser eran topp 10 Stones album ut?
Posta er lista!

Här är min för just nu!

1. Sticky Fingers
2. Goat's Head Soup
3. Exile On Main St.
4. Let It Bleed
5. Some Girls
6. Beggars Banquet
7. Tattoo You
8. It's Only Rock N' Roll
9. Black And Blue
10. Steel Wheels

Kommentarer: Alla albumen från guld perioden 68-81 förutom Emotional Rescue är med på min topp 10 lista. Sticky, Goat's och Exile är alltid i topp tre men varierar i ranking mellan 1-3. Let it Bleed är oftast 4 även fast den kan variera tillsammans med Some Girls, Beggars Banquet, Tattoo You och It's Only Rock N' Roll. Black And Blue innehåller dock en av de bästa låtarna de gjort; Memory Motel! Steel Wheels är en skön platta från lite senare där de bästa spåren är Sad Sad Sad, Hold On To Your Hat, Mixed Emotions och Slipping Away.

1. Some Girls
2. Sticky Fingers
3. Let It Bleed
4. Black and Blue
5. Exile On Main St.
6. Aftermath (den amerikanska versionen)
7. Tattoo You
8. Beggars Banquet
9. It's Only Rock N' Roll
10. Goats Head Soup

Måste påpeka att det som kallas "guldperioden" är albumen 1968 - 1972. "Silverperioden" är 1978 - 1981, detta enligt kritiker och förståsigpåare.

De tre albumen i toppen är alltid där och i den ordning jag lyssnar på och rankar dem. De övriga kan variera en del, har lyssnat mer på "Exile" nu när vi har diskuterat plattan flitigt i tråden. Den låt jag vevat mest just nu är faktiskt "Lady Jane" sen jag förstod att det fanns en stereoversion av den, låter fantastiskt! Dock ska dito version av "Let's Spend the Night Together" undvikas. En sämre stereomix har sällan skådats, det låter oerhört rörigt, välj monoversionen istället.

Här har du förresten det riktiga Memory Motel:

http://en.wikipedia.org/wiki/File:Memory-motel.jpg
http://en.wikipedia.org/wiki/Memory_Motel

Okej då, min personliga guldperiod



Yes, jag hörde om det när jag läste på mig lite mer om låtarna för några månader sen!
Var på Long Island rätt ofta när jag var yngre eftersom jag bodde i Connecticut, skulle velat se det på riktigt.

På tal om att jag har bott i USA så måste jag dela med mig av något som jag inte fattar varför jag inte nämnt tidigare i tråden! När jag bodde i Connecticut så fanns det en kille som bodde ungefär 20 minuter från mig på ett ställe som heter Weston i Fairfield County som ligger i Connecticut. Den killen heter faktiskt Keith Richards!

Japp så är det, jag bodde 20 minuter från Keith! Jag har dessutom en liten rolig berättelse som följer med. I den lokala tidningen var det en artikel om honom där han berättade att han saknade några singlar som han skulle vela ha. Han skrev att om någon hade någon av dem och ville sälja dem så skulle han vara villig att köpa. En av dessa singlar var en Chuck Berry singel som min far hade. Så vad han gjorde var att skicka singeln till Keith tillsammans med sin amerikanska utgåva av Sticky Fingers. Han skrev dessutom ett brev där han skrev att Keith skulle få singeln gratis om han signerade Sticky Fingers och skickade tillbaka den. Keith gjorde detta och Sticky Fingers hänger nu på väggen tillsammans med ett brev från hans manager (!) som farsan fick några dagar senare där det stod något i stil med "No mail from this adress will be acceptet again" i en liten hotfull stämning.

Keith bor nära en skog som jag inte kommer ihåg namnet på, men min familj brukade gå ut och gå i den och jag kommer ihåg att jag såg Keith ute flera gånger i sin trädgård leka med sin hund!

True story!

http://en.wikipedia.org/wiki/Weston,_Connecticut

Jag tror nog NME-skribenterna har koll dock. En reissue är ju helt enkelt en nyutgåva, om det sedan är i remastrat format eller som DVD-A eller en vanlig nyutgåva med bonusspår så är det i samtliga fall en reissue.

Fantastiskt! Hur länge sen var detta och vilken låt med Chucken var det han ville ha?

Jag har fått ett tackbrev från Jane Rose (Keiths manager).

Jag har en YT-kanal med bara Stonesvideos (kolla min signatur). Jag har en intervju som Tony De Curtis gjorde med Keith för VH-1 räkning 1995 i Jamaica. Blev kontaktad av producenten för programserien Theresa Kereakes. Hon ville ha en kopia på programmet och så ville tydligen Jane Rose:

Jag skickade två DVDRkopior till TK och fick tackbrev från Jane Rose och TK. TK skickade även med en bild (signerad av Keith) på henne och Keith från Keiths 53-års dag. Hon gav mig en massa interessant information i mejlkonversationen jag hade med henne, en dröm för en infotörstande nörd som mig själv.

Appropå Chucken, det finns en lika fantastisk story om Keith och Chucken plattor berättad av Ove Tingvall som träffat Stones nästan alla gånger de varit i Sverige och spelat och varje gång minns inte Keith nått. Om du inte läst boken "Rolling Stones i Sverige" av Börje Lundberg (och Tingvall som jag tror jobbade som vaktmäste på Expressen) så rekommenderar jag att du köper den alt. lånar den från ditt bibliotek. Den innehåller en massa trevliga berättelser och fantastiska foton från Stones alla Sverigebesök.

B la hur Keith stal en karta Sobril från Mamma Tingvall när han, Bill och Mick följde med Ove Tingvall hem till Bredäng 1970 för att hämta en platta med Chucken som Tingvall hade hemma. Det berättas också (samt foton) att Keith var såpass full att han fick ledas fram till passkontrollen efter sista Göteborgsgiget 1973. Stones skulle flyga från Torslanda till Köpenhamn.

Jag tvivlar på det, men ok, en remaster är är ju faktiskt också en reissue om man vill vara snäll.

Keiths hus i Weston ligger ostört, men ändå är det bara 10 mil till Manhattan, perfekt läge.

Länkar till Keiths alla bostäder, nuvarande och de han har ägt. B la Cheyne Walk 3 i Chelsea där han greps 1973 för innehav av en pistol, heroin och mandrax:

http://virtualglobetrotting.com/search/4553206/

Ronnies hus

Han flyttade ut härifrån efter skillsmässan

Charlie Watts

Bill Wyman

Mick Jagger

Ett av Jaggers townhouse ligger 100 m från där Pete Townshend bor. PT köpte "The Wick" av Ron Wood 1977, när Wood flyttade till LA. "The Wick" är även huset där "It's Only Rock n Roll (But I Like It)" spelades in av Jagger, Wood, Kenney Jones, David Bowie och Willy Weeks en natt 1974. Keith bodde även här två månader tillsammans med Woody 1974, samt att Ronnie Lane (basisten i Small Faces/Faces) hyrde den "lilla stugan" till höger om huset. Man kan väl säga att det söps och knarkades i "The Wick" dygnet runt från '71 till '76. Keith Moon, Ringo Starr, George Harrison, Eric Clapton...alla hängde där.

Streets of love är jag helt såld i.... kan höra den hur mkt som helst

Man ska nog inte tvivla på att de kan sitt eget språk och dess facktermer bättre än vi, och dessutom behöver man inte vara speciellt snäll alls - begreppet reissue är en nyutgåva, punkt slut, rakt översatt och sen må det vara i vilken form det vill. Att nånting "gets reissued in remastered format" t.ex, svårare än så är det inte. Vad skulle förresten vara "skillnaden" på en reissue och en remaster då, menar du?

Jaja, jag ger mig, "gets reissued in remastered format" låter bra.