Heh, är det inte ganska tydligt att de positiva kommentarer om Norrköping som kommit fram i tråden mest handlar om staden som sådan, inte så mycket om dess invånare? Staden är vacker, strömmen, promenaderna, spårvagnarna, parkerna, industrilandskapet, osv.. saker som jag också gillar med Norrköping. Dock tycker jag det är en stads invånare som starkast avgör vilken atmosfär som skapas.
Jag har nu pluggat på annan ort i en handfull år, och innan dess bodde jag i Norrköpingstrakten i 21 år. Jag bryr mig inte så mycket om det finns 50, 100 eller 500 missbrukare i Norrköping (även om det kanske är ett bra mått på hur staden mår i övrigt samt gör sitt för helhetsintrycket), utan tänker mer på människorna i allmänhet. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det, men jag tycker det ligger nån form av vemodig, gnällig, uppgiven, sömnig matta över Norrköping. Grejen med den är att den är häpnadsväckande tydlig och övergripande för att vara en så pass stor stad som Norrköping. Som någon annan var inne på tidigare i tråden: Norrköpingsborna ger ett väldigt svagt intryck av att vara (vidsynta) stadsbor för att bo i en stad med nästan 130k invånare. Det plus att Sthlm ligger en ynka dryg timme bort med bil/tåg och det väcks lite frågetecken.
Det handlar främst om folks mentalitet. Att det är en arbetarstad med hög arbetslöshet förklarar såklart en del, men det förklarar bannemej långtifrån allt..
.
