Mord i Jämtland

hette en kvinna som mördades i början på sjuttiotalet på Söder i Östersund av en försöksutskriven mentalpatient, han hade dömts till tvångsvård ett(1) år tidigare för ett annat mord, nä som sagt han hade inte avtjänat något fängelsestraff mellan morden, bara vård... Solfrid offrades alltså för att läkarna(namn??) ville kolla om han eventuellt var farlig eller inte...

Ytterligare intressant info från fall i Jämtland. Har faktiskt inget minne av detta.

Ja hon blev faktiskt offrad p.g.a. bl.a. slappa och ointresserade läkare. Undrar om denne mentalpatient ansågs som farlig efter att han hade mördat henne?

Vilket jäkla skämt det här fallet är!!

http://op.se/ostersund/1.1300580

Händer mer och mer i det här fallet...

http://op.se/harjedalen/1.1302395

NU komer ju det inte att redovisas som mord eftersom ingen kan dömas för det. undrar hur många sådana här fall det finns som inte är med i statistiken per år??

Det här mordet skedde i sveg 90-91.Familjen skulle till någon ö utanför sveg och fira midsommarafton.på midsommardagens morgon hittades hon ihjälslagen nere vid stranden.Sambon häktades ganska omgående.och dömdes till fängelse i 8år. båda var hemmahörande i bräcke komun.

Den påträffade är tydligen en Gustav Carlsson, född 1954. Aldrig hört talas om det försvinnandet. Men å andra sidan, medelålders män som försvinner brukar inte generera så mycket rubriker i media.

Hur var det med Gimsätra då? Om jag inte minns helt fel nu har jag hört att en karl skulle ha stuckit kniven i en annan i matsalen där men vet som inte så mycket mer än just det.

Har du någon information om han hade någon koppling till Medelpad/Jämtland, Lillkrog , byn där kraniet hittades, ligger bara några kilometer från landskapsgränsen. Som kuriosa kan nämnas att området sedan medeltiden i alla fall har haft rykte om sig att vara ett rövartillhåll, den så kallade Jämtskogen ansågs tydligen som extra vild och laglös att genomkorsa för dåtidens resande. En ganska karg och stenig trakt utan någon större förekomst av jordbruksmark. I dag hemsöks trakterna varje år av stora skaror bärplockare från Thailand, tidigare var många från f.d. östblocket. Gott om bär och en stor uppköpare fanns och finns det där i alla fall.

Tjallingens lappläger ligger i VästJämtland, där utspelades sig detta.

En man, alkoholiserad, hamnar i fejd med sin bror och dennes söner, efter ett handgemäng hämtar han ett gevär, studsare och återvänder till broderns hus och skjuter tydligen på måfå ett antal ,6-7, skott genom väggen, ett skott träffar den yngre av hans brorsöner i armen så illa att armen senare måste amputeras, 17-åringen är väldigt nära att förblöda, två andra skott träffar den äldre 20-åriga brodern så illa att han dör på plats. Farbrodern går sedan hem till sitt hus och skjuter sig själv med en klenare bössa i huvudet, han dör dock inte direkt men innan han kommer under vård är han avliden. Lika bra det. Allt detta utspelar sig inom lappsläkten Kråik.

Den tilltalade Sivert Andersson föddes 17 juni 1832 i Sticklastad i Norge, där föräldrarna ännu levde för tiden för dramat i Lit. År 1849 lämnar Sivert Norge och flyttar till Sverige och Jämtland där han tar diverse jobb som skogshuggare och bonddräng bl.a i Mörsil, Alsen och skyttmon. Till en början arbetade han för Peter Nilsson men flyttade till Öravattnet i Stugun. Här blir Sivert sommaren 1856 bekant med Maria Larsdotter från Lit. De beslöt gifta sig till julen samma år och Sivert beslöt att flytta med Maria till hennes föräldrahem. Lördagen den 6 december begav sig Sivert åter till Öravattet för att hämta flyttningsbetyg och skaffa förnödenheter till bröllopet.
På vägen mellan Lit och Öravattnet kom Sivert på tankar som skulle leda till Mordet på Olof Häggström,
en man som bodde och jobbade i Öravattnet och som Sivert var skyldig pengar, en del hade han redan betalat vid ett tidigare besök. Han bestämde sig nu för att röja Olof ur vägen för att på sätt inte bara bli fri från sin skuld utan också kunna skaffa sig ett startkapital inför äktenskapet.
När Sivert kom fram till Öravattnet betalade han sin skult till Häggström. Sivert stannade ett par dagar och fick reda på att Olof hade tänkt resa till Mårdsjön för att köpa en häst för att kunna ta sig hem till Själevad iÅngermanland. Det var nu han satte sin plan i verket. För att lura Olof sade Sivert att i Häggenås fanns en häst till bra pris. Häggström beslöt att lördagen den 13 december bege sig till Häggenås och ville att Sivert skulle slå följe. Mellan Öravattnet och Greningen startade Sivert ett gräl och krävde Häggström på 24 shilling för ett skoarbete som han utfört åt honom. Som Sivert beräknat nekade Häggström att betala summan. Under grälet tar Sivert upp en Pistol som han lånat av en bondson i Greningen för att skrämma vargar med. Sivert tilldelar Olof ett slag med pistolen i tinningen med den. Häggström försöker försvara sig med en tobakspipa. Sivert slår ner Olof, under slagsmålet går pistolen sönder, men Sivert fortsätter misshandeln med en butelj som han året förut lånat Häggström men fått tillbaka. För att dölja brottet bär Sivert häggström bort från vägen, han orkar inte bära honom allt för långt utan lämnar Häggström en bit ut i skogen. Han knäpper upp häggströms kläder och tar pengar och anteckningsblock och beger sig vidare mot Lit.
Mordet på Olof Häggström upptäcks redan dagen efter dådet av bonden Lars Johan Jönsson från Öravattnet som på söndagen skjuttsar en gumma på samma väg som de båda färdats dagen innan.
Vid brottsplatsen iaktod de upptrampad snö och blodspår och fann strax därpå den döde och sargade Olof Häggström. Vid ankomsten till Greningen meddelades upptäckten och samma dag skickades en dräng till
Kronolänsmannen i Lit och tillsammans begav de sig båda till Frids stuga i Lit där Sivert befann sig.
De genomsöker hans tillhörigheter och finner blodiga sedlar och ett anteckningsblock i en av Sivert jackor. Därmed kan Sivert ej neka till brottet.
På urtima ting med Lits tingslag på klösta gästgivaregård den 30 december 1856 dömdes Sivert Andersson att för rån och mord mista livet genom halshuggning. Häradsrättens dom underställdes Svea hovrätt som i utslag av den 9 februari 1857 fastställde dödsdomen och från dess till avrättningen skulle ske satt Sivert i fängelset i Östersund.

Klockan 05:00 den 4 maj 1858 fördes Sivert ur fängelset i den vagn som han skulle färdas till avrättningsplatsen som enligt regel skulle ligga mellan två socknar, i det här fallet Högfors mellan Lit och Häggenås. Platsen för avrättninen var på en uthuggen tallmo i närheten av gamla landsvägen och en grav hade grävts och vid denna hade stupstocken placerats. Till förrättningen hade från närliggande byar kallats en man från varje matlag. Dessa skulle medtaga spetsade stänger av olika längd. Männen bildade en ring runt avrättningsplatsen på två led, denna kedja eller led kallades för spetsgård. En riskoja hade upprests för skarprättaren att vistas i till han skulle framträda. Samt en likadan koja fanns även för Sivert Andersson. Sedan trädde Sivert fram ledd av två präster till stupstocken. Han ska själv ha bundit en bindel för ögonen, fallit på knä och lagt sitt huvud på stocken under läsandet av en psalm. Bödeln eller mästermannen i det här fallet svingade bilan (2 yxa med bred egg) men lyckades inte lösgöra huvudet i det första hugget utan han måste skära loss det med bilan, som han sedan höll så att blod sprutade på den. Efter detta tog bödeln ritualenligt av sig sina vita hanskar och kastade dem i den öppna graven.
Befälet av avrättningen fördes av länsman Stridsberg och kronofogde Hellberg i Östersund, som uniformerade med svärd vid sidan och sittande på vita hästar före värkställandet läste upp domen.
Folk hade kommit långväga för att skåda det sorgliga dramat och barn från Klösta skola i Lit hade fått lov för att på den tiden ansågs det ur uppfostringssynpunkt nyttigt , så gick det om man inte vandrade rätta vägar i livet. Många hade klättrat upp i träden för att få en bättre överblick men sägs ha svimmat och ramla ner när bilan svingades. Efter detta har platsen inte andvänds till någon annan avrättning,
För platsen anrättades endast för denna avrättning och var den sista i Jämtland.
Varje år vid midsommar kan en blomsterkrans ses på det träkors som upprättades vid graven. Ingen vet ännu vem som pryder det enkla kors varje år. Frågan om vem som sätter kransen på plats förblir en mystikfylld hemlighet.

HAr för mig om ett mord i Krokom för några år sedan.
Tror att det var en kille som dödade sin flickvän när han upptäckte att hon var otrogen eller något annat dylikt.
Någon som vet något mer ingående?