"Villa"

Jag har intrycket av att detta ord ändrat mening. Idag kallas varenda enfamiljshus, åtminstone i tätorter, för villa, medan det i äldre tider verkade varit reserverat för stora och eleganta kåkar (Villagatan på Östermalm t ex).

I officiella texter ser man fortfarande termen "småhus" för att referera till det som i dagligt tal kallas "villa".

Är detta korrekt, och i så fall: när skedde förändringen, och finns det några sociologiska orsaker till den?

Sedan romartiden har det gått inflation i begreppet villa, men det har gått långsamt. Parhus och radhus är småhus men benämnes vanligen inte villa/villor. Ett enkelt kriterium är att ägaren skall kunna gå runt huset på egen tomt. Mangårdsbyggnad på jordbruksfastighet benämns sällan villa, trots att den klassiska villan låg på odlingsmark. Eventuellt drev den klassiske villaägaren boskapsskötsel.

Genom en ambitiöst anlagd altan kan ett egnahem från 1940- eller 1950-talet uppgraderas till villa.

Och för att komplettera med litet om språkbruket här i öster:

Villor här är i första hand sommarhus.

Här i södra Finland är villor just precis som TS beskriver dem, äldre, större, gärna med trädgård med silverpilar och dylikt. Det allmänna språkbruket brukar dock göra att innehavarna av dessa snarare talar om "stugan".

I österbotten verkar däremot alla sommarhus vara villor. Och man är "ute på villan", helt oberoende av hur huset ser ut.

När man först stöter på den rikssvenska användningen av ordet "villa" blir man litet konfys - det dyker upp en bild i huvudet av hur hela Sverige är fullkomligt fullt av gamla nätta stora trähus.

Jag bor i ett stort trevåningshus som byggdes nån gång på 50-talet av min gammelmorfar, vi har stor tomt och när "villan" byggdes så ansågs den ligga utanför stan, men på senare tid så har stan vuxit ikapp "villan".

Nu till min fråga, är det en villa eller är det ett hus?

Det låter som ett hus som kvalar för beteckningen villa. Särskilt om hela huset disponeras av ett hushåll. Omkring år 1950 byggdes en hel del funkisvillor där övervåningen var avsedd för uthyrning. Sådana hus är vanligen villor och taxeras som småhus. På byråkratspråk kallas ett småhus för en småhusenhet. Ett parhus kan vara två oberoende småhusenheter.

Det behövs ingen altan. Det räcker med ofta med att fastigheterna i att stadsdelen där egnahemmet ligger har ökat tillräckligt i pris. (Jämför det skånska landsbygdstalesättet från min barndom om stockholmare som köpte upp gamla hönsahus och kallade dem för "torp".) Och för oss som var med om det gamla språkbruket räcker inte altanen för att göra egnahemmet till en villa, heller.

Observera att inte bara begreppet villa, utan också begreppet trädgård, har genomgått motsvarande inflation under det sena 1900-talet. Mina morföräldrar var fullt klara med att deras hyfsat pampiga kåk på von Platensgatan i Jönköping var en villa. Däremot kändes det för pretentiöst att kalla det som omgav villan för en trädgård, trots att den var på närmare tvåtusen kvadrat och full med gamla fruktträd. Det var alltid bara tomten.

Intressanta och kunniga inlägg som alltid i denna eminenta forumdel.


Detta visste jag inte. Tack för det!