De grymma straffen från medeltiden - var kommer de ifrån?

Jag undrar lite kring de grymma straffen och dess historia. Inkvisitionen, medeltiden och andra tider.

Halshuggning, stegling, avhuggning av händer, ögonutstickning, kokande bäck i strupen, rådbråkning, tarmrensning, kättarbål mm smått och gott. Det finns en hel del målningar och kopparstick som illustrerar dessa straff. Det tycks finnas en stark rituell prägel kring dessa brutala och morbida straffsatser. Vad är historiken kring dessa straff? Vad ligger bakom dess utformning etc?

En del antar jag kan spåras tillbaka tusentals år, då de förekommit även under en tid när människorna inte hade någon civilisation att tala om. Men sedan måste det vuxit fram något slags system kring detta, religion kanske?

Det finns en bok som heter Malleus maleficarum som jag dock inte vet mycket om, men som vad jag förstår behandlar hur man torterar kättare och häxor.

Om någon känner till någon bra bok med illustrationer som går igenom de olika straffen och information kring historiken mm så tar jag tacksamt emot ett sådant tips.

Skulle gissa på att det var för att kontrollera människor, då hierarkin låg på en så mycket starkare nivå.

Grymma straff höll de lägre stående rangerna på plats!
Kan tänka mig att falskheter (propaganda) sedan spreds om varför denne individ förtjänade ett sånt hårt och brutalt straff, eller är det bara jag som är allt för Hollywood-påverkad?

Religion har otvekligen satt sitt spår inom ämnet, inte bara på ett genuint religöst sätt, utan även där ett maktspel. Nya härskare som inför nya, så kallade "religiösa" avrättningar och offringar, den ena än mer brutal än den andra.

Anledningen till de grymma straffen var att man trodde att om man led mycket innan döden så tillbringade man mindre tid i skärselden och kom till paradiset snabbare.
Så man gjorde det för att vara snäll kan man säga

För att få kontroll och respekt i samhället skulle jag gissa på.

Det finns lite mer komplicerade förklaringar till varför man straffade folk så på medeltiden. Man skiljde inte lika mycket på kropp och själ, straffade man kroppen straffade man själen (den västerländska uppdelningen kropp-själ kom med Descartes). Senare under mer modern tid förändrades straffen mer till att bli disciplinära straff. Bl a har Michel Foucault undersökt detta i sin bok Övervakning och straff där i början av boken analyserar de gamla offentliga straffen och deras funktion.

Ett annat exempel är tortyr. Det ansågs inte alltid att bekännelser som framkom under tortyr var osanna, snarare tvärt om. Det finns också intressant forskning kring hur straffen skiljer sig beroende på könet. Val av metod vid avrättning t ex skiljde sig ibland mellan män och kvinnor.

Det var även ett sätt att skriva överträdelsen och straffet som en symbol på den skyldiges kropp, en strategi som lätt gled makthavare ur händerna, speciellt i ljuset av Jesus korsfästelse.

Med senare strafformer som giljotinen fick avrättningen mer karaktären av en klinisk påföljd av ett juridiskt beslut, om man bortser från skräckväldet.

Dock verkar det som att de amerikanska dödsstraffen använder ett 'kliniskt' utförande som en slags 'sugar coating' över en hämndritual.

Ska man filosofera lite så kan man väl säga att straff har både rationella och irrationella komponenter. I ett samhälle utan myndighetsregister kan det ju vara rationellt att t ex hugga handen av en tjuv så att alla ser att det är en brottsling.

Å andra sidan finns det en risk med att försöka rationalisera allting. Människor är biologiska varelser och drivs i hög grad av känslor. Ur det perspektivet är "irrationella" motiv som hämnd synnerligen viktiga. Offentliga avrättningar och förnedringsstraff kan betraktas som en sorts masspsykos som skapar njutning och sammanhållning. En sak som talar för det är att avrättningar var stora folknöjen. Avrättningsturism förekom ända in på 1900-talet.

När det gäller de allra grymmaste och mest utstuderade straffen så var de förbehållna de grövsta brotten som kungamord, hädelse och uppror.

En del av dessa straff, som ofta innehåller något brännnande (kokande bäck i strupen, glödgat järn)
använde man som "test" för att påvisa någons skuld/oskuld. Om järnet
eller bäcket inte brände personen var dessa oskyldiga.
Guilty until proven otherwise