Existerar sarkasm och ironi i alla språk/kulturer?

Existerar sarkasm och ironi i alla språk/kulturer?

Det bör det väl göra? Iaf i alla språk. Jag menar du behöver ju inte ha speciella ord direkt för att vara ironisk eller sarkastisk...

Inte i stockholm inte.

Vi har en förmåga att känna igen ödets ironi, alldeles oberoende av språket. Just natten innan man skall hålla ett viktigt föredrag på jobbet så kommer man inte till sömns förrän klockan 04:00 och bilen är på verkstad så det gäller att stå vid bussen 06:42 och nycklarna har kommit på avvägar. Ödet har den sortens humor, i treriksröset mellan mellan ironi, sarkasm och en fet smäll på käften. Om allting går riktigt bra en dag, så är det bara för att överraskningseffekten skall bli desto saftigare när allt är normalt ironiskt igen.

I femårsåldern lär sig barnet ljuga, dvs behandla flera verklighetsbilder samtidigt. Femåringen kan ha en hypotes huruvida morsan upptäckt att det saknas chokladflarn i kakburken. Så möter vi paradoxen och tycke uppstår. Tala alltid sanning, men säg inte allt du vet. Att veta mer än man säger är en sorts självironi. Att smickra ledaren kan ge god utdelning. Att sparka neråt kan också löna sig. Frestelser kan behandlas med inre självironi, i varje fall om man inte är religiös. Nåja, religion är nog höjden av ironi (se även döden).

Med alla de motsägelsefulla modeller och bilder som skapas inne i skallen, behöver människor i alla kulturer meddela en del av sina bilder till andra. Att dela en ironi med en vän stärker banden, och språket är mediet. Vår kultur skall balansera mekanismen stärka band och smickra ledaren, så att vi avstår från lyteskomik, mobbning och grövre sarkasmer.

Etymologiskt sett är sarkasmen ganska obehaglig. Ordet kommer av grekiska för kött, så en egentlig sarkasm skall riva i köttet.

Det finns ett antal universella tabun. Evolutionen har fått oss att undvika fekalier. Tabun hanterar man via ironi. I potentiellt sexuella situationer måste vi acceptera att det lillhjärnan vill, det kan de trista pannloberna sätta stopp för. Där försiggår en förhandling inne i skallen, en förhandling kring dubbla scenarier. När hjärnan måste behandla flera verkligheter samtidigt hanterar vi paradoxer med en inre självironi. Drömmar är förstås ironiska, där kan lillhjärnan få sitt, medan musklerna är paralyserade. Ironiskt nog minns vi bara en bråkdel av det vi drömt, så en del alternativa scenarier går till arkivet utan att komma upp till det medvetna.

Lika troligt som att ironi finns i alla språk, och tendenser till sarkasmer, så leder hanteringen av tabun till svordomar. Det är en sorts ironi att åkalla en påhittad person och skylla diverse jävelskap på densamme. Eller tangera fekala eller sexuella tabun som förstärkningsord.

Vårt förhållande till döden är kanske den ultimata ironin. Ironi har etymologiskt med hyckleri att göra, och hyckleriet får oss att överleva.

Några frågor på det?

Snyggt Egon3!

***STÅENDE OVATIONER!!!***
Egon3, du är min idol. Snart dags för en stol i Akademien åt dig?

Ironi och sarkasm ser jag personligen som produkter av kulturen, och inte av språket. Säkerligen går det att uttrycka ironi på alla språk, men huruvida man verkligen gör det och hur är en annan femma. Utländska vänner tycker svenskar i allmänhet använder ironi till överdrift. Personligen uppfattar jag att tyskar har svårt att ta till sig ironi (min, förmodligen svenskt färgade, ironi, skall tilläggas). Å andra sidan upplever jag många britter som mer eller mindre konstant sarkastiska, vilket beroende på situation kan vara både frustrerande eller roande, inte sällan samtidigt.

Jag pluggade ihop med en nyzeeländare för många år sedan. Under 5 års tid, med i princip daglig kontakt, blev jag aldrig någonsin klok på om han menade allvar eller ironiserade...hela tiden. Det var för jävla frustrerande. Om killen var knäpp, eller om det hela var ett uttryck för nån sorts brist i nyzeeländarnas nationalkaraktär, har jag aldrig heller blivit klok på.

Jag har märkt att många brasilianare har problem med att uppfatta ironi men om detta beror på deras kultur eller deras dåliga engelska (svårt att läsa tonfall) vet jag inte.

Kan väl tillägga att brasiliansk kultur kan skilja sig ordentligt beroende på var du är i landet så ta mitt påstående med en nypa salt.

När man från barnsben blir behandlad som om man gick med huvudet ner och fötterna upp, så får man kanske sinne för den dubbelhet som ligger i ironin. Med tillskyndan från drottningen EiiR får barnen i Nya Zeeland lära sig att solen går motsols på himlen, eller moturs för den delen. Ironi kan vara ett sätt att stå ut med norra halvklotets imperialism.

När Jorden upphörde att vara platt så blev den ironisk.

Mera on topic: alla språk som innehåller slang och sociolekter får ett ironiskt innehåll den vägen. Slanguttryck och etniska uttryck utmanar den äldre generationen och slår mot den härskande eliten. Ibland serverar man en ironisk klackspark till en annan grupp med låg status. Ordet Svenne som benämning på den ursvenske knegaren kan vara ett exempel. Du är en av oss, du förstår det bara inte. Ironi kan i sin bästa form innehålla en rejäl dos sympati.