Nåväl, kände bara för att skriva av mig en galen kväll,
Jag: Man, tillräckligt gammal och borde veta bättre.
Plats: stadspark, afterwork
Drog: LSD antar jag...
Tidigare erfarenhet: Tillräckligt att jag med eftertryck borde veta bättre
Kom till parken och sprang på mina vänner som kvällen skulle spenderas med. På schemat födelsedagskalas, poängpromenad, grill och allmän svennefylla. Väl på plats öppnade jag min första öl, och fick en bit folie i retroaktiv födelsedagspresent av en nåtsåinothelvetesfulloflöddradotrippadoheltnersöla dirödtjut polare. Av nån märklig anledning drog min nåtsåinothelvetesfulloflöddradotrippadoheltnersöla dirödtjut polare polisens intresse till sig varav jag märkte tydligt att här var det kontroll på gång.
Så innan lagens långa arm hann fästa större intresse vid mig, och vid tanken på att förlora en liten tripp så slukade jag två mycket små oansenliga märken. Dom var inte så oskyldiga som dom såg ut!!!!
Min gode vän, tillika den som visste vad det var för något jag nyss stoppat i mig, kom och satte sig och frågade om jag fått min present. När jag svarade med ett glatt: yepp! verkade han nöjd.
Så vi satt där och pratade och jag började märka hur saker började bli lite surrealistiskt, marken var jäävligt mjuk och allt runtomkring ekade sådär välbekant och mysigt man minns sedan innan..
Polaren o jag gick på en liten promenad och han frågade lite hur det kändes och så, ()en mycket ansvarskännande man det där förövrigt, och förklarade vad jag hade och vänta mig av den här trippen. Vad han hade missat och förvarna om var att inte ta mer än ett hörn av varje märke åt gången. Nu hade jag ju skickat i mig två hela sånna små oskyldiga märken.... något som jag såhär i eftertanke borde låtit bli.
Håll i hatten för nu far du! sa kompisen till mig.
Med tanke på att tillställningen var tänkt och vara åt det mer anständiga och familjevänliga hållet försökte jag hålla mig i skinnet så gott det gick, men när allt var kramgott och det flög märkliga men rätt gulliga varelser runt mina öron beslöt jag mig för att dra mig hemåt och lite mer igenkänlliga trakter. Min gode vän avrådde mig, med tanke på den alldeles för kraftiga intaget, men kunde o andra sidan inte göra så mycket för han var lagom trippad själv. Det som följde var inte av denna värld!!
Promenaden som jag tänkt företa mig var på c:a 4 km och jag borde fan aldrig tatt vanster vid dungen, världen som dök upp var helt främmande och jag kunde till viss del orientera mig tack vare någotsånär god lokalkännedom, men sen tog greppet med den verkliga världen slut och i dom sista strimmorna av verklighet ringde jag 112.. Vid detta laget hade världen förändrats dramatiskt och jag hade inga landmärken att hålla fast vid, så jag flöt fritt och jag kunde inte avgöra vad som var verkligt eller vad som var hallisar
Nån vänlig dam försökte hålla mig kvar på jorden men jag hade vid det laget insett att jag aldrig borde lämnat mina alkispolare som kunde tatt hand om mig. När jag bad så snällt om hjälp om ambulansassistans sa dom att det förmodligen inte skulle komma nån, och när jag blev kopplad till polisen ville dom bara ha reda på om jag begått något allvarligt brott, och njae, ingen släkt i källaren här inte, sa dom att jag fick klara mig bäst jag själv ville.
Och utav dom minnesbilder jag har så ber jag västsverige, nordtyskland, centralafrika och helvetet om ursäkt om jag råkade spilla lite..
En eloge till svensk hotell och krogindustri och dess goa personal som inte drog nytta av situationen när jag hade förrrat mig in i människobyn och försökte hitta nånstan och stoppa på. En big no-no till den eventuella polisnärvaro jag vill påminna mig.
Jag får vara glad över att jag var vid god mental hälsa vid denna tripp, för jag var utanför det här livet!! Inte särskilt angenämt när man inte är beredd på vad som ska hända. Jag minns åtskilliga taxiresor då det var grejjen med den här trippen tydligen, jag skulle hem!! Och jag låg i spårvagnar, och stod i hotellfoajér, och bytte tydligen ut en jävligt snygg t-shirt mot jag vet inte vad. Ja, ni som upplevt Fear & Loathing, ni vet ju! För oss vanliga dödliga är slutsatsen att en för stor dos av syra kan ge en berg&dalbana som är på håret att få en att verkligen göra såna tokiga saker som att tro att man kan flyga, och att om ni nu måste göra det... se till att ha en tillsyningsman som har koll på er!
Det var åtminstone ett försök till att förklara en kväll som borde gått mycket mer illa än vad den gjorde...
Jag: Man, tillräckligt gammal och borde veta bättre.
Plats: stadspark, afterwork
Drog: LSD antar jag...
Tidigare erfarenhet: Tillräckligt att jag med eftertryck borde veta bättre
Kom till parken och sprang på mina vänner som kvällen skulle spenderas med. På schemat födelsedagskalas, poängpromenad, grill och allmän svennefylla. Väl på plats öppnade jag min första öl, och fick en bit folie i retroaktiv födelsedagspresent av en nåtsåinothelvetesfulloflöddradotrippadoheltnersöla dirödtjut polare. Av nån märklig anledning drog min nåtsåinothelvetesfulloflöddradotrippadoheltnersöla dirödtjut polare polisens intresse till sig varav jag märkte tydligt att här var det kontroll på gång.
Så innan lagens långa arm hann fästa större intresse vid mig, och vid tanken på att förlora en liten tripp så slukade jag två mycket små oansenliga märken. Dom var inte så oskyldiga som dom såg ut!!!!
Min gode vän, tillika den som visste vad det var för något jag nyss stoppat i mig, kom och satte sig och frågade om jag fått min present. När jag svarade med ett glatt: yepp! verkade han nöjd.
Så vi satt där och pratade och jag började märka hur saker började bli lite surrealistiskt, marken var jäävligt mjuk och allt runtomkring ekade sådär välbekant och mysigt man minns sedan innan..
Polaren o jag gick på en liten promenad och han frågade lite hur det kändes och så, ()en mycket ansvarskännande man det där förövrigt, och förklarade vad jag hade och vänta mig av den här trippen. Vad han hade missat och förvarna om var att inte ta mer än ett hörn av varje märke åt gången. Nu hade jag ju skickat i mig två hela sånna små oskyldiga märken.... något som jag såhär i eftertanke borde låtit bli.
Håll i hatten för nu far du! sa kompisen till mig.
Med tanke på att tillställningen var tänkt och vara åt det mer anständiga och familjevänliga hållet försökte jag hålla mig i skinnet så gott det gick, men när allt var kramgott och det flög märkliga men rätt gulliga varelser runt mina öron beslöt jag mig för att dra mig hemåt och lite mer igenkänlliga trakter. Min gode vän avrådde mig, med tanke på den alldeles för kraftiga intaget, men kunde o andra sidan inte göra så mycket för han var lagom trippad själv. Det som följde var inte av denna värld!!
Promenaden som jag tänkt företa mig var på c:a 4 km och jag borde fan aldrig tatt vanster vid dungen, världen som dök upp var helt främmande och jag kunde till viss del orientera mig tack vare någotsånär god lokalkännedom, men sen tog greppet med den verkliga världen slut och i dom sista strimmorna av verklighet ringde jag 112.. Vid detta laget hade världen förändrats dramatiskt och jag hade inga landmärken att hålla fast vid, så jag flöt fritt och jag kunde inte avgöra vad som var verkligt eller vad som var hallisar
Nån vänlig dam försökte hålla mig kvar på jorden men jag hade vid det laget insett att jag aldrig borde lämnat mina alkispolare som kunde tatt hand om mig. När jag bad så snällt om hjälp om ambulansassistans sa dom att det förmodligen inte skulle komma nån, och när jag blev kopplad till polisen ville dom bara ha reda på om jag begått något allvarligt brott, och njae, ingen släkt i källaren här inte, sa dom att jag fick klara mig bäst jag själv ville.
Och utav dom minnesbilder jag har så ber jag västsverige, nordtyskland, centralafrika och helvetet om ursäkt om jag råkade spilla lite..
En eloge till svensk hotell och krogindustri och dess goa personal som inte drog nytta av situationen när jag hade förrrat mig in i människobyn och försökte hitta nånstan och stoppa på. En big no-no till den eventuella polisnärvaro jag vill påminna mig.
Jag får vara glad över att jag var vid god mental hälsa vid denna tripp, för jag var utanför det här livet!! Inte särskilt angenämt när man inte är beredd på vad som ska hända. Jag minns åtskilliga taxiresor då det var grejjen med den här trippen tydligen, jag skulle hem!! Och jag låg i spårvagnar, och stod i hotellfoajér, och bytte tydligen ut en jävligt snygg t-shirt mot jag vet inte vad. Ja, ni som upplevt Fear & Loathing, ni vet ju! För oss vanliga dödliga är slutsatsen att en för stor dos av syra kan ge en berg&dalbana som är på håret att få en att verkligen göra såna tokiga saker som att tro att man kan flyga, och att om ni nu måste göra det... se till att ha en tillsyningsman som har koll på er!
Det var åtminstone ett försök till att förklara en kväll som borde gått mycket mer illa än vad den gjorde...
. 
