Gamla serier

Är svag för gamla serier typ knallhatten, mandrake osv listan går att göra lång. Självfallet så är det som så att de har slutats att produceras på grund av tecknaren är död eller mycket gammal. Det skulle vara kul om några av dessa kunde återuppstå, då det finns många tecknare med kanske i vissa fall har lite svårt att hitta på en ny figur som skulle kunna ta upp en figur förnya eller fortsätta. Vilken serie skulle ni helst vilja se?

Captain Planet och Power Rangers är två barndomsfavoriter som absolut inte sänds längre men hade varit roliga att se på nytt :P

Mandrake är väl inte nedlagd utan produceras fortfarande.
http://www.kingfeatures.com/features/comics/mandrake/about.htm
I de flesta fall försöker ju syndikaten och förlagen hitta nya manusförfattare och tecknare så länge de har rätten till figuren/serien och den ännu är hyfsat lönsam - Dick Tracy, Lisa & Sluggo, Blondie och Karl-Alfred är ju bara några få exempel av åtskilliga på hur serier lever vidare under nya skaparhänder; sällan med särskilt upplyftande resultat. Just Knallhatten är väl jämte Snobben och Kalle & Hobbe en av de ytterst få framgångsrika serier som fått dö när skaparen själv dött eller dragit sig tillbaka, eftersom skaparen lyckats behålla eller återfå äganderätten till dem.

I just fallet Knallhatten har det väl bidragit till att serien blivit märkligt bortglömd idag efter att under flera decennier ha varit en av världens mest spridda och beundrade satirserier - här en sammanfattning från Wikipedia:

Är den bortglömd? Nu när du säger det har jag nog endast stött på den, utanför själva serien, i form av gamla Mad-parodier, "tijuanabiblar", en Joakim Lindengren-serie om rökningens nyttiga effekter och enstaka Pondus-strippar (naturligtvis anspelar de tre senare exemplen på sex appealen hos några av de vältecknade kvinnorna i serien )

En dylik serie med många bottnar, egensinnig satir och väldigt egen humor har jag dock svårt att se en fortsättning på som görs av någon annan än upphovsmannen, precis som med t ex The Spirit eller Fabulous Freak Brothers. Schultz (Snobben) och Watterson (Kalle och Hobbe) gjorde helt rätt när de hindrade syndikaten från att låta någon annan ta över penseln. Andra serier, som Fantomen, Kalle Anka eller Läderlappen, är betydligt lättare att låta "vem som helst" ge sig på, när persongalleriet och mallarna redan är etablerade och kan varieras lite hur som helst.

Mmmm en del ljuvliga minnen poppar genast upp när Mandrake kommer på tal. Lee Falks Mandrake var bland favoritserierna i Fantomen som man lånade av brosan som liten. Men jag håller med pojken med guldbyxorna att många serier förflackades eftar att en ny tecknare tog över. I fallet Mandrake så formligen älskar jag den enkla stilen hos Lee Falks originalversion och hans lite märkliga äventyr. När Fred Fredricks tog över förföll serien och i mitt tycke blev bara skit och trams.

Får passa på att pusha på min egen favorit Allan Kämpe av Eugen Semitov som nog kan tituleras gammal klassiker. Den har ett speciellt skimmer just för att det är den enda riktiga svenska actionserien.

puffar lite på min tråd om Allan:
https://www.flashback.org/showthread.php?t=409609

blir jämt så sugen på Allans Flickväns bröst av nån konstig anledning:
http://img53.imageshack.us/img53/8908/allankmpe31963omslagqg3.jpg

Jag vet inte egentligen om den är bortglömd, det är mest ett vagt intryck. Visst ges det ut tjusiga samlingsvolymer som de från Dark Horse med fokus på Frank Frazettas insatser som hjälptecknare, och även Epix har ju givit ut ett par samlingsalbum på svenska på 90-talet - De ä inte nödvänditvis mänschlit och Det väschta odjur som nånsin levat. Men ändå, med tanke på hur stor och även "finkulturellt" respekterad den en gång var - jag föreställer mig att det ändå är förhållandevis få personer på dagens gator som omedelbart kan svara på vad en gnurgla är eller vad Sadie Hawkins' dag innebär. Några saker som hos mig bidragit till detta - erkänt vaga - intryck är att serien blandats ihop med Tuffa Viktor i översättningarna av The Simpsons, och att gnurglorna alldeles historielöst kallas för "schmoos" även på svenska i den nya biografin över Tove Jansson. Och i något annat svenskt sammanhang har den förvirrat uppfattats som och kallats för "Spökis". Gnurgla heter det ju för helvete. (Nå, här hittade jag precis en kanske i sammanhanget trösterik tråd.)

Men jag ser i Alexander Theroux lilla biografi The Enigma of Al Capp att Capp tydligen kände sig ur fas med tiden och sviken av publiken redan i slutet av sin tecknarkarriär, då sådant som Pogo och Peanuts och Doonesbury började bli de intellektuellas favoritserier. Detta - liksom det faktum att han anklagats för sexuella övergrepp mot en studentska vid University of Wisconsin 1972 - kan väl ha bidragit till hans välkända politiska omvändning mot slutet av livet då han övergav sin tidigare liberalism och anammade en bittert-misantropisk hållning, på tvärs mot tidens alla trender så mycket han bara orkade. Det var nu han skapade sådant som The Hardhat's Bedtime Story Book och proppfyllde Knallhatten med angrepp på protestsångare och studentrevoltörer, t.ex. i sidor som dessa. Beundransvärt motvalls, förstås, men knappast särskilt satirkonstnärligt högstående.


Kunde vara intressant att fundera på vilka serier som kan anses ha blivit bättre eller i alla fall utvecklat andra kvaliteter under nya händer - det har väl också förekommit, förmodar jag. Om man bortser från serietidningsförlagens figurer, som ju ofta mer avgjort varit corporate properties med hela redaktioner och tecknarstudior bakom sig? Franquin får väl anses ha tagit över Spirou på ett ganska bra sätt. Ernie Bushmiller tog över Fritzi Ritz och utvecklade den sedermera till Lisa & Sluggo. Fred Lasswell tog över Barney Google och fasade ut titelpersonen till förmån för Snuffy Smith/Tjalle Tvärvigg. Burne Hogarth gjorde som Hal Fosters efterträdare inget dåligt jobb med Tarzan... fast där kanske vi närmar oss utpräglade corporate properties igen. Vad kan man komma på mer?

Tja... 91:an när Nils Egerbrandt tog över kanske? Och Kronblom när Gunnar Persson tog över från fader Elov. Hur tredje generationen Persson, Jonas, sköter sig vet jag dock inte, läser 91:an ytterst sällan nu för tiden.

Angående en svaghet för gamla serier så är jag lite förtjust i Mannen som gör vad som faller honom in av OA. Och som grabb njöt jag också mycket av Super-Mac i tidningen Buster.

Nån som vet om det var samme Al Capp som satt och jiddrade med John & Yoko på ett hotellrum i Amsterdam på tidigt 70-tal? Den gubben var tamejfan ett riktigt mega-reaktionärt ärkesvin!

Ja, visst var det han, han ägnade en god del av sitt sista decennium åt att turnera på amerikanska universitet och finslipa sin roll som aggressivt vältalig motståndare till hela det slutande 60-talets radikala ungdomskultur, studentrevolt etc. (Finns fångat bl.a. på skivan Al Capp on Campus.) Theroux' biografi heter just The Enigma of Al Capp därför att Capps personlighetsförändring mot slutet av livet och karriären för många tycktes ganska gåtfull, men han var ju en stridslysten och självmedveten person hela livet, en sådan för vilken fiendskapen var ett väsentligt livsvärde, och det handlade kanske bara om den gamla vanliga torftiga visan att det personliga åldrandet med tiden dödade de entusiasmerande och charmiga aspekterna av en sådan livshållning och att bara bottensatsen av aggression och förbittring fanns kvar. Att han själv var handikappad (med träben) kan kanske också ha skruvat upp hans aggressiva svartsyn och ungdomshat i en tid då många medelålders och äldre med blandade känslor fick uppleva hur samtidens tonåringar till följd av p-pillret nu tycktes kunna roa sig lite hursomhelst medan de själva minsann tvingats lägga band på sig och nu var gummor och gubbar.

Ah, ja. Oskar Andersson är definitivt en härligt absurd tecknare som bör räddas från glömskan. Även om miljöerna och persongalleriet i hans teckningar idag känns smått antikverade så är hans humor ofta förvånansvärt modern, eller kanske snarare tidlös (Hastighetsmannen, Urhunden etc.)

http://art-bin.com/art/ori-oa.html

Diamanten bland alla gamla serier är Rip Kirby.

Den serien utstrålar verkligen äkta gammaldags klass. Inga superhjältar eller fantastiska scenarion utan (oftast) vanliga banditer med vanliga motiv. Att han har en betjänt gör bara det hela ännu mera klassiskt.

OBS. Serien tappade en del charm från mittet av 70-talet och framåt.

Tyckte den påminde en hel del om Steve Roper..
nämner man Steve Roper måste man ju nämna Kerry Drake också..
Och är vi i seriemaggasinets världe ,måste ju även Barracuda och Frollo nämnas.

En västern man nästan glömt är Frisco Kid
angående västern tidningen Tomahawk ,med serien Tomahawk,Durango kid ,Tim Holt(som även var Röda masken?)