2008-09-08, 11:13
  #1
Medlem
EliasAlucards avatar
http://en.wikipedia.org/wiki/Aleksandr_Dugin
http://en.wikipedia.org/wiki/Eurasia_Party
http://sv.wikipedia.org/wiki/Euroasiska_partiet

Vad tycker ni om det här partiet och dess politiska möjligheter? Personligen tycker jag att de har en del mycket vettiga geopolitiska mål. Deras ideologi verkar inte helt tokig och om Eurasiska partiet blir en politisk maktfaktor i Ryssland i framtiden, så tror jag att de kan upprätta mycket gott för världen. Ser fram emot en seriös politisk diskussion om detta lovande parti.
Citera
2008-09-08, 11:42
  #2
Medlem
Em allians med Ryssland är inte osannolik om dom beteer sig som väst vill, jag tror dock inte att dagens Europa skulle liera sig med detta parti i makten.
Citera
2008-09-08, 11:52
  #3
Medlem
Ezzelinos avatar
Citat:
Ursprungligen postat av EliasAlucard
http://en.wikipedia.org/wiki/Aleksandr_Dugin
http://en.wikipedia.org/wiki/Eurasia_Party
http://sv.wikipedia.org/wiki/Euroasiska_partiet

Vad tycker ni om det här partiet och dess politiska möjligheter? Personligen tycker jag att de har en del mycket vettiga geopolitiska mål. Deras ideologi verkar inte helt tokig och om Eurasiska partiet blir en politisk maktfaktor i Ryssland i framtiden, så tror jag att de kan upprätta mycket gott för världen. Ser fram emot en seriös politisk diskussion om detta lovande parti.

När jag såg trådrubriken, och inte vem som startat den, trodde jag en nanosekund att det skulle handla om något depraverat.
Dugins intentioner är utmärkta - men en så pass avancerad doktrin kommer att få svårt att nå någon massuppbackning...De populistiska pseudodemokratiernas borgerliga parlamentarism är ingen vidare grogrund för intelligenta, visionära, principfasta människor. Men ju mer seriösa geopolitiska strategier som denna kan komma att påverka bakom kulisserna och i form av diskussioner och informationsspridande i offentligheten, desto bättre. Någon gång kommer Europa och Ryssland förhoppningsvis att ha verkliga statsmän med vilja att skapa historia och inte endast tragikomiska marionetter, som dagens politiker.
Citera
2008-09-08, 12:04
  #4
Medlem
EliasAlucards avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Ezzelino
När jag såg trådrubriken, och inte vem som startat den, trodde jag en nanosekund att det skulle handla om något depraverat.
Citat:
Ursprungligen postat av Ezzelino
Dugins intentioner är utmärkta - men en så pass avancerad doktrin kommer att få svårt att nå någon massuppbackning...De populistiska pseudodemokratiernas borgerliga parlamentarism är ingen vidare grogrund för intelligenta, visionära, principfasta människor. Men ju mer seriösa geopolitiska strategier som denna kan komma att påverka bakom kulisserna och i form av diskussioner och informationsspridande i offentligheten, desto bättre.
Ja, Dugin verkar ha en del bra visioner. Samtidigt så känns det som att Ryssland håller på att följa hans linje, men det försvåras såklart av judiska supremasister som hetsar mot Ryssland och därigenom försämrar Rysslands relationer med Europa.

Men hur mycket inflytande har Dugins parti i Ryssland idag? Är det eurasiska partiet med i den ryska regeringen och har något att säga till om eller står de utanför?
Citat:
Ursprungligen postat av Ezzelino
Någon gång kommer Europa och Ryssland förhoppningsvis att ha verkliga statsmän med vilja att skapa historia och inte endast tragikomiska marionetter, som dagens politiker.
Det får vi hoppas på, och inte bara Europa, även resten av världen. Men vägen dit är lång och kantas av korruption och mammondyrkan. Men för att detta skall realiseras så krävs det män av heder som går efter deras principer och vad de tror på; inte som dagens korrumperade och ruttna politiker som säljer ut sig själva och sitt folk för judarnas pengar. Eurasiska partiet är en bra början för en lovande goyim-framtid, känns det som.
__________________
Senast redigerad av EliasAlucard 2008-09-08 kl. 12:07.
Citera
2008-09-08, 12:20
  #5
Bannlyst
Sammarbeta med Ryssar?!? Med Arvfienden?!? Den lede fi?!? Över min döda kropp!
Citera
2008-09-08, 13:31
  #6
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Turnip Master
Sammarbeta med Ryssar?!? Med Arvfienden?!? Den lede fi?!? Över min döda kropp!
Forna fiender blir ofta allierade med detta parti kommer knappast röna större framgång.

Citat:
Partiet är till stora delar nationalbolsjevistiskt, och en av dess bärande idéer är att Moskva, Berlin och Paris utgör en "naturlig" geopolitisk axel, eftersom en rak linje från Moskva till Berlin passerar i närheten av Paris om den förlängs
.

Känns lite korkat att göra geopolitiska slutsatser från raka linjer på kartan.
Citera
2008-09-08, 14:04
  #7
Medlem
Ezzelinos avatar
Citat:
Ursprungligen postat av EliasAlucard
---
Men hur mycket inflytande har Dugins parti i Ryssland idag? Är det eurasiska partiet med i den ryska regeringen och har något att säga till om eller står de utanför?
---

Partibildningen från 2002 har väl om jag förstått saken rätt omvandlats till en rörelse som inte söker parlamentarisk representation - så Dugin får verka utomparlamentariskt och i form av ett slags kulturkamp och medvetandegörande om önskvärdheten och nödvändigheten av en anti-bourgeois- och antineocon-front och långsiktigt strategiskt samarbete mellan nationer som vill stärka sin oavhängighet gentemot den globala finansmarknadens "stora aktörer".
Citera
2008-09-08, 14:13
  #8
Medlem
trass avatar
Kul, och en smula overkligt, att FB PU börjat intressera sig för eurasianismen

Konceptet är i själva verket ganska disparat.

Eurasianismen sträcker ju sig åtminstone tillbaka till furst Trubetskojs skrifter i västerländsk exil från 1920-talet, där t.ex. den negativa roll mongolerna och Djingis Khan fått i traditionell rysk patriotisk historieskrivning omvärderades radikalt. Djingis Khan sågs av Trubetskoj och hans anhängare i stället som en föregångare till de ryska härskarna som några hundra år senare kom att behärska samma (delvis) landmassa. Läste de viktigaste av Trubetskojs skrifter i frågan för kanske tio år sedan.

Den viktigaste poängen där var att Rysslands naturliga tillhörighet var den eurasiatiska landmassan, som han menade utgjorde en naturligt geografisk enhet som också borde vara en politisk enhet. Ryssland har alltså mer gemensamt med de turanska folken än med Västeuropa, och ur den synpunkten kunde han också se positivt på bolsjevismen som han uppfattade som arvtagare till Djingis Khan och tsarerna fram till västdyrkaren Peter den store. Rent ideologiskt var fursten naturligtvis antibolsjevik.

Dissidenten Lev Gumiljov, son till den av bolsjevikerna arkebuserade poeten Nikolaj Gumiljov och den av samma regim plågade Anna Achmatova, lanserade i tysthet och från slutet av 1980-talet sin version av eurasianismen i Ryssland. Grundtanken är densamma (han menade att de eurasiatiska folken ingår i ett superetnos - samtidigt som han motsägelsefullt varnade för att ryssarna höll på att demografiskt konkurreras ut av turkarna i Centralasien), men han kryddae det med sin teori om etnogenes (ytterst framkallad av kosmisk strålning och ett naturvetenskapligt fenomen ) och passionarnost', som reglerna de olika folkens uppgång och fall.

Politiskt har eurasianismen används även utanför Ryssland. Främst bör väl nämnas att Kazachstans president Nazarbajev särskilt under 1990-talet gjorde en tolkning av eurasianismen till nästan nationalideologi (det nya universitetet i nya huvudstaden Astana är uppkallad efter Lev Gumiljov. Detta parallellt med kazachisk nationalism och måttfull språkpolitik.

Dugin tillhör för mig kretsen av spin doctors ("polittechnologi" som det heter på ryska) som är angelägna om att hålla sig väl med makten. Hans eurasianism ligger väl en bra bit från Trubetskojs och är väl uppblandad med klassiska europeiska geopolitiska tankegångar. Annars förknippar jag Dugin snarare med (jo, judiska) politteknologer och Kremls postsovjetiska husfifflare som Pavlovskij, Gel'man och Markov än med de intellektuella som drog igång rörelsen. Trubetskoj var faktiskt en seriös forskare och av de viktigaste fonetikerna någonsin - i jämförelse med honom är Dugin en blek kompilatör och ordbajsare.
Citera
2008-09-08, 14:17
  #9
Medlem
trass avatar
Citat:
Ursprungligen postat av EliasAlucard
Men hur mycket inflytande har Dugins parti i Ryssland idag?

Dugins parti har inget inflytande alls. Noll.

Däremot tillhör Dugin själv den krets av intellektuella som erbjuder sina ideologiska produkter till försäljning och ibland men inte för länge får härskarens gunst. Ryssland under Putin kan dock knappast beskrivas som eurasianistiskt (eller entydigt som uttryckande någon annan ideologi heller). .
Citera
2008-09-08, 14:21
  #10
Medlem
EliasAlucards avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Ezzelino
Partibildningen från 2002 har väl om jag förstått saken rätt omvandlats till en rörelse som inte söker parlamentarisk representation - så Dugin får verka utomparlamentariskt och i form av ett slags kulturkamp och medvetandegörande om önskvärdheten och nödvändigheten av en anti-bourgeois- och antineocon-front och långsiktigt strategiskt samarbete mellan nationer som vill stärka sin oavhängighet gentemot den globala finansmarknadens "stora aktörer".
Okej, intressant. Jo, neocon-kräken måste bekämpas för att det ska bli något resultat av eurasianismen.
Citat:
Ursprungligen postat av tras
Kul, och en smula overkligt, att FB PU börjat intressera sig för eurasianismen
Får tacka Flashbacks omniscienta debattör Ezzelino som har diskuterat Dugin i andra trådar, så jag beslutade mig för att starta en tråd om detta
Citat:
Ursprungligen postat av tras
Konceptet är i själva verket ganska disparat.
Jasså?
Citat:
Ursprungligen postat av tras
Eurasianismen sträcker ju sig åtminstone tillbaka till furst Trubetskojs skrifter i västerländsk exil från 1920-talet, där t.ex. den negativa roll mongolerna och Djingis Khan fått i traditionell rysk patriotisk historieskrivning omvärderades radikalt. Djingis Khan sågs av Trubetskoj och hans anhängare i stället som en föregångare till de ryska härskarna som några hundra år senare kom att behärska samma (delvis) landmassa. Läste de viktigaste av Trubetskojs skrifter i frågan för kanske tio år sedan.

Den viktigaste poängen där var att Rysslands naturliga tillhörighet var den eurasiatiska landmassan, som han menade utgjorde en naturligt geografisk enhet som också borde vara en politisk enhet. Ryssland har alltså mer gemensamt med de turanska folken än med Västeuropa, och ur den synpunkten kunde han också se positivt på bolsjevismen som han uppfattade som arvtagare till Djingis Khan och tsarerna fram till västdyrkaren Peter den store. Rent ideologiskt var fursten naturligtvis antibolsjevik.

Dissidenten Lev Gumiljov, son till den av bolsjevikerna arkebuserade poeten Nikolaj Gumiljov och den av samma regim plågade Anna Achmatova, lanserade i tysthet och från slutet av 1980-talet sin version av eurasianismen i Ryssland. Grundtanken är densamma (han menade att de eurasiatiska folken ingår i ett superetnos - samtidigt som han motsägelsefullt varnade för att ryssarna höll på att demografiskt konkurreras ut av turkarna i Centralasien), men han kryddae det med sin teori om etnogenes (ytterst framkallad av kosmisk strålning och ett naturvetenskapligt fenomen ) och passionarnost', som reglerna de olika folkens uppgång och fall.

Politiskt har eurasianismen används även utanför Ryssland. Främst bör väl nämnas att Kazachstans president Nazarbajev särskilt under 1990-talet gjorde en tolkning av eurasianismen till nästan nationalideologi (det nya universitetet i nya huvudstaden Astana är uppkallad efter Lev Gumiljov. Detta parallellt med kazachisk nationalism och måttfull språkpolitik.

Dugin tillhör för mig kretsen av spin doctors ("polittechnologi" som det heter på ryska) som är angelägna om att hålla sig väl med makten. Hans eurasianism ligger väl en bra bit från Trubetskojs och är väl uppblandad med klassiska europeiska geopolitiska tankegångar. Annars förknippar jag Dugin snarare med (jo, judiska) politteknologer och Kremls postsovjetiska husfifflare som Pavlovskij, Gel'man och Markov än med de intellektuella som drog igång rörelsen. Trubetskoj var faktiskt en seriös forskare och av de viktigaste fonetikerna någonsin - i jämförelse med honom är Dugin en blek kompilatör och ordbajsare.
Tack för en utmärkt sammanfattning. Mer om det här:

http://en.wikipedia.org/wiki/Eurasianists
http://en.wikipedia.org/wiki/Neo-Eurasianism
Citat:
Ursprungligen postat av tras
Dugins parti har inget inflytande alls. Noll.

Däremot tillhör Dugin själv den krets av intellektuella som erbjuder sina ideologiska produkter till försäljning och ibland men inte för länge får härskarens gunst. Ryssland under Putin kan dock knappast beskrivas som eurasianistiskt (eller entydigt som uttryckande någon annan ideologi heller). .
Det var tråkigt att höra, att hans parti inte har något inflytande. Vet någon förresten om han stödjer fler mellanösternstater än Iran? Hade varit kul att se en allians mellan eurasianister och assyrier också. Men jag tror att assyrier behöver radikaliseras innan något sådant positivt samarbete inträffar.
__________________
Senast redigerad av EliasAlucard 2008-09-08 kl. 14:37.
Citera
2008-09-08, 14:32
  #11
Medlem
Jag vet inte så mycket om Dugin eller hans ideologi. Men Ezzelino hade länkat till detta i en annan tråd:
http://64.233.183.104/search?q=cache:CrzYkoVRSfQJ:www.ciaonet.org/wps/duj01/duj01.pdf+dugin+geopolitics&hl=sv&ct=clnk&cd=4&gl= se&client=firefox-a


Citat:
The Moscow-Teheran Axis

The most ambitious and complex part of Dugin’s program concerns the South, where the
focal point is a Moscow-Teheran axis. “The idea of a continental Russian-Islamic alliance,” he
writes, “lies at the foundation of anti-Atlanticist strategy… [T]his alliance is based on the
traditional character of Russian and Islamic civilization…” (p. 158). “On the whole,” he
continues, “the entire Islamic zone represents a naturally friendly geopolitical reality in relation
to the Eurasian Empire, since the Islamic tradition … fully understands the spiritual
incompatibility of America and religion. The Atlanticists themselves see the Islamic world, on
the whole, as their potential opponent” (p. 239).
As the result of an especially broad Grand Alliance to be concluded with Iran, Eurasia-
Russia, Dugin maintains, will enjoy the prospect of realizing a centuries-old Russian dream and
finally reaching the “warm seas” of the Indian Ocean. “In relation to the South,” he writes, “the
‘geopolitical axis of history’ [Russia] has only one imperative – geopolitical expansion to the
shores of the Indian Ocean” (p. 341). “Having received geopolitical access – in the first place,
naval bases – on the Iranian shores,” he writes, “Eurasia will enjoy full security from the strategy
of the ‘Anaconda ring’…” (p. 241). Eurasia-Russia and the Empire of Iran, he emphasizes, will
have “one and the same geopolitical tendency…” (p. 242).
As a consequence of this Grand Alliance, Eurasia-Russia, Dugin asserts, should be
prepared to divide up the imperial spoils with “the Islamic Empire in the South” (p. 239). After asking the question “What is the Russian South?” Dugin answers that it includes “the Caucasus
[all of it]”; “the eastern and northern shores of the Caspian (the territories of Kazakhstan and
Turkmeniya)”; “Central Asia, including Kazakhstan, Uzbekistan, Kirgiziya and Tajikistan”;
plus “Mongolia” (already discussed). Even these regions, he notes, should be seen “as zones of
further geopolitical expansion to the south and not as ‘eternal borders of Russia’” (p. 343).
“Control over the Caucasus,” Dugin notes at one point in the book, “opens … an exit to the
‘warm seas’…” (p. 349).
The extensive stretch of territory lying to the south of the Russian Federation is, thus, to
be divvied up with a future Iranian Empire and, it emerges, with Armenia as well. “A special
geopolitical role,” Dugin writes, “is played by Armenia, which is a traditional and reliable ally of
Russia in the Caucasus.
Armenia will serve as a most important strategic base in the thwarting
of Turkish aggression to the north and to the east…” It is necessary, therefore, he maintains, to
create “the [subsidiary] axis Moscow-Erevan-Teheran” (p. 352). “The Armenians,” Dugin
underlines with approval, “are an Aryan people … [like] the Iranians and the Kurds” (p. 243).

Azerbaijan represents one example of how the trio Eurasia-Russia, Iran, and Armenia
might choose to divide up the spoils.
“If Azerbaijan,” Dugin warns, “maintains its [present] pro-
Turkish orientation, then that ‘country’ will be split up among Iran, Russia and Armenia.
Almost
the same holds true with regard to other regions of the Caucasus – Chechnya, Abkhaziya,
Dagestan, etc.” (p. 243). “It makes sense,” Dugin writes elsewhere, “to bind Azerbaijan to Iran”
(p. 352).
Dugin underlines that Kazakhstan will be integrated “into a common continental bloc
with Russia” (p. 354). Abkhaziya, too, will be tied “directly to Russia” (p. 351). A “united
Osetiya” might also, he speculates, be incorporated into Eurasia-Russia (p. 351). And as for the remaining parts of Georgia? Dugin implies that what remains of this Orthodox Christian country
after Russia absorbs Abkhaziya and South Osetiya might be turned over to Iran as booty,
appropriate punishment, presumably, for its prickly independent course toward Russia in the
post-communist period.

A key reason for concluding a Grand Alliance with Iran, Dugin explains, is Russia’s need
for a Muslim ally in its struggle against secular Turkey and “Islamic Saudi Arabia” with its
dangerous Wahhabism.
Turkey, it emerges, is to be treated as harshly as the United States and
China. “It is important,” Dugin writes, “to take into consideration the necessity of affixing to
Turkey the role of ‘scapegoat’ in this [Eurasian] project” (p. 244). Kurds, Armenians, and other
Turkish minorities are to be provoked into rebellion. There is a need, Dugin stresses, to create
“geopolitical shocks” within Turkey (p. 352). Like Azerbaijan, Dugin predicts, Turkey could in
the future be dismembered by Eurasia-Russia, Iran and Armenia. If,
however, such a
dismemberment should not occur, then, like China, Turkey must be encouraged to expand
exclusively southward, “into the Arab world through Baghdad, Damascus, and Riyadh…”


Det är radikalt annorlunda ... känns lite 1850-talet, uttryckt sådär, tankebanorna. Intressant att han hade tagit upp Abchazien och Sydossetien. Axeln Moskva-Jerevan-Tehran existerar redan till viss del.


Edit:


Citat:
The Moscow-Berlin Axis

Within the territorial sprawl of Eurasia, Dugin’s program focuses upon the formation of
three key “axes”: Moscow-Berlin, Moscow-Tokyo, and Moscow-Teheran. With regard to the
future of Europe, Dugin writes: “The task of Moscow is to tear Europe away from the control of
the U.S. (NATO), to assist European unification, and to strengthen ties with Central Europe
under the aegis of the fundamental external axis Moscow-Berlin. Eurasia needs a united,
friendly Europe” (p. 369). In advocating such a path, Dugin appears to be influenced by the
writings of the European New Right who, from the 1970s on, argued for “the strict neutrality of
Europe and its departure from NATO” (p. 139). The basic principle underlying the Moscow-
Berlin axis, Dugin writes, will be “the principle of a common enemy [that is, the United States]”
(p. 216).
In exchange for cooperating with Russia in this project, Germany, Dugin proposes, ought
to be given back “Kaliningrad oblast’ (Eastern Prussia)” (p. 228). As a result of a Grand Alliance concluded between Russia and Germany, the two countries will divvy up into de facto
spheres of dominance the territories lying between them. There is to be no “sanitary cordon.”
“The task of Eurasia,” Dugin emphasizes, “consists in making sure such a [sanitary] cordon does
not exist” (p. 370). Russia and Germany together, he insists, “must decide all disputed questions
together and in advance...” (p. 226)

Detta visar kanske att Ryssland inte hotar nord- och centraleuropa.


Citat:
The Moscow-Tokyo Axis

The cornerstone of Dugin’s approach to the Far East lies in the creation of a “Moscow-
Tokyo Axis.” In relation to Japan, he emphasizes, “the principle of a common enemy [that is,
the United States]” will prove decisive (p. 234). As in the case of Germany, Japan is to be
offered an imperial Grand Bargain. Dugin recommends that the Kuriles be restored to Japan as
Kaliningrad is to be restored to Germany (p. 238). For future expansion purposes, Japan is to be
encouraged to impose “its own ‘new order,’ which it planned to carry out in the 1930’s, in the
Pacific Ocean” (p. 277).
Another important ally of Eurasia-Russia, Dugin notes, will be India, which, like Japan,
will be invited to join Russia in efforts to contain and perhaps dismember China. The two
Koreas and Vietnam will also be invited to participate in this effort (p. 360). Mongolia is seen as
constituting “a strategic ally of Russia” and is to be directly absorbed into Eurasia-Russia. (p.
363).
Like the United States, the People’s Republic of China is seen as constituting an
enormous danger for Eurasia-Russia.
__________________
Senast redigerad av Takavarian 2008-09-08 kl. 15:29.
Citera
2008-09-08, 15:18
  #12
Medlem
Ezzelinos avatar
Citat:
Ursprungligen postat av tras
Dugins parti har inget inflytande alls. Noll.

Däremot tillhör Dugin själv den krets av intellektuella som erbjuder sina ideologiska produkter till försäljning och ibland men inte för länge får härskarens gunst. Ryssland under Putin kan dock knappast beskrivas som eurasianistiskt (eller entydigt som uttryckande någon annan ideologi heller). .

Att beteckna Dugin som en "blek kompilatör och ordbajsare" står dig naturligtvis fritt, men jag anser knappast att den beteckningen är korrekt - och inte med ett ord nämner du de djupare traditionalistiska och radikalkonservativa inspirationskällorna för Dugins tänkande. Dock är det bra att du uppmärksammade Trubetskoj och Gumiljov som föregångare vad gäller det historiefilosofiska koncipierandet av ett "Eurasien". Om Dugin ständigt varit så benägen att "behaga makten" tror jag knappast att han en tid kamperat ihop med Eduard Limonov i det Nationalbolsjevikiska partiet, inte heller att han offentligt skulle ha kritiserat Putin.

http://aconstantineblacklist.blogspot.com/2007/08/alexander-dugin-and-post-soviet-fascism.html

Citat:
"---This Movement’s Supreme Council boasts among its members the Russian Federation’s Culture Minister Aleksandr Sokolov, Vice Speaker of the Federation Council, Aleksandr Torshin, Presidential Advisor Aslambek Aslakhanov, several diplomats and scholars as well as other illustrious personages, including some marginal Western intellectuals and CIS politicians.

Among the latter are Nataliya Vitrenko, the well-known head of the so-called Progessive Socialist Party of Ukraine, and Dmitro Korchinsky, formerly leader of the Ukrainian fascist party UNA-UNSO and now chairman of the Bratstvo (Brotherhood) Party. Dugin’s name was recently mentioned in Ukrainian mass media in connection with the scandal that arose when Ukrainian Presidential Advisor Mykola Zhulinsky was barred from entering Russia during a private trip to St. Petersburg this summer. This was interpreted as a retaliation for Ukraine’s refusal to permit Dugin entering Ukraine shortly before. In June 2006, Dugin had been declared persona non grata in Ukraine until 2011 for violating Ukrainian law, and was thus deported back to Russia after he had arrived by plane at Simferopol airport in early June 2007 in order to attend the festival “The Great Russian Word” organized by the Russian Community of the Crimea. In spite of this conflict with the Ukrainian authorities, the youth organization of Dugin’s Movement, the Eurasian Union of Youth, has an active branch in Ukraine, and is particularly visible in Sumy, Kyiv and the Crimea.

Dugin’s increasing celebrity in the CIS is remarkable considering that the chief “neo-Eurasian” is not only among the most influential, but also one of the most brazen of Russia’s ultra-nationalist publicists. While authors such as Kurginyan or Shafarevich are satisfied to promote a renaissance of classical Russian anti-Western sentiments in their pamphlets and subtly draw on Western sources, Dugin admits openly that his main ideas are based on non-Russian anti-democratic concepts such as European integral Traditionalism (e.g. René Guénon, Julius Evola, Claudio Mutti, etc.), Western geopolitics (e.g. Alfred Mahan, Halford Mackinder, Karl Haushofer), the German “conservative revolution” (e.g. Carl Schmitt, Ernst Jünger, Arthur Moeller van den Bruck), and the francophone New Right (e.g. Alain de Benoist, Robert Steuckers, Jean Thiriart).---"

En första ljusning för den önskvärda "axeln Moskva-Berlin-Paris" kom till synes när Putin, Schröder och Chirac vägrade delta i den under falska förespeglingar igångsatta Irakinvasionen - men tyvärr finns inte någon politisk stabilitet i Tyskland och Frankrike, Merkel och Sarkozyregimerna utgör ett svårt bakslag för de som vill se en självmedveten europeisk politik.

Snacket om "Ryssland som arvfiende" är fånigt och irrelevant (Danmark är i så fall en bättre kandidat...) - de svensk-ryska krigen ägde rum under historiska omständigheter som är så vitt skilda från samtidens globala problem att de endast är av antikvariskt och militärhistoriskt intresse. Och även om alla svenska patrioter har och hade en stark sympati för Finland i kampen mot de bolsjevikiska inkräktarna vore det helt befängt att hysa någon sorts agg mot det ryska folket för vad som hände för många decennier sedan.
Citera
  • 1
  • 2

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in