Jag vet ingenting om filmvetenskap och literaturvetenskap. Men jag skulle vilja lägga ut lite ord om min tolkning av Kubriks "The Shining". Det vore roligt om någon kände sig kallad att kommentera min tolkning. Jag har avsiktligt INTE sökt någon information alls om filmen på internet, just för att behålla mitt egna intryck av den. Jag har sett den en gång för många år sen och uppfattade den då som en simpel skräckfilm, och nu igen för några dagar sen, och en gång till efter det, och tänkt lite kring hur den kan tolkas.
För mig framstår nu filmen som extremt välgenomtänkt och välkomponerad.
Texten nedan är EXTREMT avslöjande, så se filmen innan du läser den! Se den, för det är en av de bästa filmerna alla kategorier.
För mig framstår nu filmen som extremt välgenomtänkt och välkomponerad.
Texten nedan är EXTREMT avslöjande, så se filmen innan du läser den! Se den, för det är en av de bästa filmerna alla kategorier.
The Shining är en film om barnaga (föräldrars misshandel av sina barn).
Pappan har en gång misshandlat sin son. Det skedde i vrede, i hat, mot honom för att han förstört arbetspapper. Familjen bortförklarar emellertid detta. Pappan ville bara dra undan sonen (men det var ju helt opåkallat med våld eftersom situationen inte var akut). Även hans berusning används som bortförklaring (fastän berusningen var självvald).
Jag anser att bortförklaringen är central för filmens tema. En bortförklaring är en lögn. Man påstår att något finns, som de facto inte finns. Man väcker något onaturligt till liv. Bortförklaringen är som en spökhistoria. Spökena i filmen har sitt ursprung i detta. Filmen illustrerar hur de tre familjemedlemmarna upplever denna bortförklaring, dessa spöken:
För sonen, våldsoffret, så är de mycket skrämmande. Han ser spöken i form av forsande blod och nedhuggna barn. Detta illustrerar hur ett barn, som ju vet att pappan misshandlat honom, kan uppfatta bortförklaringarna av detta som familjen sedan lever med. Spökena finns därför att den officiella sanningen inte stämmer med verkligheten.
För fadern, våldsverkaren, så är spökena (=bortförklaringen) däremot behagliga. Det är bartendern som serverar honom, feststämningen runt omkring honom. Spökena är det som får honom att känna som om han inget fel har begått.
Modern som accepterar bortförklaringen som sanning, ser inga spöken. Inte förrän i allra sista scenerna av filmen när hon upptäckt sin makes spöken och ser dem som dammiga lik.
Servitören representerar med sin disciplin och servilitet logiken och konsekvensen. För den lilla initiala bortförklaringen är ju ett steg på en väg som leder vidare. Pappans vändning från trivandes med bortförklaringen/spökena, till slavande under deras slutgiltiga logiska konsekvens, illustreras i den fantastiska scenen i den röda toaletten. Där tas steget från "momentary loss of motoric control" till yxmord.
Chefkocken "a nigger cook" representerar den utomstående som anar att barnaga förekommer i en familj, och som försöker ingripa. Hans vedermödor att ta sig till hotellet illustrerar hur extremt svårt det är att komma innanför en familjs hemligheter. Fenomenet "shining" är förmågan att se bortom bortförklaringar och acceptera en hemsk realitet.
Själva hotellets namn "Overlook" pekar ju på det allra värsta med barnaga, att folk har "överseende" med det. Det anses vara familjens interna angelägenhet, på motsvarande sätt som folkmord är en stats interna angelägenhet. Hotellet med dess stora tomma salar representerar den isolering som familjen försatt sig i för att bevara hemligheten bakom sin bortförklaring. Pappan av bekvämlighet, i trivsel med sina spöken, mamman av aningslöshet. Sonen motvilligt men maktlöst.
Filmen är uppenbarligen från tidigt 1970-tal, och förbjöds inte barnaga i Sverige och en rad andra länder strax efter detta? Ämnet var aktuellt, och nytt, och jag uppfattar The Shining som en illustration av den svåra psykologin kring barnaga.
Pappan har en gång misshandlat sin son. Det skedde i vrede, i hat, mot honom för att han förstört arbetspapper. Familjen bortförklarar emellertid detta. Pappan ville bara dra undan sonen (men det var ju helt opåkallat med våld eftersom situationen inte var akut). Även hans berusning används som bortförklaring (fastän berusningen var självvald).
Jag anser att bortförklaringen är central för filmens tema. En bortförklaring är en lögn. Man påstår att något finns, som de facto inte finns. Man väcker något onaturligt till liv. Bortförklaringen är som en spökhistoria. Spökena i filmen har sitt ursprung i detta. Filmen illustrerar hur de tre familjemedlemmarna upplever denna bortförklaring, dessa spöken:
För sonen, våldsoffret, så är de mycket skrämmande. Han ser spöken i form av forsande blod och nedhuggna barn. Detta illustrerar hur ett barn, som ju vet att pappan misshandlat honom, kan uppfatta bortförklaringarna av detta som familjen sedan lever med. Spökena finns därför att den officiella sanningen inte stämmer med verkligheten.
För fadern, våldsverkaren, så är spökena (=bortförklaringen) däremot behagliga. Det är bartendern som serverar honom, feststämningen runt omkring honom. Spökena är det som får honom att känna som om han inget fel har begått.
Modern som accepterar bortförklaringen som sanning, ser inga spöken. Inte förrän i allra sista scenerna av filmen när hon upptäckt sin makes spöken och ser dem som dammiga lik.
Servitören representerar med sin disciplin och servilitet logiken och konsekvensen. För den lilla initiala bortförklaringen är ju ett steg på en väg som leder vidare. Pappans vändning från trivandes med bortförklaringen/spökena, till slavande under deras slutgiltiga logiska konsekvens, illustreras i den fantastiska scenen i den röda toaletten. Där tas steget från "momentary loss of motoric control" till yxmord.
Chefkocken "a nigger cook" representerar den utomstående som anar att barnaga förekommer i en familj, och som försöker ingripa. Hans vedermödor att ta sig till hotellet illustrerar hur extremt svårt det är att komma innanför en familjs hemligheter. Fenomenet "shining" är förmågan att se bortom bortförklaringar och acceptera en hemsk realitet.
Själva hotellets namn "Overlook" pekar ju på det allra värsta med barnaga, att folk har "överseende" med det. Det anses vara familjens interna angelägenhet, på motsvarande sätt som folkmord är en stats interna angelägenhet. Hotellet med dess stora tomma salar representerar den isolering som familjen försatt sig i för att bevara hemligheten bakom sin bortförklaring. Pappan av bekvämlighet, i trivsel med sina spöken, mamman av aningslöshet. Sonen motvilligt men maktlöst.
Filmen är uppenbarligen från tidigt 1970-tal, och förbjöds inte barnaga i Sverige och en rad andra länder strax efter detta? Ämnet var aktuellt, och nytt, och jag uppfattar The Shining som en illustration av den svåra psykologin kring barnaga.
__________________
Senast redigerad av Realizt 2008-08-20 kl. 01:51.
Senast redigerad av Realizt 2008-08-20 kl. 01:51.
