Jag har fått några mail och pm från västeråsare som säger att vår vän har det jävligare och eländigare än man kan tro. Tro mej, men det finns inget "egenvärde" i att bemöta inläggen (jag har faktiskt andra nöjen i livet

). Tvärtom behöver han all hjälp han kan få.
Hur hjälper man då en människa?
Snusförnuftiga råd eller medhåll?
Jag tror att bittra, självpratande, besvikna människor kan få en bättre livskvalité om man ändrar sitt beteende en smula. Enkla och konkreta tips kan därför förändra ganska mycket, om man så bara gör
en enda av alla saker.
Dina glada hurrarop och uppmuntrande medhåll till ett maniskt beteende förstärker nog bara bitterheten som riskerar att övergå i hat.
Hoppas jag har fel.
Därmed avslutar jag den här diskussionen.
/.LA.