Vad och hur är man självisk i positiv syn?

Hejsan, satt och funderade lite om det är själviskt av sig att tex skänka pengar till barn, "JAG tycker synd om dom" Då handlar det ju om dig och inte om dom, jag menar du känner ju inte ens barnen(menar nu inte att det är dåligt att skänka pengar). Kan inte sluta fundera på det, Tex om du har tänkt göra något men inte vill pga skuldkänslor så gör du inte det för att DU inte vill möta dessa skuldkänslor igen, skuldkänslor nu som i positiv syn. Vill bara ha lite flera åsikter och ändra inställning

Det finns inget som heter altruism, det är de troendes påfund.
Alla värnar först och främst om sig själva och eventuellt närmsta familjen.
Alla andra handlingar är egoistiska.

Sånna här diskussioner blir ofta fåniga och meningslösa.

Först hävdar man att alla har lömska, själviska motiv bakom sina handlingar.

När det inte håller hänvisar man till det undermedvetna.

Detta kallas för det Dawkins-Freudianska monstret, tanken att alla handlingar styrs av undermedvetna själviska motiv, och att dessa är genetiskt inprogrammerade.

Självklart är det en felaktig syn.

Nej.

Ämnet är redan uppe här: http://www.flashback.org/showthread.php?t=633344

Det här verkar vara en av de insikter folk får i gymnasieålder och det kan verka väldigt omtumlande. Själv tycker jag det beror på hur du definierar orden. Det är sant att alla styrs av vad de själv känner. Därmed inte sagt att alla människors handlingar bör bedömmas som egoistiska och därmed lika.

För att svara på rubriken så utför du handlingar som är positiva både för dig själv och dina medmänniskor.


Gjorde en snabb sökning på Dawkins-Freudianska monstret med får inga träffar, länka gärna tilll mer i det ämnet. Dawkins är väll för övrigt inte alls emot altruism.

Man är inte skapad för något högre syfte, bara överlevnad på ett så tillfredställande sätt som man kan. Empati inkluderat, och eventuell känsla av att man har fri vilja även om man kanske inte har den. Att vara hedonist (själviskt, egoistiskt, eller inte) är alltid positivt om det resulterar i maximal lycka hos sig själv, vilket det knappast gör i alla fall om man gör något som skadar andra nämnvärt, då de flesta har empati och de som inte har det blir oftast lidande och behöver anpassa sig. Om det skulle skada någon annan på det sättet så får man skylla på dumma människor som inte tar eget ansvar eller med bristande intellekt, både den som gjort det ondskefulla och andra som kanske är dumma för att de låter det hända om de kunde ingripa. Vilket inom oändlighet bör leda till en perfekt värld.

Det viktiga är inte om man kan applicera vissa titlar utan vad som verkligen är rätt att göra. Om inga andra människor än mig själv finns och alla andra är stenar utan känslor som bara verkar vara människor, vilket är en liknande fråga, så spelar det ingen roll då allt är lika som innan jag tror mig veta det. Inget att oroa sig för, och det blir oftast bara krångligt med för mycket ordbajseri utan riktiga slutsatser och innebörder av orden.

Och här:
Filosofin om negativ och positiv egoism

Läste det i Steven Pinkers bok the blank slate, orkar inte leta upp rätt sida.

Poängen är iallafall att själviska gener kan ge upphov till osjälviskt beteende, det finns ingen motsättning där.

Ok, jag blev lite nyfiken på uttrycket bara.

Nej det ser inte jag heller.