Tänker alla på sej själva hela tiden?

Jag har hört att enda anledningen till att folk gör goda gärningar är att tillfredsställa sina egna behov. Tex att veganer är veganer eftersom de har ett behov av att vara snälla emot djuren.
Således tänker de egentligen mest på att tillfredsställa sina egna behov, de bryr sej egentligen inte om djuren.
Samma sak när folk skänker pengar till fattiga barn, utrotningshotade djur, ger bort presenter osv osv, man blir glad av att vara snäll typ.

Är det så? Finns det någon fakta eller något att läsa om det? Vad tror ni?

En jävligt smart kille som jag träffa berätta det där för mig, tre månader senare börja jag tänka på det och då förstod jag.

Han sa han var egoistisk eftersom han mår bra när han gör andra glada.

jo visst är det så. inte ens om man offrar livet för någon är man nåt annat.. du gör det ju förmodligen bara för att du inte skulle orka leva med skulden av att ha låtit den andra dö... eller?

men egentligen tycker jag man e ganska oegoistisk om man göra goda gärningar och inte tar någon som helst ära för det, helst inte berättar det för nån, inte ens personen man hjälpt.

OT så tror jag även att 95% av alla veganer är det av grupptryck. kravallkrypare allihop.

Jag har ett fadderbarn, och nu när du säger det så tror jag inte att jag bryr mig om barnen så mycket eg, det är nog snarare nåt jag gör för att känna att JAG gjort något bra. Om jag skall vara helt ärlig..!

Utöver det så är människor själviska och brukar inte bidra med något om dom själva inte kan tjäna något på det, om det så är pengar eller prestige!

Det ligger i vår natur att det är för artens bästa att hjälpas åt, alltså får vi en belönande känsla av det.

Det är precis vad de vill att du ska tro. Det finns i grund och botten inga sådana människor. Undantaget skulle vara om de gjorde det av religiösa skäl, men då räknar de ju med att bli belönade i efterlivet. Anledningen till att en del människor har ett samvete, är att det har varit gynnsamt (dock inte nödvändigt) att de flesta i en population känner någon slags empati för andra.

Kanske är undantaget som bekräftar regeln men:

Min flickvän har faktiskt hjälp/fixat in en av sina kompisar på ett jobb utan att den kompisen är vet om det. Förövrigt bara jag och kanske flickvännens föräldrar som känner till det.

Hur kommer det sej då att människorna är den enda art som har etik och moral? (Har iallafall hört det.. )

Ja, men hon känner det väl ändå inombords?
Veganer kan inte berätta för en ko att "Jag är snäll och äter inte dej!", för kon har ingen uppfattning om det, och den kan inte prata. Barnen i Afrika vet inte heller om att det är just DU som skänkt pengar till dem.
Men man får ju ändå den där känslan i kroppen? Att man varit snäll och duktig och är nöjd med sej själv? Eller?

Det du säger är sant och det finns inga undantag som bekräftar denna sanning.

Det är klart att man kan se det på det sättet, men det säger egentligen ingenting. Det är skillnad på egoism och egoism.

Man kan säga...Allt man gör gör man av egoistiska själ. Gör man något för andra så gör man det för att själv må bra.

Eller kan man säga... Man må bra om man gör något för andra.

Om jag får hjälp av någon så är det ju inte säkert att jag kan hjälpa just denne person med något, men jag kanske kan hjälpa någon annan. Jag tror att man skulle få en win-win-situation om vi gjorde mer för varnadra. Men eftersom vi inte litar på att andra skulle göra samma som vi så vill inte vi heller göra något för andra. Sen klagar vi på att vi lever i ett kallt samhälle.

Jag tror att världen blir lite större om man ställer upp lite så och då....