Ett urklipp ur
dagens artikel i DN om nobelpriset i medicin...
Citat:
”Pristagarnas upptäckter har löst ett problem som sysselsatt filosofer och forskare i århundraden – hur hjärnan skapar en karta av rummet som omger oss, och gör det möjligt för oss att hitta vägen i en komplicerad omgivning”, skriver Nobelförsamlingen.
Det är ju uppenbart att det inom vetenskapen existerar en tro om att hjärnan i den mänskliga kroppen skapar den abstrakta "karta av rummet" det är fråga om i detta fall. Detta menar jag vara en övertro på en fysisk klump innanför pannbenet och de så fantasifullt dragna sambanden mellan vad de lyckats uppmäta i hjärnaktivitet och den fysiska klumpen som "skaparen" av dessa är rent ut sagt löjeväckande. De begår enligt mig det självobjektifierande felslutet "självuteslutning" i sina objektiva och så fantasifulla teorier hur människan och skaparen i henne egentligen fungerar.
Människan har en abstrakt skaparförmåga som antingen är medveten eller omedveten och denna tillhör hennes mentala och gudomliga identitet, enligt mig. Det är med hjälp av denna skaparförmåga som hon själv (medvetet och omedvetet) skapar "kartan av rummet" (medvetenheten i världen) hon själv befinner sig i.
Vad säger du om ämnet? Och har de verkligen löst ett problem?
Dela med dig av dina tankar, om du har några.
mvh
Mattias