Väldigt märklig stämning inom klassen

Hej.

Jag vet inte om det här är rätt forum för detta inlägg, men jag ger det ett försök. För ca 2 år sedan började jag studera på ett av Sveriges största universitet i en storstad. Jag går ett program med stora årskullar (ca 150 personer per klass). Innan jag började, så förstod jag självklart att gemenskapen i klassen inte skulle vara lika stor som exempelvis på gymnasiet. Det har dock varit mycket, mycket värre än jag hade kunnat ana.

Den absoluta majoriteten av mina klasskamrater hälsar inte på mig (eller någon annan utanför sin "klick"). Alla umgås i mindre grupper på 3-12 personer och socialiserar inprincip inte utanför dessa. När vi har obligatoriska moment så fungerar allt bra, folk är oftast trevliga och går att kommunicera med, men utanför detta så är kommunikationen obefintlig. Jag träffar ofta människor från min klass i kollektivtrafiken när jag åker till/från skolan och de gör verkligen allt i sin makt för att slippa hälsa på mig. Jag tar det inte personligt då jag ser de göra detta mot andra personer också.

Jag vill även poängtera att jag är en introvert person, jag söker liksom inte kontakt eller försöker starta onödiga konversationer. Jag menar bara att man efter 2 år antagligen borde kunna förvänta sig en nick i korridoren av sina kursare, eller? Jag har många vänner som går andra terminer än mig och sammanhållningen i deras klasser går inte ens att jämföra med min. Där hälsar man på alla, räcker med ett kort "hej".

Vad säger ni flashback, är det min klass som är unik eller är detta ett vanligt fenomen?

150 personer per klass? är det nån sån där nymodighet med klasser över nätet eller vad menas

Helt normal klasstorlek för t. ex juristprogrammet eller ekonomie kandidat.

Detta är ett vanligt fenomen, speciellt när man är vuxen och alla har redan sina små vänskapsgrupper i Sverige så är ingen och jag menar absolut ingen intresserad utav att lära känna nya personer. Så har man inte träffat några vänner tidigare under skolgången i Sverige när man är barn så är man körd i detta anti-sociala helvetes land. Då är man ensam och förblir oftast ensam. Det är jättesvårt att skaffa nya vänner som vuxen i detta land, för ingen är som sagt intresserad av att lära känna dig, eller mig. Svenskar är fientligt inställda till folk dom inte känner, vill inte ta dom med tång, tyvärr. Folk som ändå försöker vara trevliga när man pratar med dom är oftast väldigt ytliga bara och falska för att framstå som trevliga och goda men när väl lektionerna är slut så betéer dom som att dom inte känner dig. Detta är ett stort problem med svensk kultur som många delar, du KAN inte lära känna varken nya vänner eller romanser utanför skolan eller arbetsplatsen du må befinna dig på för tillfället, dvs om personen ifråga ens kollar på dig och accepterar dig som människa att du existerar.

Är det i Stockholm Du studerar? För det låter som ett Stockholmssyndrom.
Jag har hört fler som klagat på den sociala kapaciteten i Stockholm; folk som flyttar dit pga jobb t.ex.
Lögn i helvete att få till ett umgänge utanför arbetstid.
Stor skillnad mot Göteborg t.ex.
Jag har erfarenhet av bägge städerna.

Har du några kompisar i klassen? Om du inte har det så kanske de tror att du är en enstöring som inte vill ha kontakt?

Larv.
Har inte kontakt med nån av mina barndomsvänner, men man får ju nya vänner i vuxen ålder genom t.ex. arbetet..

Nej jag har faktiskt rätt många kompisar i klassen, jag tycker bara det är skumt att alla utanför min vänskapskrets inte hälsar på mig, eller någon annan som de inte umgås med regelbundet. Det här händer inte bara mig, utan jag ser det hända exakt alla.

Det är inte larv, det är fakta take it or leave it. Och ja, du har rätt, du kan få kontakt med nya människor inom arbetet och skolan, men det är i princip de enda platserna där du kan få nya vänner i vårat samhälle idag, dvs om folk ens är intresserade av att träffa nya människor inom arbetet vilket inte är en garanti när man är vuxen och folk har redan sin lilla vänskapskrets.

Det är extremt sällsynt att man får nya vänner i vuxen ålder, d.v.s. över ca 30 års ålder. Nya bekanta och nya ytliga umgängen går däremot, även om också det är avsevärt svårare i vuxen ålder än det var som 15-åring.

De flesta får inte mer än 1-3 riktiga vänner i hela sina liv.

Det är rätt vanligt att folk är ängsliga eller osugna på att vara sociala. Tänker att det blir speciellt svårt när klassen är 150 pers. Tankar på vem skall en hälsa på och inte. Lättare att undvika att "se" någon då. Plus faktumet att det här sker i sverige ...... vi är fanimej sämst på sånt här. Anledningen till att folk inte hälsar handlar i regel om dem inte om den de inte hälsar på.

Jag förstår att man inte hälsar på exakt alla varje dag, men vissa har jag haft ett flertal diskussioner med både i och utanför skolan, men de hälsar inte ens på bussen/i korridoren. För att göra det ännu mer förvirrande, så kan samma människor som blankar en i plugget springa fram på en fest och hälsa glatt som att man vore bästisar.