Släktingar tar ut agressioner och ilska av andra på mig

Jag är en till synes lugn kille som inte är särskilt nostalgiskt kring dåliga händelser i mitt tidigare liv och försöker alltid vara positiv i denna krävande värld. Dock finns det ett problem i min familj som har drabbat mig mycket särskilt det senaste åren. Pga en del familjegräl är min släkt rätt delad upp i två olika "sidor" där man ej hör av sig till den andra parten, personligen tycker jag att det är en patetiskt lösning på ett sådant problem men försök säga det till päronen. Hur som helst så uppstår det gräl nästan varje vecka och då har jag en viss roll att vara en stressboll där man kan klämma mig så hårt man vill. Det jag menar är att om ett gräl händer så kommer någon till mig och trycker ner mig med verbala attacker som ploppar ut från ingenstans.

"Du är värdelös"
"Varför kan du inte göra något rätt?!"
"Du är en idiot"

Det mest ironiska med allt det här är ju att dem inte har någon grund till något av det här på mig, finns egentligen ingenting att attackera mig på.

Som ni förstår så är det här inte så bra att höra varje vecka men varje gång jag ryter ifrån är jag "respektlös". Ibland är det bara så att jag får bara acceptera det.

Ge mig råd kära skribenter

Varför vill du ha sådana människor i ditt liv? Aldrig fattat personer likt dig själv som alltid ska dras med massa skit hela tiden.

Vill du få skit, ja stanna, vill du inte få skit, ryt ifrån ordentligt eller säg upp kontaktskapen.

Jaha, varför säger de vad de gör? Är det något att diskutera ens om det inte finns några grunder och de vill bete sig respektlöst mot dig?
Var saklig och resonera, påpeka att du inte kommer att delta i en diskussion som är nonsens.
Låt de i din släkt som vill käbbla käbbla, dra en linje mellan dig och dom och säg att du inte kommer att involvera dig eftersom du anser att släkten ska komma överens utan att bråka.

Om dom kallar dig detta utan anledning så lider dom ju av något allvarligt fel och att du ens har kontakt med dom förstår jag inte.

Få saker lär en så snabbt som att det gör ont som fan att slå sig om man snubblar och trillar i backen. Efter bara några gånger kommer du börja se dig för hur fan du går för att slippa ha ont.

Min poäng här är att du får helt enkelt ryta ifrån och göra det jobbigt att gnälla på dig. Visst visst, de kommer säkert härja om att det är respektlöst eller försöka börja gråta med två lager offerkofta för att du blir sur "utan anledning" eller vad de nu kommer på. Men om de alltid får en utskällning och det börjar bli jävligt jobbigt att gå på dig kommer de sluta rätt fort. Det här har ju fungerat för dem eftersom de kommit undan utan större mothugg egentligen.

Sen får de väl sitta där och sura över att, ja vem ska de mobba nu då när de är upprörda? Vilket de säkert tycker är ditt fel också. Det gick ju bra förut så du är säkert taskig som satte stopp för det. Men inte heller de kommer de riktigt våga gnälla på dig om. Eftersom det nu är jobbigt att gnälla på dig.

Helt enkelt, även om det tar emot och är jobbigt för dig i början, så ge dem en verbal och känslomässig smäll på fingrarna varje gång de försöker. Svamlar de om respektlöshet, så kommer bara fler smällar på fingrarna. Bara ryt ifrån om att du inte tänker lyssna på deras förolämpningar och barnsliga beteenden. Ta i från tårna. Ge det några gånger så kommer det sluta.

Mediokert. Här behöver du mer förståelse. (Även TS) Hjärnan är programmerad att bli behandlad på ett visst sätt. Att bryta beteendemönster tar lång tid. Det är ren abstinens. Din hjärna tycker att nåt är fel när allt är bra om dungar behandlats dåligt under hela ditt liv. Det är ingen raketforskning.

Givetvis ska TS ta steget att undvika eller säga upp kontakten helt. Det finns en lösning. Leave.
En vacker dag måste du acceptera sanningen så det är lika bra att du sätter igång.

Du måste lära dig säga nej.

De kommer bli ledsna men du kommer må otroligt bra varje dag i resten av ditt liv.

Ett annat tips.

Flytta till varmare land.

Där män får vara män och kvinnor får vara kvinnor.

Då bor du inte så nära din släkt.

Då kan de inte lägga all sin ångest på dig längre.

Och helt plötsligt kan du få börja leva ditt eget liv istället

Lycka till

Hur gammal är du TS?

Du vill uppenbarligen inte bryta 100% med din idiotiska släkt, annars hade du redan gjort det och inte hängt här och snackat.

Om frågan är hur fn du ska kunna odla en relation till idioter utan att bli tillintetgjord så är mitt råd att
1. Förvänta dig för guds skull inte att du kan få dem att ändra sig. Lönlöst
2. Fundera på om det finns mönster när släkten gnäller på dig och när de inte gör det. För egen del vet jag att endel släktingar ska jag inte prata med på telefon, eller träffa på tu man hand, men jag kan träffa dem på större träffar. Det kommer säkert va olika med olika personer.

Säga åt dom att det måste upphöra om dom vill ha en relation?

Detta har drabbat mig också, och jag förbannar mig själv att jag inte klippte kontakten med dessa giftiga människor mycket tidigare. Klipp kontakten och flytta så långt bort du bara kan, blir mitt råd, för det kommer inte att bli bättre.

Varje vecka !? Och du har inte ens exploderat än ? 😲

Får du aldrig lust att bara flippa ur and roar like a lion

Jag kan säga vad jag hade gjort. Jag hade troligtvis en dag fått nog och bara sagt allt det som jag har samlat på mig. Det hade varken set eller låtit snyggt, men det hade känts skönt och ångra hade jag absolut inte gjort.

Men, du vill inte hamna där. När det bara säger klick och du ser svart.

Så jag tycker du ska svara dom :

Du är värdelös"
"Varför kan du inte göra något rätt?!"
"Du är en idiot" (men inte till föräldrarna eller äldre familjemedlemmar) .

Lycka till !

Nej du ska inte skrika på dom som många här uppmuntrar till. Själv har jag föräldrar som skiljde sig tidigt, du ska inte placera dig eller göra dig tillgänglig för sånt. Det är deras problem. Ju känsligare något är desto mer tid behöver de för att ”komma ner i varv”. Låt det vara.

Edit:
Du kanske uppfattas som konflikträdd men det är ingen kraftmätning som man vill uppnå med det hela. Det handlar om att sätta gränser och inte låta världen kretsa runt deras problem. Förstår du? Du ska leva ditt liv, låt de inte avväpna dig sådär. De är fullvuxna människor som måste lära sig problemlösning. Sen om du uppfattas som mindre lojal för att du skyddar dig från att bli indragen och utnyttjad, then so be it. De har inte mognat än det är det. En människa som vill ditt bästa på riktigt, gör inte så! En människa som vill ditt bästa sätter inte dig i en sån situation från början.

Jag kan på ett sätt förstå varför man ger sig på barnen, det är för att barnet påminner en om sitt X. Du är en hybrid av båda och tyvärr så är det lätthänt att man undermedvetet väljer att se sitt eget barn som ”mitt X’s barn” och inte ”bådas barn”. Iallafall i hettans stund. Det är deras försök att separera sig själv från sina X när de speglar sig i dig, de har ju separerats av en anledning. Ironin är att man inte kan separera ett barns ”matrix” från den andre föräldern lol. I varje fall. Det är såna attityder som skapar dom här sidorna. Därför ska du inte skrika på dom. I hettans stund ser de inte dig för den du är (bådas kött & blod), de ser bara en som en förlängning av sitt X. Iallafall när de inte får det som de vill.