Okej, jag vet att jag borde inte vända mig hit. Men jag har ingen annan att ta upp det här med. Och jag undrar om det är vanligt med så mycket tramsigt tjafs i längre förhållande? Sorry för wot.
Vi träffades på valborg förra året. Det började med att jag inte fick låna hennes nintendo wii. Nåt som jag tror kan ha varit en bidragande orsak till att jag faila en arbetsintervju.
Ett par veckor in ville hon överraska och körde ut mig i skogen. Jag hade på mig ett par nya fina vårskor och ny jacka och visste inte var hon skulle ta mig. Hon gav mina kläder massa komplimanger och kallade sin egen rock i samma mening för gammal trasa.
Hon parkerade och vi gick längs en lång skogsväg med höga diken innan vi möttes av ett tjockt lager geggig lera. Som nån slags Farmen-deltagare stövlade hon raskt över och då frågade jag om hon kunde lägga sin rock (trasa) över leran som hon hade hängt över armen pga värmen, så att mina skor och byxor skulle klara sig. Det skrattade hon bort.
Jag som är väldigt konflikträdd, sa inget och klafsade runt i leran, nåt som fick henne att skratta ännu mer.
När vi kom fram visade det sig va ett gammalt fågeltorn med ruttna bräder som hon ville visa mig. Jag låtsades att det var romantiskt och körde på med några "awww!"
Med henne drivande var det typ där vi blev exklusiva (i hennes värld), medan jag mest grät inombords över mina skor.
På senare tid tjafsar vi en del om varför hon inte vill va den av oss som går ytterst på trottoarer vid trafikerade vägar för att skydda mig.
För nån månad sen kom barnfrågan upp och vi kom in på att vi inte vill ha en unge med paddnacke så hen liksom våra föräldrar ska få läsa hederliga Kalle Anka tidningar.
Och givetvis skar det sig igen. Min flickvän är från Danmark och hon hävdar att ungen ska läsa Anders And och jag ska va den som högläser, för att lära mig danska.
Detta eftersom min flickvän blir irriterad på mig varje gång hon blir arg på mig och börjar skrika på danska att jag inte förstår vad hon säger.
Men jag vägrar för vi bor i Sverige. När hon pratar med sina kompisar i telefon får jag för mig att hon pratar skit om mig och jag har sagt att hon gärna får använda svenska när jag är i närheten och tjuvlyssnar, enligt henne. Men då himlar hon med ögonen och mumlar nåt grötigt
När allt va nytt berätta hon för mig att hon sparat ihop pengar till kontantinsats för att köpa hus. När jag ligger på om detta menar hon att hon inte vill bo med mig, pga att jag är oseriös. Då blir jag lessen och undrar om hon aldrig vill flytta ihop. Då svarar hon inte. Eftersom jag vet om att hon har massa pengar så önskade jag mig en ny mobil, senaste iphonen i födelsedagspresent, men fick den inte.
Jag fick en av min plastpappa senare.
Jag har tagit upp det några gånger, men hon vill inte svara på varför. Jag förstår inte när hon inte använder pengarna till nåt särskilt. I födelsedagspresent av henne fick jag torrschampo och en kartbok. Jaha, liksom. :/
Och då frågar jag om hon älskar mig, det gör hon säger hon, men jag tycker inte hon beter sig så.
Eftersom jag inte fick låna hem hennes tv-spel använder hon det som hake på mig och har lånat hem flera saker, för hon vet att jag inte kan säga nej. När jag frågar om jag kan få tillbaka dom svarar hon att hon inte är klar med dom än. Det handlar bla om en plattång, pastaslev, 3 st understrykningspennor för hennes arbete, säger hon och en dvd-spelare med scartkabel som stått i mitt sovrum.
Nu försöker hon låna hem en av mina katter "du har ju två". Då blir jag lessen, och nu är jag nojig att hon kommer förbi med en kattbur vilken dag som helst.
Jag vet inte om hon menar allvar eller om hon driver med mig
Jag sa upp mig från jobbet i december men sa inget till henne eftersom jag inte visste det där med a-kassans regler.
Hon och jag går aldrig ut och äter, men på alla hjärtans dag ville hon överraska och kom in på mitt fd jobb för att luncha där. Jag jobba på café.
Jag har vid tillfällen vi sovit tillsammans låtsats gå till jobbet på morgonen i två månaders tid för att sen gå hem till mig och tiktok. Det blev inte nån rolig alla hjärtans dag.
När hon fick reda på att min plastpappa betalat massor i hyra åh mat åh sånt för mig har hon börjat skicka "nyttiga samhällslänkar" som jag ska redovisa när hon kommer hem från jobbet. Hon jobbar som lärare. Så nu sitter vi vid middagsbordet och diskuterar Nato och a-kassan me mera medan jag helst vill diskutera tiktok eller katter osv.
Förut gjorde vi samma sak, men då låtsades jag lyssna på hennes monologer. Nu måste jag ha egna åsikter osv. Jobbigt. Särskilt när hon börjar säga emot och pressa mig varför jag tycker si eller så.
Igår var hon här och hällde ut mitt broccolivatten som stod på bänken för att svalna. Jag vet att hon vet att jag dricker det som måltidsdryck. Då blev jag lessen och sprang i sovrummet me katterna. Där vänta vi på att hon skulle komma och be om ursäkt.
Istället börja hon rota runt i min frys och skrek på danska, nåt i stil med att jag ska få mitt jävla broccolivatten. Plötsligt gav hon upp och drog hem utan ett ord. Eftersom jag visste att broccolin va slut trodde jag hon åkte iväg för att handla, men hon kom inte tillbaka. Åh då låg jag och katterna kvar i sängen länge och funderade om vi ska dumpa henne?
Efter hur hon hållit på i ett års tid är jag sugen att göra det uppe i fågeltornet efter att ha fått med henne i tron om att vi åker dit i nåt romantiskt syfte på 1-års dagen. Men då måste hon skjutsa hem mig efteråt och det kan bli lite stelt mellan oss.
Eller bara skämta om det på plats så att hon inser vad hon är på väg att förlora för att sen ta fram förlovningsringar när hon fallit i tårar.
Vad tycker ni? Okej, det låter lite taskigt, men det krävs kanske för att hon ska bättra sig?
Det är ju inte som att dumpa nån på julafton precis.
Är det normalt att tjafsa om såna här småsaker?
Om det inte är det borde hon väl ha dumpat mig för längesen?
Vi träffades på valborg förra året. Det började med att jag inte fick låna hennes nintendo wii. Nåt som jag tror kan ha varit en bidragande orsak till att jag faila en arbetsintervju.
Ett par veckor in ville hon överraska och körde ut mig i skogen. Jag hade på mig ett par nya fina vårskor och ny jacka och visste inte var hon skulle ta mig. Hon gav mina kläder massa komplimanger och kallade sin egen rock i samma mening för gammal trasa.
Hon parkerade och vi gick längs en lång skogsväg med höga diken innan vi möttes av ett tjockt lager geggig lera. Som nån slags Farmen-deltagare stövlade hon raskt över och då frågade jag om hon kunde lägga sin rock (trasa) över leran som hon hade hängt över armen pga värmen, så att mina skor och byxor skulle klara sig. Det skrattade hon bort.
Jag som är väldigt konflikträdd, sa inget och klafsade runt i leran, nåt som fick henne att skratta ännu mer.
När vi kom fram visade det sig va ett gammalt fågeltorn med ruttna bräder som hon ville visa mig. Jag låtsades att det var romantiskt och körde på med några "awww!"
Med henne drivande var det typ där vi blev exklusiva (i hennes värld), medan jag mest grät inombords över mina skor.
På senare tid tjafsar vi en del om varför hon inte vill va den av oss som går ytterst på trottoarer vid trafikerade vägar för att skydda mig.
För nån månad sen kom barnfrågan upp och vi kom in på att vi inte vill ha en unge med paddnacke så hen liksom våra föräldrar ska få läsa hederliga Kalle Anka tidningar.
Och givetvis skar det sig igen. Min flickvän är från Danmark och hon hävdar att ungen ska läsa Anders And och jag ska va den som högläser, för att lära mig danska.
Detta eftersom min flickvän blir irriterad på mig varje gång hon blir arg på mig och börjar skrika på danska att jag inte förstår vad hon säger.
Men jag vägrar för vi bor i Sverige. När hon pratar med sina kompisar i telefon får jag för mig att hon pratar skit om mig och jag har sagt att hon gärna får använda svenska när jag är i närheten och tjuvlyssnar, enligt henne. Men då himlar hon med ögonen och mumlar nåt grötigt
När allt va nytt berätta hon för mig att hon sparat ihop pengar till kontantinsats för att köpa hus. När jag ligger på om detta menar hon att hon inte vill bo med mig, pga att jag är oseriös. Då blir jag lessen och undrar om hon aldrig vill flytta ihop. Då svarar hon inte. Eftersom jag vet om att hon har massa pengar så önskade jag mig en ny mobil, senaste iphonen i födelsedagspresent, men fick den inte.
Jag fick en av min plastpappa senare.
Jag har tagit upp det några gånger, men hon vill inte svara på varför. Jag förstår inte när hon inte använder pengarna till nåt särskilt. I födelsedagspresent av henne fick jag torrschampo och en kartbok. Jaha, liksom. :/
Och då frågar jag om hon älskar mig, det gör hon säger hon, men jag tycker inte hon beter sig så.
Eftersom jag inte fick låna hem hennes tv-spel använder hon det som hake på mig och har lånat hem flera saker, för hon vet att jag inte kan säga nej. När jag frågar om jag kan få tillbaka dom svarar hon att hon inte är klar med dom än. Det handlar bla om en plattång, pastaslev, 3 st understrykningspennor för hennes arbete, säger hon och en dvd-spelare med scartkabel som stått i mitt sovrum.
Nu försöker hon låna hem en av mina katter "du har ju två". Då blir jag lessen, och nu är jag nojig att hon kommer förbi med en kattbur vilken dag som helst.
Jag vet inte om hon menar allvar eller om hon driver med mig
Jag sa upp mig från jobbet i december men sa inget till henne eftersom jag inte visste det där med a-kassans regler.
Hon och jag går aldrig ut och äter, men på alla hjärtans dag ville hon överraska och kom in på mitt fd jobb för att luncha där. Jag jobba på café.
Jag har vid tillfällen vi sovit tillsammans låtsats gå till jobbet på morgonen i två månaders tid för att sen gå hem till mig och tiktok. Det blev inte nån rolig alla hjärtans dag.
När hon fick reda på att min plastpappa betalat massor i hyra åh mat åh sånt för mig har hon börjat skicka "nyttiga samhällslänkar" som jag ska redovisa när hon kommer hem från jobbet. Hon jobbar som lärare. Så nu sitter vi vid middagsbordet och diskuterar Nato och a-kassan me mera medan jag helst vill diskutera tiktok eller katter osv.
Förut gjorde vi samma sak, men då låtsades jag lyssna på hennes monologer. Nu måste jag ha egna åsikter osv. Jobbigt. Särskilt när hon börjar säga emot och pressa mig varför jag tycker si eller så.
Igår var hon här och hällde ut mitt broccolivatten som stod på bänken för att svalna. Jag vet att hon vet att jag dricker det som måltidsdryck. Då blev jag lessen och sprang i sovrummet me katterna. Där vänta vi på att hon skulle komma och be om ursäkt.
Istället börja hon rota runt i min frys och skrek på danska, nåt i stil med att jag ska få mitt jävla broccolivatten. Plötsligt gav hon upp och drog hem utan ett ord. Eftersom jag visste att broccolin va slut trodde jag hon åkte iväg för att handla, men hon kom inte tillbaka. Åh då låg jag och katterna kvar i sängen länge och funderade om vi ska dumpa henne?
Efter hur hon hållit på i ett års tid är jag sugen att göra det uppe i fågeltornet efter att ha fått med henne i tron om att vi åker dit i nåt romantiskt syfte på 1-års dagen. Men då måste hon skjutsa hem mig efteråt och det kan bli lite stelt mellan oss.
Eller bara skämta om det på plats så att hon inser vad hon är på väg att förlora för att sen ta fram förlovningsringar när hon fallit i tårar.
Vad tycker ni? Okej, det låter lite taskigt, men det krävs kanske för att hon ska bättra sig?
Det är ju inte som att dumpa nån på julafton precis.
Är det normalt att tjafsa om såna här småsaker?
Om det inte är det borde hon väl ha dumpat mig för längesen?
