Hejsan Flashback, vänder mig hit då jag själv inte har någon hundvana eller direkt kunskap i ämnet.
Så lite om bakgrunden till mitt problem.
Jag bor med min familj och två små barn (Båda under fem) ute i skogen kan man säga med ett par villor som grannar.
Närmaste grannen som bor ca hundra meter bort är ett äldre par som närmar sig pension, båda är väldigt vänliga och vi har bra kontakt.
För ca ett år sedan berättade dom att dom skulle adoptera en Rottweiler som omhändertagits av Länsstyrelsen, dom berättade att dom inte får veta varför den blivit det men att den skulle ha "klippt" svans och det tydligt skulle vara tecken på att den inte haft det bra.
Jag tänkte att det säkert skulle bli bra då dom båda enligt dem själva haft flertal hundar tidigare.
Hunden kommer och det är en väldigt stor hund, jag är 1.80 och den når upp till min höft och i början gick det bra för mig att komma fram och klappa den men när den kom nära mina barn så började den direkt morra sådär som när den drar luft inifrån, frun sade då att det bara är för att den inte gillar hastiga rörelser och den behöver vänja sig.
Fine tänkte jag och vi körde på som vanligt.
Första incidenten hände förra sommaren då den "rymde" och sprang över till vår tomt där bara min fru och våra barn var, min fru är extremt hundrädd så hon sprang in i uterummet och stängde dörren efter sig, den stod då utanför dörren en bra stund och bara observerade dom.
Jag började nu bli mer misstänksam på hunden och när den fortsatte aggressivt morra mot mina barn varje gång den kom nära dom så valde jag att barnen inte skulle vara nära den längre.
I höstas när jag varit och plockat svamp och träffade på frun ute med hunden frågade jag om hon ville ha lite svamp vilket hon gärna ville, denna gång när jag kom nära dom började den morra mot mig och gjorde utfall mot min hand, jag hann som tur ta bort handen innan jag blev biten.
Efter detta har jag valt att inte längre gå fram till hunden.
Frun ursäktade hunden med lite sånt där beteende som äldre damer kan ha typ "Men sådär får du inte göra lilla vän" ah ni kanske fattar.
För någon vecka sedan när frun skulle ut med hunden så började den små jogga mot mig innan hon fått på den kopplet, den närmade sig när jag satt på trappen och när jag ställde mig upp då jag numera inte alls känner mig säker på hunden började den skälla och morra och hoppade på bakbenen som att den var beredd på utfall.
Jag upplever som ni kanske ser i historien att hunden beter sig bättre när den är ute med mannen än med frun.
Tack om ni tagit er igenom historien såhär långt men min frågeställning är som följer:
1. Tror ni hundkännare att min oro kring hundens kapacitet att skada någon (Speciellt barnen jag är rädd för då sommaren snart kommer och dom kommer börja springa runt härute) är befogad eller är det mer att den är beskyddade av sina ägare och att så länge vi håller oss borta så bör allt vara lugnt?
2. Finns det något jag kan göra för att få hunden mindre aggressiv gentemot mig/oss, dvs något i vårat beteende eller hur vi bemöter hunden?
Jag förstår såklart att jag kan behöva prata med paret och har tänkt att om det sker någon mer incident så kommer jag behöva sätta mig ner med dom och berätta hur vi känner och förhoppningsvis hitta någon lösning.
I sista utväg vet jag även att jag kan vända mig till länsstyrelsen men vill såklart inte behöva gå så långt.
Tacksam på alla tankar och tips
Mvh
Så lite om bakgrunden till mitt problem.
Jag bor med min familj och två små barn (Båda under fem) ute i skogen kan man säga med ett par villor som grannar.
Närmaste grannen som bor ca hundra meter bort är ett äldre par som närmar sig pension, båda är väldigt vänliga och vi har bra kontakt.
För ca ett år sedan berättade dom att dom skulle adoptera en Rottweiler som omhändertagits av Länsstyrelsen, dom berättade att dom inte får veta varför den blivit det men att den skulle ha "klippt" svans och det tydligt skulle vara tecken på att den inte haft det bra.
Jag tänkte att det säkert skulle bli bra då dom båda enligt dem själva haft flertal hundar tidigare.
Hunden kommer och det är en väldigt stor hund, jag är 1.80 och den når upp till min höft och i början gick det bra för mig att komma fram och klappa den men när den kom nära mina barn så började den direkt morra sådär som när den drar luft inifrån, frun sade då att det bara är för att den inte gillar hastiga rörelser och den behöver vänja sig.
Fine tänkte jag och vi körde på som vanligt.
Första incidenten hände förra sommaren då den "rymde" och sprang över till vår tomt där bara min fru och våra barn var, min fru är extremt hundrädd så hon sprang in i uterummet och stängde dörren efter sig, den stod då utanför dörren en bra stund och bara observerade dom.
Jag började nu bli mer misstänksam på hunden och när den fortsatte aggressivt morra mot mina barn varje gång den kom nära dom så valde jag att barnen inte skulle vara nära den längre.
I höstas när jag varit och plockat svamp och träffade på frun ute med hunden frågade jag om hon ville ha lite svamp vilket hon gärna ville, denna gång när jag kom nära dom började den morra mot mig och gjorde utfall mot min hand, jag hann som tur ta bort handen innan jag blev biten.
Efter detta har jag valt att inte längre gå fram till hunden.
Frun ursäktade hunden med lite sånt där beteende som äldre damer kan ha typ "Men sådär får du inte göra lilla vän" ah ni kanske fattar.
För någon vecka sedan när frun skulle ut med hunden så började den små jogga mot mig innan hon fått på den kopplet, den närmade sig när jag satt på trappen och när jag ställde mig upp då jag numera inte alls känner mig säker på hunden började den skälla och morra och hoppade på bakbenen som att den var beredd på utfall.
Jag upplever som ni kanske ser i historien att hunden beter sig bättre när den är ute med mannen än med frun.
Tack om ni tagit er igenom historien såhär långt men min frågeställning är som följer:
1. Tror ni hundkännare att min oro kring hundens kapacitet att skada någon (Speciellt barnen jag är rädd för då sommaren snart kommer och dom kommer börja springa runt härute) är befogad eller är det mer att den är beskyddade av sina ägare och att så länge vi håller oss borta så bör allt vara lugnt?
2. Finns det något jag kan göra för att få hunden mindre aggressiv gentemot mig/oss, dvs något i vårat beteende eller hur vi bemöter hunden?
Jag förstår såklart att jag kan behöva prata med paret och har tänkt att om det sker någon mer incident så kommer jag behöva sätta mig ner med dom och berätta hur vi känner och förhoppningsvis hitta någon lösning.
I sista utväg vet jag även att jag kan vända mig till länsstyrelsen men vill såklart inte behöva gå så långt.
Tacksam på alla tankar och tips
Mvh