Vad är det för folk som envisas med att resa trots digital tid och mogen ålder?

Sevärdheter i Istanbul, Las Vegas m.fl. ställen finns live i webkameror med bild och ljud så att man kan se vattnet rinna i Bosporen och turkar gå på Galatabron. Detsamma gäller hur varje sten ligger vid Coloradofloden med Google, nytankande youtubeklipp mm.
Folk flyger av oklar anledning till Aspen i Colorado för att åka snowboard när Sälen ligger närmre, till Las Vegas för att spela jackpot när Sverige har casinon med enarmade banditer, glo på Westminster Abbey i London eller shoppa när Ebay och Amazon finns.

Vad är det för folk som envisas med att resa trots vuxen ålder och numera digital tid? Hur mycket mer ger det att se Westminster Abbey i London än exempelvis bara där -> https://en.wikipedia.org/wiki/Westmi...y_St_Peter.jpg Varför beter sig vuxna människor som tonåringar och som om de skulle vara ständiga Ferdinand Magellans? När mognade ni?

Att se något och uppleva något i verkligheten är trots allt bättre.

Många åker nog dessutom på semesterresor för att komma bort från vardagen...

Får man fråga hur gammal du själv är och hur dina resevanor ser ut? Som underlag för din trådstart?

Jösses vilken tragisk tråd. Pixlar och blått ljus - allt den moderna människan behöver. Porr, naturdokumentärer och hemkört käk i sin lilla låda i lägenhetskomplexet.

Självmord är mer lockande än det leverne du målar upp.

En upplevelse alltså... Okej men vilket simpelt svar när envar har alla upplevelser de hinner med att uppleva digitalt i 3D.
Om man åker för att komma bort så kanske man borde lägga tiden och pengarna på att göra det bra hemma först innan man beger sig för att vilja komma bort.

Fyller 30 nästa år och mognade när jag var drygt 20.

Menar du att det inte är någon som helst skillnad mellan sitta i en mörk lägenhet och titta på en youtubevideo om att vandra i fjällen, och att faktiskt vandra där med en ryggsäck, ett tält och en god vän?

Är det samma sak att se en dokumentär om Japanska städer, som att gå på gatorna i Tokyo, höra pachinkomaskinernas plingande och slinka in på ett litet hak för ett par gyoza och något värmande?

Kan upplevelsen att en januaridag vandra över en ispinad första innergård i Förbjudna Staden och stanna för en kopp te på tehuset, jämföras med att se nån spattig influencer filma sin resa i Beijing och svamla om kinesisk kultur?

Finns det verkligen ingen skillnad i upplevelse mellan att besöka Mikaelikyrkan i Västerås och att kliva in i Duomo di Milano eller att stå under Brunelleschis kupol?

Får man samma känsla att se Rio de Janeiro i lågupplöst 2D via webbkamera på en platt skärm, som att stå vid Christo Redentor och se ut över hela staden?

Förstår man vidden av Foucaults banbrytande experiment lika väl genom att läsa en wikipediasida som att se pendeln svinga från Panthéons tak?

Om man inte förstår skillnaden mellan att uppleva något i verkligheten och att se det på bild, så har man antingen en diagnos av någon sort eller en total brist på all form av fantasi.

Inget slår en självupplevd resa! Så är det bara. Särskilt inte om det är skidresa till alperna eller liknande. Ska man köra PlayStation 5 och åka skidor med VR-headset då eller?

Vissa resor och händelser glömmer man aldrig. Det är interaktionen med andra och hela stämningen och atmosfären som man tar in. Finns inga substitut för det.

Skillnaden är främst att om man fysiskt ska vandra i fjällen så måste resenären först köra dit, anstränga dig i backarna med sin ryggsäck för att sen åka hem när jag via webkamera gjorde samma resa och hann med tusen resor till, till minimal kostnad.
Detsamma gäller det löjliga när Ulf Kristersson mfl ska åka på konferens till Budapest eller WEF. Lyft luren för sjutton och ring upp Viktor Orbán. Säg vad som behöver sägas. Klart, och värm därefter gulaschen i mikrovågsugnen.

Fan nu vill jag tillbaka, helt oslagbart

Finns inga webbkameror i världen som kan ersätta upplevelsen att vara på plats och några Casino Cosmopol kan nog inte mäta sig med utbudet i Las Vegas. Aspen i Colorado känns dock överdrivet. Tycker man att de svenska skidorterna inte räcker till så är ju utbudet i Alperna bra mycket större än i Aspen.
Upplevelsen av att vara i fjällen kan ju inte ersättas av en webbkamera eller ens en VR.

Jag håller verkligen med om att behovet att "resa" borde klassas som någon form av psykisk störning och det är bara de absolut mest personlighetslösa på den här planeten som har den egenskapen. Gör din tillvaro bättre i vardagen istället för att fly och se nån jävla kyrka eller sten på andra sidan klotet, tack.

Detta är nog en av de mest autistiska trådstarterna jag har läst på länge. Har du ens något djup? Några känslor? Kan du känna kärlek? Eller är omvärlden för dig analytiskt reducerad till död materia?

/AI