Hur tänker alla som ska flytta utomlands - orealistiska drömmar?

Många köper bostäder på Kanarieöarna, runt Medelhavet och i länder utanför EU. En del är gifta i Sverige, har skulder, många år kvar att jobba till 70, dåliga pensioner och har inte mycket undansatt.
Trots osäkerhetsmoment om att få pengar, hälsan, tiden att räcka och allt annat att klaffa så fortsätter svensson att prata om att de ska flytta utomlands som om det skulle vara realistiskt, kunna hända och bli bra.
I de fall vi pratar om mångmiljonärer så blir inte en ständig ström av pengar begränsande utan kanske hälsan, lagar, uppehållstillstånd, beskattning mm eller att orken, äventyret, hälsan eller viljan i framtiden inte kommer vara densamma som nu.

Hur tänker ni som ska flytta utomlands och lämna Sverige på ålderns höst för att aldrig återkomma? Tänker ni inte återse Sverige igen eller ska ni leva dubbelt... Vilka liv ska ni skapa där, vad ska hända med er och alla andras minnen... Var tänker ni dö och begravas... Hur tror ni att det realistiskt sett kommer att bli, kommer ni flytta eller hur och var kommer era liv sluta?

Var har du dom uppgifterna ifrån?

Det finns väl två olika kategorier. Dels sura medelålders män som sitter och härjar på nätet om att de minsann ska flytta från det här skitlandet som gått åt helvete. Och de kommer självklart inte ens flytta utanför sin kommun. Det är bara snack. Sen finns det väl pensionärer som flyttar utomlands. Det är ju liksom ett mindre projekt som pensionär. Det är varken billigare eller dyrare att skaffa bostad i Spanien jämfört med att köpa kåk på samma gata i Sverige. Barnen är utflugna. Man är pensionär och behöver inte bekymra sig om att försöka skaffa jobb eller ens lära sig språket egentligen. Det är inte ett oöverstigligt projekt att flytta till något land med mildare vintrar.

Sen vet jag inte varför man utgår från att alla som flyttar utomlands nödvändigtvis gör det med ambitionen att aldrig återkomma. Det är lite oklart varför man skulle känna så. Om man trivs utomlands verkar det väl rimligt att man inte direkt sitter och planerar att flytta tillbaka igen. Det betyder ju liksom inte att man stängt dörren för att någonsin flytta hem igen om saker skulle förändras.

Inte varit i Sverige på flera år. Varför skulle det vara så svårt att lämna? Behövs inte mycket pengar, man kan hitta jobb eller arbeta online, eller arbeta säsong i Europa och flyga till Asien över vintern så som jag gör.

Att aldrig mera sätta min fot i Sverige känns inte som en större utmaning, men jag kanske åker och besöker en dag för att påminna mig om hur härligt det är att vara fri.

Jag drog 2006..
Har sen dess bott i Tjeckien, Storbrittanien, Sierra Leone och nu senaste 10 åren i Bulgarien.
Bästa jag har gjort för min egna personliga utveckling.