Kunde mördaren vara säker på att skottet dödat?

Kan visst vara en erfaren skytt, men i så fall helt ovan vid att döda och antagligen inte planerat.

Tilläggas kan själva mordförfarandet.
Två skott avlossade i snabb följd med en arm som är böjd och utan att intaga "skyttestance"
Oavsett om det andra skottet var avsett även det för Olof Palme,eller om det var ämnat åt Lisbeth så är det två gedigna avfyrningar som gjorts.
Detta pekar klart emot att mördaren har gedigen erfarenhet av att skjuta med spädgris.

En tråd jag missat, men med en fråga jag själv brottas med:
"Kunde mördaren vara säker på att skottet dödat?"
En riktigt bra fråga!

Jag har svårt att se detta av olika anledningar(men också utifrån mina möjligen begränsade kunskaper)

Ammunitionen: Som, skjuten i mjukdelar med den rörelseenergin, skulle kunna gå rakt igenom utan att tumla och göra speciellt stor skada.
Träffbilden: Där gav ju rättsläkaren Kari Ormstad en redogörelse för att det skulle varit ett område på några kvadratcentimeter som ändå skulle givit samma utgång? (Minns nu inte exakta mått)

Ställer mig dock ändå frågande till Kari's slutsats.
Det dödande(skottet) måste väl ha varit kotpelaren men även slutligen(?) kroppspulsådern?
"Död innan han nådde marken?"(Stämmer detta?)

Den fråga jag då ställt mig är (lite kortfattat här): Vilken GM vet vart Palmes inre organ är, ex. i förhållande till ytterkläder(där mittsömmen har angivits som riktmärke i vissa hypoteser)?

Ett "proffs" och van yrkesmördare?
....men då stämmer inte valet av vapen och ammunition?

Skjuter man nån i ryggen point blank med en 357 magnum behöver man bara veta att man typ träffade på ryggsidan av sternum.
Sen så kanske mördaren ville statuera ett exempel genom att palme blev skjuten, om han överlevde eller inte spelade minre roll.

Det vet du inte ett skit om och då kan du lika gärna hålla käft. Han sköts med militärens egna ammunition. Och jag stod framför revolver när han laddade den. Det har jag berättat för polisen strax efter mordet och fick förordningen att inte berätta det för någon.

Jag citerar mig själv:

Ormstad omtalar två förhållanden. Dels att det är svårt att pricka huvudet under gång och att det innebär "ganska stora möjligheter" att överleva ett huvudskott. Dels att det är lättare att skjuta på något som är "en halvmeter brett och 70 cm högt", dvs ryggen. Var i höjd man träffar i den spelar ingen roll och på bredden har man "tio centimeter att gå på" (för att vara säker på utgången). Om man missar ryggmärgen "gör det inte så mycket".

Detta kan även den med begränsade kunskaper rakt av och utan tvekan avfärda.

-Det innebär inte ganska stora möjligheter att överleva ett huvudskott.

-Att man har en yta 70x10 cm i ryggen att "gå på" är oriktigt. Det går alldeles utmärkt att överleva ett skott i ryggraden om ingen annan vital struktur samtidigt träffas (t ex tyske inrikesministern Schäuble som skjuts genom ryggraden vid ett attentat 1991 lever rullstolsburen än idag). Och tittar man närmare på saken blir det uppenbart att det är inte alls ovanligt att överleva skott centralt i ryggen.

Ormstads och många andras slutsats är svårt infekterad av att bedömningen görs efter utfallet (statsministern ramlar ihop och dör på fläcken och GM kan enkelt lufsa iväg och uppslukas) och inte efter hur man kan ha tänkt sig saken på förhand.

Tumlingen som du är inne på är också relevant i sammanhanget. Det uttalas, har jag för mig, att den stora vävnadsskada som kan konstateras är en konsekvens av den kraftfulla Magnumladdningen. Vad skulle den ha med saken att göra om kulan bara går spikrakt igenom? Det är tumlingen som orsakar större skador, eftersom den innebär att kulan bromsas och att dess rörelseenergi därmed överförs till omkringliggande vävnad som trasas sönder. Det blir alltså lite samma effekt som av expanderande ammunition. Och detta är givetvis inte något GM kunde räkna med, det är något som bara råkar bli fallet.


Den frågan är relevant. Det räcker alltså inte att träffa ryggraden, som många tror. Och även om det vore fallet kan man inte vara säker på att träffa den i dunkel, under gång och genom tjocka vinterkläder.

Än mindre säker kan man under dessa (eller några andra) förhållanden vara på att med millimeterprecision träffa en viss pulsåder. Dessutom ser folk olika ut invärtes precis som utvärtes.


Den här professionella praktiken att skjuta endast ett skott men det med kirurgisk precision har jag inte stött på i något fall. "Yrkesmässiga" avrättningar var istället kallblodiga och innebar flera skott i huvud/bröst. När ett skott förekom skedde det i huvudet (ofta ETA). Organiserat attentat med ett skott i ryggen har jag inte sett ett enda exempel på när jag kollat upp hundratals sådana från tiden.

Ammunitionen och vapnet i all ära, men allra mest otänkbart för ett planlagt och professionellt attentat är platsen och sammanhanget. Längs okänd rutt mitt bland folk i ett oberäkneligt fredagscity.

Och till det ett skott i ryggen.

Mycket bra inlägg. Det framstår nu som helt otänkbart att en resursstark organisation skulle ligga bakom.

Om man tvunget vill föreställa sig ett beställningsmord måste man ner på en väldigt amatörmässig nivå, typ att Tingström anlitar CP. Men den teorin har förstås sina egna brister.

Om man drar iväg ett en kula från en 357 Magnum på kanske 3-5 meters avstånd mot överkroppen på en människa utan skyddsväst så är man nog relativt garanterad att skottet kommer att döda förr eller senare. Särskilt om inte kulan är helmantlad utan istället deformeras när den passerar genom kroppen. Det lär bli ett rejält blodbad ganska fort, vilket ju också skedde. Palmes tjocka ytterrock sög upp det mesta blodet men det blev en stor pöl på marken trots att ambulans anlände ganska fort.

Det har nog inte så mycket med skyttens skicklighet som med brutal kraft på nära håll att göra. Jag är övertygad om att de flesta vuxna människor hade kunnat träffa en vuxen man i bröstet/ryggen på det avståndet trots att mannen promenerar i maklig takt och därför är så att säga ett rörligt mål.

Ja, det innebar såklart omedelbar fara för livet att få en projektil genom kroppen.

Men trådens frågeställning är om GM kunde vara säker på att skottet dödat. Och, nej, det kunde GM inte vara. Det enda sätt man kan komma fram till det på är att bedöma attentatet utifrån dess utfall - att det lyckades.

Om du skjuter ett skott genom överkroppen på slumpvist valt ställe, så är nog sannolikheten ganska stor att offret överlever. Särskilt om ammunitionen inte är av typen som deformeras på något sätt vid träff (med syftet att orsaka skada).

Och det var den inte i fallet MOP, där användes inte expanderande ammunition. Det var tvärtom en ammunition med syftet att inte deformeras, för att istället ha hög genomslagsförmåga. Den hade för detta syfte en extra kraftig bemantling framtill. Expanderande/deformerande ammunition saknar mantel framtill eller är av hålspetstyp.

Sen råkar mordammunitionen tumla (snurra) i kroppen på statsministern och fick därför en mer destruerande effekt än GM kunde tänkt sig.