Hej! Tänkte fråga, har lite existensiell kris här hemma.Har precis köpt en 8årig bengalhona. När vi köpte henne fick vi höra att hon var världens socialaste tjej, god och kelig, inte alls svårt för omställningar och dylikt, lätt att acklimatisera sig och träffa nya människor, hundvan .
Hon kom hit mitt i löp (jätte jobbigt) fick tid för kastrering rätt omgående , men redan innan operation smiskade hon till min sambo med tassen efter att hon strykt sig mot honom. Vi har såklart full förståelse för omställningen. Det har gått bra, sambon har fått några smiskar men bara ”varning” och speciellt när tratten varit av. När hon har den på är hon hur söt som helst. Ska vara nära och gosa. Så fort den är av , blir hon avvaktande och lite av den här ”glimten ” i ögat som katter kan få innan ett hugg . Så har hållt mig på avstånd när den är av och gett henne space .
Idag åkte tratten av när hon skulle få blötmat. Och efter det busade vi med vippan . Såg hur hennes blick förändrades direkt, satte sig i armen och försökte attackera. Så höll hon på , var tvungen att kasta mig efter en kudde för att skydda benen då jag sprang runt i shorts. Helt svarta ögon. Vet att jag hanterade det dåligt men blev så chockad. Stängde in mig i sovrummet .
Har ni några tips? Alltså man undrar ju , hur kommer hon bete sig när hon träffar andra människor som är kattvakt? Hund? Sambons päron har ju hund. Vad är det för märklig reaktion?
Är det vanligt vid omplaceringar?
Har sån vidrig ångest över att ha tagit mig ansvar för en katt som just nu får mig lite rädd och osäker. Efter en del psykisk ohälsa är just detta det sista jag behövde , och känns som jag ska kvävas av att inte veta hur framtiden ser ut med henne. Ska jag leva med en katt ca 10 år till som attackerar mig och min sambo?
Tycker det är hemskt , men börjar få ångerkänslor . Har såklart försökt kontakta uppfödaren utan att riktigt få hjälp på traven, uppfödaren känner inte igen det här beteendet menar dom. Det har skett någon gång att uppfödaren velat väga hennes kattungar varpå hon blivit störd och rivits. Då hade uppfödaren visat gränser säger dom.
Vad ska jag göra? Har världens klump i magen … några med tips och erfarenheter med bengaler? Pratade med en kompis som utbildar sig till Vet , hon menade på att katten kanske inte får utlopp av hennes energi. Och jag fattar den delen, men just nu visar hon upp de tråkiga sidorna, försöker busa med henne hela tiden . Ska jag vara ärlig önskar jag att hennes tratt får sitta på ett tag till… hon ligger nämligen just nu i mitt knä och sover som en liten prinsessa .
Tillägg: känner också liten stress över att hon kommer bli arg på mig så fort hennes energinivå blir för hög. Ex att jag skulle komma hem från jobbet , med en katt som varit ensam under dagen och få hugg exempel…
Tack på förhand
Hon kom hit mitt i löp (jätte jobbigt) fick tid för kastrering rätt omgående , men redan innan operation smiskade hon till min sambo med tassen efter att hon strykt sig mot honom. Vi har såklart full förståelse för omställningen. Det har gått bra, sambon har fått några smiskar men bara ”varning” och speciellt när tratten varit av. När hon har den på är hon hur söt som helst. Ska vara nära och gosa. Så fort den är av , blir hon avvaktande och lite av den här ”glimten ” i ögat som katter kan få innan ett hugg . Så har hållt mig på avstånd när den är av och gett henne space .
Idag åkte tratten av när hon skulle få blötmat. Och efter det busade vi med vippan . Såg hur hennes blick förändrades direkt, satte sig i armen och försökte attackera. Så höll hon på , var tvungen att kasta mig efter en kudde för att skydda benen då jag sprang runt i shorts. Helt svarta ögon. Vet att jag hanterade det dåligt men blev så chockad. Stängde in mig i sovrummet .
Har ni några tips? Alltså man undrar ju , hur kommer hon bete sig när hon träffar andra människor som är kattvakt? Hund? Sambons päron har ju hund. Vad är det för märklig reaktion?
Är det vanligt vid omplaceringar?
Har sån vidrig ångest över att ha tagit mig ansvar för en katt som just nu får mig lite rädd och osäker. Efter en del psykisk ohälsa är just detta det sista jag behövde , och känns som jag ska kvävas av att inte veta hur framtiden ser ut med henne. Ska jag leva med en katt ca 10 år till som attackerar mig och min sambo?
Tycker det är hemskt , men börjar få ångerkänslor . Har såklart försökt kontakta uppfödaren utan att riktigt få hjälp på traven, uppfödaren känner inte igen det här beteendet menar dom. Det har skett någon gång att uppfödaren velat väga hennes kattungar varpå hon blivit störd och rivits. Då hade uppfödaren visat gränser säger dom.
Vad ska jag göra? Har världens klump i magen … några med tips och erfarenheter med bengaler? Pratade med en kompis som utbildar sig till Vet , hon menade på att katten kanske inte får utlopp av hennes energi. Och jag fattar den delen, men just nu visar hon upp de tråkiga sidorna, försöker busa med henne hela tiden . Ska jag vara ärlig önskar jag att hennes tratt får sitta på ett tag till… hon ligger nämligen just nu i mitt knä och sover som en liten prinsessa .
Tillägg: känner också liten stress över att hon kommer bli arg på mig så fort hennes energinivå blir för hög. Ex att jag skulle komma hem från jobbet , med en katt som varit ensam under dagen och få hugg exempel…
Tack på förhand