Reflektioner kring Livia Fränkels sommarprat (deporteringen av de ungerska judarna)

I söndags höll Livia Fränkel sitt sommarprat i P1 om hur hon deporterades till Auschwitz-Birkenau med sin familj. Här kommer några av mina reflektioner kring Fränkels berättelser, i sken av ortodox historieskrivning och vad vi idag vet om förintelselegenden. Dela gärna med er av era tankar kring Fränkels sommarprat.

Ett populärt tema bland Auschwitz-överlevare under efterkrigstiden var berättelserna om "doktor Mengele". Varje jude hade sin egen rövarhistoria om hur de selekterats av dödsängeln. I vittnesskildringar från efterkrigstiden så förvandlades Mengele till en slags allestädesnärvarande ondskefull kraft som var närvarande vid alla ankommande tågtransporter till lägret, dag som natt. Han beskrevs (helt felaktigt) som en "lång, blond arier", trots att han i själva verket var medellång med mörka drag. Även Fränkel har sin obligatoriska Mengele-anekdot:

Så var vi framme vid ett bord. Där stod en SS-man. Vi skulle senare få veta att doktor Mengele tjänstgjorde den natten. Han pekade mor åt vänster, Hédi åt höger, mig åt höger. "Vi är en familj, de är mina döttrar, vi vill vara tillsammans", sa mor. "De kan gå, ni ska få åka lastbil". Han föste mor åt sidan.

Det är oklart hur Fränkel kunde bekräfta att SS-mannen på perrongen faktiskt var Josef Mengele och inte någon annan av de många läkare som tjänstgjorde vid SS-garnisonen i Auschwitz. I en annan tråd ( (FB) Myten om "doktor Mengele" i Auschwitz) har jag demonstrerat att många av vittnesmålen kring Mengele bygger på en slags mytbildning kring den litterära figuren Mengele snarare än den verkliga människan bakom karikatyren. Det får anses osannolikt att det faktiskt var Mengele som selekterade Fränkels transport, men en extremt avgörande detalj är hennes kommentar om att "de kan gå, ni ska få åka lastbil".

När Fränkel deporterades till Auschwitz så hade tågrampen genom Birkenau färdigställts, vilket innebär att judarna inte längre behövde släppas av mitt emellan huvudlägret och Birkenau. Innan maj 1944 så stannade alla transporter till Auschwitz vid den så kallade "gamla rampen", och judarna transporterades sedan med lastbil till antingen huvudlägret (Auschwitz-I Stammlager) eller till Birkenau. Syftet med den nya tågrampen genom Birkenau var enligt ortodox historieskrivning att judarna kunde "gasas direkt vid ankomst". Om Fränkel deporterades raka vägen till Birkenau och deras mamma selekterades för gasning, varför skulle "Mengele" påpeka att hon skulle "få åka lastbil"? Den naturliga förklaringen är att Fränkels mamma selekterades för tvångsarbete och deporterades med lastbil till antingen Auschwitz-I, till något av Auschwitz-komplexets många satellitläger, eller annorstädes. Låt mig alltså understryka att de påstådda "gaskamrarna" i Birkenau låg just intill den nya tågrampen som färdigställdes i maj 1944, vilket innebär att Fränkels mamma knappast hade behövt "åka lastbil" för att ta sig 20 meter till gaskammaren. Efter kriget så upptäcktes tiotusentals ungerska judar i hundratals läger överallt i Europa, men det är inte helt känt hur dessa judar nådde dessa destinationer. I dag vet vi att de ungerska judarna inte "gasades vid ankomst", och Fränkels vittnesmål ger en unik inblick i hur arbetssorteringen gick till vid tågperrongen efter ankomst och hur "gasade judar" antagligen skickades vidare till andra destinationer och därmed "försvann" eller "utrotades" i släktingarnas fantasier. Det faktum att tyskarna upprättade ett provisoriskt transitläger i sektor BA III i Birkenau under denna period demonstrerar att man inte hade för avsikt att utrota de ungerska judarna utan snarare sätta dem i arbete i olika delar av Tredje riket.

Att tyskarna behandlade deporterade judar som enskilda individer snarare än familjeenheter är en tragisk verklighet, men en annan intressant kommentar från Fränkel gör det möjligt att förstå hur familjesepareringen kan ha accentuerats på ett sätt som underblåste utrotningsmyten. Så här säger Fränkel om vad som hände efter sorteringen vid tågrampen:

Vi klädde av oss nakna och ställdes upp framför en man som klippte av oss allt hår. Först på huvudet [...]. Sedan rakade han under armarna och mellan benen. Jag skämdes. Efter det skulle vi duschas. Efter det skulle vi ta på oss fångdräkten utan att torka oss. När vi var färdiga kände vi inte igen varandra. Rakade huvuden, gråa fångklänningar. Alla såg likadana ut. Jag kunde inte se någon jag kände igen.

Med andra ord är det fullt möjligt att släktingar och bekanta faktiskt befann sig i andra lägersektioner, men var omöjliga att känna igen efter rakning och klädbyte.

Vid ett tillfälle så berättar Fränkel hur Hédi "skrubbat en av vaktbarackerna mot en extra tallrik soppa", och sedermera smugglat ett grönt blad tillbaka till baracken, något som skapade stor uppståndelse bland judinnorna. Fränkel påstår nämligen att "det var bara grått" i Auschwitz, men med tanke på att Fränkel deporterades till Auschwitz under maj/juni och enbart stannade i lägret under sommaren, innan hon deporterades vidare för tvångsarbete i Hamburg, är det märkligt att hela Auschwitz skulle ha varit "helt grått" så till den milda grad att hon "knappt kunde tro sina ögon" när hon fick se ett grönt björkblad... Vi vet att man planterat träd överallt i lägret och dessutom odlade trädgårdar och bedrev småskaligt jordbruk. I den västra delen av lägret fanns omfattande grönområden och planterade träd. Denna detalj får anses vara ett litterärt element snarare än en skarp realitet.

En anekdot vars sanningshalt onekligen går att ifrågasätta handlar om hur Hédi återigen valts ut för arbete i en annan del av lägret. När Hédi slutligen återvände till barackerna påstås arbetet ha gått ut på att "frakta döda kvinnokroppar". Detta scenario måste anses extremt osannolikt. Varifrån kom dessa kvinnokroppar? Om vi antar att kvinnokropparna kom från "gaskammaren" så innebär detta att Hédi valts ut som en medlem i den topphemliga Sonderkommando-gruppen, vars uppgift var att tömma "gaskammaren" på lik och frakta upp dem till krematoriet. Det finns emellertid inga uppgifter om kvinnliga medlemmar i "Sonderkommandot", än mindre medlemmar som sedan fick återvända till sina vanliga baracker efter avslutat arbete. Denna grupp påstås ha varit så hemlig att de levde helt isolerat från lägrets övriga fångar, och sedan "utrotades med jämna mellanrum" för att inte lämna några vittnen. Att Hédi skulle ha fått arbeta med att frakta gasade judinnor är alltså uteslutet. Så, varifrån kom liken? Om vi antar att kvinnokropparna helt enkelt var kvinnor som avlidit i lägret av naturliga orsaker (sjukdom, allmän deprivation, osv) så kan man ställa sig frågande till varför en 19-årig judinna skulle ha valts ut för den slitsamma uppgiften att frakta lik (till krematorierna?). Sonderkommando-gruppen, vars uppgift påstås ha varit att tömma "gaskammaren" på lik, bestod enbart av män, och det är osannolikt att så många kvinnor avlidit under en och samma period att man specifikt valde ut en 19-åring att frakta kvinnliga lik.

Fränkel påstår sedan att en selektion ägde rum där några hundra lyckligt lottade flickor skulle få lämna lägret för att arbeta med jordbruk vid ett av Auschwitzs satellitläger. Hédi påstås ännu en gång ha valts ut för arbete, och SS-mannen "pekade på henne med sin ridpiska". Att SS-männen som ansvarade för de olika arbetsgrupperna i lägret skulle ha vandrat omkring med ridpiskor annat än för att bokstavligen rida häst, är en Hollywood-fantasi som Fränkel inkorporerat i sitt sommarprat. Fränkel påstår sedan att Hédi "bytt plats" med en annan flicka och därför återvände utan att ha lämnat lägret. Men låt oss för en sekund reflektera över att Hédi bara några dagar tidigare påstås ha bevittnat och fraktat (gasade?) kvinnolik. Inte nog med att hon redan exponerats för det topphemliga utrotningsprojektet och sedan spridit den till sina tjejkompisar i barackerna, men hon påstås sedan ha valts ut för att lämna lägret så att hemligheten kunde spridas till ännu fler!

I följande tråd har vi diskuterat deporteringen av de ungerska judarna mer allmänt: (FB) Den påhittade "utrotningen" av de ungerska judarna (maj 1944), och i denna tråd har vi diskuterat hur Hédi Frieds vistelse i Auschwitz på många sätt undergräver ortodox historieskrivning: (FB) Till minne av förintelsemyten: Hédi Fried som vittne MOT "förintelsen"?

Ah, grifters gunna grift!

..professionel 'föreläsare' i skolor. What a surprise.

Jag ska lyssna igenom den vid tillfälle och återkomma. Hon har ju också en syster som självklart också gjort sig ett namn i dessa grifterskretsar; Hédi Fried.

"Han beskrevs (helt felaktigt) som en "lång, blond arier","

Är det många som berättat detta?
Eller är det en vandringssägen som blir starkare för var gång du berättar den?

/VV

Din argumentation går ut på att allt måste vara exakt enligt fasta uppfattning och att det alltid var så.
Att precis "alla" som lyfte kroppar ingick i sondocommando, att alla såg träd för att det uppgetts att det fanns träd, att alla fattade att dr Mengele var mannen i mörkt hår, etc, etc, etc.
Det finns inget som säger att det var så. Det som andra har skrivit och det du har läst och verkligheten är inte samma sak. Det är lika med allt du skriver. Din logik är inkorrekt.
Att avskriva ett större skeende för att en detalj inte stämmer med en tidigare uppgift är inte korrekt vetenskaplig metod. Tex: " Det stod i en bok att på ritningarna vägde ett lock 100kg men på en bild så var locket mindre och kunde inte väga 100kg = slutsats: Det fanns inga gaskammare".
Du tror du vinner trovärdighet genom att skriva långa texter med detaljer tagna ur sitt sammanhang och med selektiv perception. Tyvärr.

Vanligt med professionella grifterjudar vars enda arbetslivserfarenhet tycks vara att "vara jude" och berätta för andra att de är judar, och hur andra måste vara extra snälla mot dem för att de är judar, och att icke-judar aldrig får glömma sin arvssynd.


Jag tror att du missuppfattat trådstarten. Livia Fränkel är inte ett vittne till "förintelsen". Hon har – såvitt jag känner till – aldrig påstått sig ha bevittnat en gasning eller någonting som har en direkt anknytning till utrotningsmyten, annat än selekteringen vid tågrampen. Tråden handlar inte om att motbevisa ett förintelsevittne eller plocka isär ett absurt vittnesmål. Fränkel, liksom systern Hédi Fried, undergräver på många sätt den officiella förintelseberättelsen och underblåser revisionismen. Denna tråd handlar om Fränkels sommarprat. Allt jag gjort är att påpeka på vilket sätt Fränkels anekdoter tycks bekräfta revisionismens grundtes, dvs. det faktum att de ungerska judarna inte "gasades vid ankomst" utan snarare skickades vidare till andra platser.

Vad gäller påståendet att systern Hédi selekterades för att "frakta kvinnokroppar" så har jag aldrig påstått att alla som lyfte kroppar i Auschwitz ingick i Sonderkommando-gruppen. Det finns en antydan i Fränkels berättelse att dessa "kvinnokroppar" tillhörde gasade judinnor, men ur ett historiografiskt perspektiv så är detta praktiskt taget omöjligt. Vi måste därmed utgå från att dessa kvinnokroppar inte tillhörde gasningsoffer utan helt enkelt kom någon annanstans ifrån.


Halmgubbe. Jag har aldrig gjort ett sådant argument.

Nu har jag inte lyssnat på programmet än men att Hèdi skulle hjälpt till att flytta lik är väl inte helt otroligt?

Såvida kartan jag hittade över lägret från sommaren 44 så finns det dels en avdelning för ungerska kvinnor och en annan för andra kvinnor på andra sidan järnvägsspåret. Givet de otaliga berättelserna om fångar som inte överlevde natten så kan det mycket väl vara de liken som Hédi hjälpte till att flytta.

Som jag påpekade i trådstarten så finns det en omisskännlig antydan i Fränkels sommarprat att det handlade om gasade judinnor. Detta måste emellertid avfärdas på rent historiografiska grunder. Om vi istället utgår från att liken kom från icke-gasade kvinnor så ökar sannolikheten att berättelsen är sann, men det måste onekligen anses märkligt att tyskarna valde ut en nyligen anländ judinna för att rensa kvinnolik istället för mer arbetsdugliga män. En jämförelse med Sonderkommando-gruppen ger vid handen att tyskarna borde ha valt fysiskt starka män till fysiskt krävande arbetsuppgifter, inte späda judeflickor.

Det finns ju andra som berättat om gasade lik.
Tex Prufer som du själv använt som referens och vittne.
Om han sett gasade lik, varför kan inga andra också göra det?

/VV

Tråden handlar ju om Livia Fränkels 'berättelse' om att hon nyanländ SLÄPAT kvinnliga lik och då med undertoner om att det var gasade lik. D.v.s. en medlem i den mytiska Sonderkommando-gruppen.

Som Skogsvatte skriver är det helt osannolikt att hon först skulle plockas ut som ung späd kvinna, släpa gasade kroppar och sedan få gå tillbaks till barackerna och kunna skvallra loss alla nazi-topphemligheter.

...precis ALLA historier bara MÅSTE vara sanna va?