Som alla i vårt avlånga land vet är demokratin i vårt land långt ifrån perfekt och kommer nog aldrig att bli, men det betyder inte att det inte är lönt att försöka förbättra den. Antalet möjliga reformer som skulle kunna förbättra demokratin är ju nästan oändliga och en fråga som jag funderar en hel del över. Någonting jag fastnat för är huruvida det verkligen var rätt att låta icke-markägande medborgare rösta. Jag är själv icke-markägande sedan uppemot 2 år tillbaka, detta innebär att jag inte försöker förvrida demokratin för att gynna min egen makt genom detta förslag utan istället tänker jag på det som är det goda för Sverige i sin helhet.
Ett stort skäl till att välfärdssamhället har kunnat växa sig så enormt, är att alla får vara med och rösta oavsett hur ekonomiskt starka de är eller inte. Alla som stapplar sig fram lutandes mot den krycka som den svenska välfärden är har samma rösträtt som de som ser till att den kryckan finns där. Detta är ett tämligen absurt system, vissa tvingas att ge och ge och de som tar och tar, tillåts att ställa krav efter krav. Därför skulle en reform på detta område behövas och jag tror just att endast låta markägande rösta är en sådan. Eftersom att markägande inte utnyttjar välfärdskryckan på samma vis, utan istället bidrar till den. Går ju givetvis att använda saker som inkomst eller leva på välfärd istället, men de har båda problem. Ifall jag ska fatta mig kort skulle inkomst-reformen kunna leda till att ett alltför kapitalistiskt samhälle skapas och att dra gränsen vid att leva på välfärd skulle lätt bli godtycklig samt en uppmuntran till att hålla sig borta från samhällets välfärdtillgångar.
Dagens Sverige består inte av en armé av St. Eriks och St:a Birgittas, utan det finns en hel del brister i stort sett alla svenskar; bitterhet, allmän inkompetens, frånvaro av kärlek och andra tveksamheter. Om dessa inkluderas i den demokratiska processen blir Sverige inte ett land styrt av förnuft och kärlek, utan av bitterhet, inkompetens och ilska—vilket är tvärtemot hur det ska vara. Jag skulle nog säga att jag för tillfället fortfarande ingår i den andra kategorin, jag håller på att bli läkt från det, men är ännu inte där. Vilket innebär att jag då förmodligen fortfarande är en agent som är av ondo än av godo i den demokratiska processen. Detta tror jag gäller många andra icke-markägande Svenskar, varför markägande blir en kvantifierbar, enkel och smidig gräns att dra. Dessutom fostrar det dygd att äga mark, på grund av att du behöver ta hand om den, sättet du behöver ta hand om den varierar ju såklart från mark till mark, men vad som är gemensamt det mesta av det arbetet är att det förbättrar moralen.
Som jag ser det finns det alltså två skäl till varför det skulle vara av stort värde att ändra så att endast markägande medborgare får rösta. Den första är att de inte lever på välfärd och den andra är att de i regel är dygdigare medborgare än de som inte äger mark. Vad tycker ni om denna reform? Borde gränsen endast vara svartvitt för markägande kontra icke-markägande eller borde man få fler röster ju mer mark? Ser ni några förbättringsområden skulle jag gärna höra dem.
Ett stort skäl till att välfärdssamhället har kunnat växa sig så enormt, är att alla får vara med och rösta oavsett hur ekonomiskt starka de är eller inte. Alla som stapplar sig fram lutandes mot den krycka som den svenska välfärden är har samma rösträtt som de som ser till att den kryckan finns där. Detta är ett tämligen absurt system, vissa tvingas att ge och ge och de som tar och tar, tillåts att ställa krav efter krav. Därför skulle en reform på detta område behövas och jag tror just att endast låta markägande rösta är en sådan. Eftersom att markägande inte utnyttjar välfärdskryckan på samma vis, utan istället bidrar till den. Går ju givetvis att använda saker som inkomst eller leva på välfärd istället, men de har båda problem. Ifall jag ska fatta mig kort skulle inkomst-reformen kunna leda till att ett alltför kapitalistiskt samhälle skapas och att dra gränsen vid att leva på välfärd skulle lätt bli godtycklig samt en uppmuntran till att hålla sig borta från samhällets välfärdtillgångar.
Dagens Sverige består inte av en armé av St. Eriks och St:a Birgittas, utan det finns en hel del brister i stort sett alla svenskar; bitterhet, allmän inkompetens, frånvaro av kärlek och andra tveksamheter. Om dessa inkluderas i den demokratiska processen blir Sverige inte ett land styrt av förnuft och kärlek, utan av bitterhet, inkompetens och ilska—vilket är tvärtemot hur det ska vara. Jag skulle nog säga att jag för tillfället fortfarande ingår i den andra kategorin, jag håller på att bli läkt från det, men är ännu inte där. Vilket innebär att jag då förmodligen fortfarande är en agent som är av ondo än av godo i den demokratiska processen. Detta tror jag gäller många andra icke-markägande Svenskar, varför markägande blir en kvantifierbar, enkel och smidig gräns att dra. Dessutom fostrar det dygd att äga mark, på grund av att du behöver ta hand om den, sättet du behöver ta hand om den varierar ju såklart från mark till mark, men vad som är gemensamt det mesta av det arbetet är att det förbättrar moralen.
Som jag ser det finns det alltså två skäl till varför det skulle vara av stort värde att ändra så att endast markägande medborgare får rösta. Den första är att de inte lever på välfärd och den andra är att de i regel är dygdigare medborgare än de som inte äger mark. Vad tycker ni om denna reform? Borde gränsen endast vara svartvitt för markägande kontra icke-markägande eller borde man få fler röster ju mer mark? Ser ni några förbättringsområden skulle jag gärna höra dem.
__________________
Senast redigerad av Dempa19 2022-02-05 kl. 17:40.
Senast redigerad av Dempa19 2022-02-05 kl. 17:40.
