Ett av de stora "bevisen" för gasningsmyten i Auschwitz, enligt ortodoxa forskare, är de påstått "konvergerande vittnesmålen" som "styrker helhetsbilden". På grund av den nästan totala bristen på empirisk och dokumentär bevisning för "förintelsen" har historiker därför tvingats tillämpa denna luddiga och pseudovetenskapliga metodologi för att hålla förintelsekorthuset på fötterna.
De "konvergerande vittnesmålen" påstås vara oberoende vittnesmål som bekräftar avgörande detaljer i gasningsmyten. På basis av slarvig, oseriös och rentav ondsint historiografi har man lyckats måla bilden av vittnesskildringarna som konvergerande och trovärdiga, när de i själva verket utgör en spretig och sanslös soppa av fullständigt vansinniga utsagor.
Ett av de pinsamma "konvergerande vittnesmål" som ortodoxa forskare idag helst vill glömma är den gamla myten om 4 miljoner döda i Auschwitz. Denna siffra kom att bli det officiella dödstalet omedelbart efter krigsslutet, och bekräftades av horder av "vittnen" som vällde ur lägret. Jude efter jude upprepade religiöst den sovjetiska propagandasiffran, som stadfästs redan innan sovjeterna intog lägret. Dessa "konvergerande vittnesmål" ledde till myten om 4 miljoner döda. Idag debatterar forskarna fortfarande om huruvida 1,1 miljoner, 470 000 eller 360 000 människor dödades i Auschwitz, men 4 miljoner-siffran har diskret begravts, skyltar har bytts ut och böcker har reviderats för att dölja detta pinsamma historiska misstag.
Idag vet vi så klart att de tidiga myterna och ryktena om utrotning, gasningar, elektriska golv och ångkammare framförallt hade sitt ursprung i 1) den polska partisanrörelsens nätverk i Auschwitz och 2) i de sovjetiska utredarnas nyckfulla propagandapåhitt. Moderna historiografiska studier har noggrant kunnat härleda dessa myter. Det kanske tydligaste exemplet är ovannämnda dödstal på 4 miljoner, som man enkelt kunnat härleda till vittnen som förhörts av sovjeterna efter befrielsen av lägret, och som sedan försetts med uppgifter att upprepa till omvärlden. Sovjeterna tillsatte till och med en "utredning" med "expertvittnen" för att bekräfta trovärdigheten i de 4 miljoner offren för tyskarnas kreativa massutrotning.
Men de tidiga vittnesmålen från Auschwitz fullständigt dryper av ännu mer fantasirika "konvergerande bevis". Ett av de mest komiska är de "konvergerande vittnesmålen" om vagnarna som transporterade och bokstavligen tippade de levande judarna rakt ner i "gaskammaren"; andra hävdade att vagnarna tippade judarna rakt ner i kremeringsugnarna! Denna berättelse dyker upp i drivor av vittnesmål, och står så klart stick i stäv med den moderna versionen av "gasningarna" i Auschwitz.
Ett av de tidigaste vittnesmålen om dessa intuitiva vagnar kom från "vittnet" Regina Bialek så tidigt som 1945:
Ett annat modigt vittne, Sofia Litwinska, vittnade redan 1945 att:
Vittnet Kurt Marcus förtäljer följande:
De "konvergerande vittnesmålen" påstås vara oberoende vittnesmål som bekräftar avgörande detaljer i gasningsmyten. På basis av slarvig, oseriös och rentav ondsint historiografi har man lyckats måla bilden av vittnesskildringarna som konvergerande och trovärdiga, när de i själva verket utgör en spretig och sanslös soppa av fullständigt vansinniga utsagor.
Ett av de pinsamma "konvergerande vittnesmål" som ortodoxa forskare idag helst vill glömma är den gamla myten om 4 miljoner döda i Auschwitz. Denna siffra kom att bli det officiella dödstalet omedelbart efter krigsslutet, och bekräftades av horder av "vittnen" som vällde ur lägret. Jude efter jude upprepade religiöst den sovjetiska propagandasiffran, som stadfästs redan innan sovjeterna intog lägret. Dessa "konvergerande vittnesmål" ledde till myten om 4 miljoner döda. Idag debatterar forskarna fortfarande om huruvida 1,1 miljoner, 470 000 eller 360 000 människor dödades i Auschwitz, men 4 miljoner-siffran har diskret begravts, skyltar har bytts ut och böcker har reviderats för att dölja detta pinsamma historiska misstag.
Idag vet vi så klart att de tidiga myterna och ryktena om utrotning, gasningar, elektriska golv och ångkammare framförallt hade sitt ursprung i 1) den polska partisanrörelsens nätverk i Auschwitz och 2) i de sovjetiska utredarnas nyckfulla propagandapåhitt. Moderna historiografiska studier har noggrant kunnat härleda dessa myter. Det kanske tydligaste exemplet är ovannämnda dödstal på 4 miljoner, som man enkelt kunnat härleda till vittnen som förhörts av sovjeterna efter befrielsen av lägret, och som sedan försetts med uppgifter att upprepa till omvärlden. Sovjeterna tillsatte till och med en "utredning" med "expertvittnen" för att bekräfta trovärdigheten i de 4 miljoner offren för tyskarnas kreativa massutrotning.
Men de tidiga vittnesmålen från Auschwitz fullständigt dryper av ännu mer fantasirika "konvergerande bevis". Ett av de mest komiska är de "konvergerande vittnesmålen" om vagnarna som transporterade och bokstavligen tippade de levande judarna rakt ner i "gaskammaren"; andra hävdade att vagnarna tippade judarna rakt ner i kremeringsugnarna! Denna berättelse dyker upp i drivor av vittnesmål, och står så klart stick i stäv med den moderna versionen av "gasningarna" i Auschwitz.
Ett av de tidigaste vittnesmålen om dessa intuitiva vagnar kom från "vittnet" Regina Bialek så tidigt som 1945:
There were 7 gas chambers at AUSCHWITZ. This particular one was underground and the lorry was able to run down the slope and straight into the chamber. Here we were tipped unceremoniously on the floor. The room was about 12 yards square and small lights on the walls dimly illuminated it. When the room was full, a hissing sound was heard coming from the centre point on the floor and gas came into the room.Observera för övrigt att gasen, för detta vittne, uppträdde ur golvet!
Ett annat modigt vittne, Sofia Litwinska, vittnade redan 1945 att:
We were then taken by ‘Tipper-type’ lorries to the gas chamber chute. They were large lorries, about 8 in all and about 300 persons on each lorry. On arrival at the gas chamber the lorry tipped up and we slid down the chute through some doors into a large room.Fru Litwinska igen, under sin utfrågning:
A. We left the trucks and were led into a room which gave the impression of a shower bath. There were towels hanging round and sprays, and even mirrors.Regina Plucer (1945) hade en liknande utsaga:
Q. How did you leave the truck?
A. The whole truck was tipped over in the way as they do it sometimes with potatoes or coal loads.
The chute was used for sick and weak people but often when lorry-loads of victims came they were tipped directly from the lorry down the chute. The capacity of the undressing-room was such that I estimate it would hold about three thousand persons.Mordecai Lichtenstein bekräftar fantasierna:
In front of the chambers, people had to alight from the lorries, or were simply tipped out by means of a winch. Sometimes they were given a towel and a piece of soap, driven into the chambers and beaten if resisting, supposedly to take a bath and be deloused. Then the doors were shut and screwed down. By an electrical process the air was pumped out.Berättelserna om massmord via kvävning, genom att pumpa ut luften ur rummet, är en annan vanlig utrotningsmetod som förekommer i flera tidiga vittnesmål och rapporter.
Vittnet Kurt Marcus förtäljer följande:
The weak and sick, who were brought on trucks at the end, were quite simply thrown down the steps in a big pile by tipping the cargo bed.Ett annat exempel är en "rapport" från 1946 som hävdar att:
[...] the inmates climbed into trolleys running on rails. These trolleys, at Auschwitz, were of different size and could accommodate from 10 to 15 persons. Once loaded, the trolley is set in motion on an inclined plane and sent into a gallery at full speed. At the end of the gallery there was a wall; behind it was the access to the furnace. When the trolley hit the wall, it opened automatically, and the trolley tipped up, throwing its cargo of living people into the furnace.Så enkelt är det alltså att konstruera ett "konvergerande vittnesmål" om "utrotningarna" i Auschwitz. Dessa vittnesmål och andra i samma genre är så klart pinsamma för moderna forskare, varför de aldrig problematiseras eller ens omnämns i de akademiska finrummen. Men de förblir inte desto mindre en nagel i ögat på de som fortfarande försöker upprätthålla gasningsmyten i Auschwitz.