Caféernas förfall

Irriterar mig enormt på att det i princip inte finns riktiga caféer längre. 90% av alla "caféer" numera är gentrifierade samlingsplatser som serverar en dryg, hälsomedveten över/medelklass i bögiga färgstarka kläder som sitter och dricker svagt, miljökaffe eller drinkar som är 95% grädde, socker som serveras i plastbägare med sugrör.

Det är sallader som kostar mer än en riktig middag, det är surdegsmackor överfyllda med ruccola och andra pretentiösa ingredienser, det är störig popmusik, det är "baristor" och fantasispråk, det är skrikande barn som som inte kan bete sig som normalt folk och klättrar på möblerna och vidrigast av allt, allt ska vara så jävla tillrättalagt!

Vad blev det av arketypen av caféer? Caféer ska vara dunkla, fyllda med under/arbetarklassen i skinnjackor med orakade hakor och platta kepsar och fattiga studenter som inte har råd att gå på restaurang, det ska vara en tjock dimma av tobaksrök, det ska vara folk med dubiösa politiska åsikter om proletariatet, om vilka som ska skjutas när det blir revolution, det ska vara alkoholiserade konstnärer som beklagar det moderna samhällets fantasibrist, det ska vara författare som hankar sig fram på brödsmulor, det ska vara saxofonmusik i bakgrunden om det ens är nån musik.

Visst, det finns några arabcaféer som alltid verkar vara på gränsen till knytnävsslagsmål men de är få, önskar att araberna kunde banka upp fler av dessa än ännu en förbannad pizzeriakebeb.

Vad mer upplever ni förargligt med dagens caféer? Finns det caféer i er närhet som trotsar den "moderna" cafékulturen. Borde vi ens kalla dagens caféer, caféer eller borde vi hitta på ett nytt ord?

Går sällan på caféer, men visst vore det trevligt med ett riktigt klassiskt ställe, där man kan ta en öl och en rågbrödsmacka med stekt falukorv och stekt ägg. Och en cigg efteråt.

Man kan ju undra hur cafeerna gick runt förr, jag tvivlar på att det skulle vara lätt att driva enligt samma modell idag.

Här i Gävle har vi ett kvar, tror jag, café Bogården. Jag har inte varit där på några år men fikade där regelbundet från 80-tal till millenieskiftet, klassiskt, hembakt, litet, gemytlig stämning, ligger inne på en privatgård. edit; det verkar finnas kvar; https://www.cafekartan.se/01459/Cafe_Bog%C3%A5rden

Jag tror att alla som mig fikar hos varandra idag, hellre det än att gå ut och betala ocker för att sitta bland en massa stök. Jag tror heller inte att vi kommer att få återuppleva de trevliga personliga cafeerna igen, det blir ingen comeback.

Låter som en väldigt romantiserad bild av ett café. Enda stället på jorden jag kan tänka mig att hitta det du beskriver är väl Istanbul eller Paris. Men jag håller med dig om att svenska caféer är alldeles för dåliga och saknar karaktär, men så finns det ju dom som säger att i Sverige sitter i alla fall folk ner och tar en kaffe, varav i USA är det alltid "on the go" och man tar kaffet i bilen.

Jävlar du har rätt!

Men. Lite av det du efterfrågar sker på caféerna kl09.00 vardagar.

Instämmer. Nu har jag inte varit någon flitig cafébesökare bör betonas men visste inte tjusningen i upplevelsen innan jag besökte nått åt det håll TS beskriver under senaste resan till Prag.

Svenskt företagsfientligt klimat, inte minst mot småföretagen, gör det omöjligt att få det beskrivna caféet att gå ihop skulle jag tro.

TS, kolla in cafekartan.se, t ex denna; https://www.cafekartan.se/0473559/H%...6dra_Lappland/ ett 50-talscafe. Men man får skynda sig inna skolan börjar:

Exakt. Arbetarcaféer på förmiddagen en vardag! Finns enstaka sådana i Göteborg där man kan köpa smörgåsar med falukorv och stekt ägg.

Men förstår TS. Är mest coffe shops och amerikanska kedjor med chailatte och innerstadsfolk. Det är trist. Jag gillar cafekulturen.

Saknar även caféer där gamla tanter sitter och skvallrar över en bakelse och nyförälskade par delar på en semla. Mysigt ju!

Bor och har växt upp i Malmö så jag kan blanda ihop min uppfattning med "bokcaféer" bla och renodlade föreningar och möteslokaler som helt enkelt bara hade som standard att alltid ha en kanna kaffe på långkok.

Här fanns ett härligt café där man tidigare serverade härligt kaffe och nygräddade kanelbullar och hallongrottor. Man samtalade lättsamt med personal och gäster och mådde bra. Då det plingade till i dörrens klocka lyfte man blicken och hälsade på varann.

Idag är lokalen berikad från morgon till kväll med skräniga araber och somalier och deras barn, och det spottas på golvet, fötterna på bordet, talas främmande språk. Personalen hinner inte städa innan det skitas ner igen, med spott, pistaschnötskal som också spottas på golvet, det lämnas skräp och smuts på borden och golvet (förr brukade gästerna antingen samla ihop sina geråd eller föra bort dessa själv).

Jag gråter nu då jag skriver detta. Tänk så vårt land har förändrats.

Saknar riktiga caféer som de har i Tyskland. Där kallas de ofta för Bäckerei. Inte sällan någon barsk äldre kvinna som står bakom disken som behandlar alla kunder likadant. Där finnas massor med hembakta bakverk och smörgåsar med nybakt bröd att välja mellan och det fylls ständigt på. Inte sällan sitter några stammisar där och häckar, resten av gästerna är folkligt blandad. Man går på Bäckerei för att koppla av, ta en vanlig bryggkaffe eller dubbel espresso, läsa en tidning eller en bok och äta någonting hembakt gott till det eller varför inte svalka sig med en Eisbächer på sommaren. Det går bra att sitta där själv, eller med sin Oma (farmor), eller barnen och man blir inte uttittad.

I Sverige är det så otroligt viktigt att se rätt ut, beställa rätt saker och vara trendig om man ska gå på café. Den unga trendriktiga personalen utstrålar proffessionalism och tar det som en förolämpning om du beställer en vanlig bryggkaffe. Ofta måste det bryggas först, för "det är ingen annan som har frågat efter det". Att gå på café i Sverige är en statusmarkör. Du går till ett svenskt café för att träffa dina unga (se ung ut är väldigt viktigt i Sverige) trendiga vänner och för att bli uttittad och beundrad av andra. Sätta sig själv och fika på ett svenskt café känns obekvämt, du framstår som konstig, misslyckad och andra gäster undrar varför tar du upp plats för dem, det finns ju ta-med muggar om du vill fika ensam. Attytiden på ett svenskt café är: Du är till för oss, vi är inte till för dig, bara unga coola trendiga gäster, tack. Alla övriga undanbedes. Alla trendiga gäster ska beställa sin hopplösa specialvarianter på förstört kaffe vilket tar en evighet, varför det ofta är kö i svenska caféer. Det hamras och slås i parti och minut av så kallade Baristor: Folk som har gått kurs i Italien att för lära sig att koka kaffe och sköta en espressomaskin och i det ingår en snorkig attityd: "Jag jobbar inte här för att jag behöver pengarna utan för att jag vill".

Det finns för övrigt inga svenska caféer längre. Alla caféer i Sverige är importfabriker som Starbucks, Waynes coffe, Espresso House och allt vad de heter eller små varianter som vill efterapa dessa. Det är väl den här skiten folk vill ha.

På 50-talet kostade en kanelbulle på kafé 25 öre, kaffet detsamma. Alltså 50 öre för fikat.
(Farsan snackar alltid om detta!) Indexreglerat borde alltså kaffe med bulle idag kosta 7 kronor och 12 öre -Farsan ville prompt att vi skulle gå på kafé, så han bjöd mig på Starbucks här i Götet. Två kaffe och två kanelbullar kostade fan i mig nästan 200 spänn!

Fast upplevelsen var väl rätt okej, vi måste tänka på att folks livsstil är annorlunda idag, jämfört med 1955. Att folk hänger på kafé för att jobba/surfa/slöhänga."Softa" som det heter bland glinen. Givetvis är två hundra spänn för två bullar och två koppar kaffe idiotdyrt om man bara ska klämma i sig en fika, men om kaféet räknar på att folk hänger där en timma eller två, och bjuder på wifi etc, är det lite mer förståeligt.

Det är inte direkt "Gänget och jag" som är på kafé längre.. -En svunnen tid, antar att det är något liknande du syftar på..