Tvåpartisystem i Sverige?

Som jag ser det så blir det svårt att få en "stark" borgerlig regering här hemma. De borgerliga står för långt ifrån varandra i många frågor och jag tror att det kommer att tjafsas sinsemellan.

Jag skulle gärna ha ett "rött" och ett "blått" parti.

Vad tycker ni?

Ett tvåpartisystem vore bra för att förtydliga politiken. Små partier, som Miljöpartiet skulle försvinna och därmed deras oproportionerligt stora inflytande på politiken. Man skulle även kunna minska antalet riksdagsledamöter till en 40-50 stycken. Med ett tvåpartisystem skulle politiken polariseras och det behöver inte vara dåligt.

Ja det vore mkt bra med ett sådant system. Vi skulle alltid ha en stark regering som inte behöver förhandla så fort minsta lilla beslut ska tas. s+v+mp -samarbetet är ju ett skämt. Det är ett hån mot väljarna.

Jodå, tvåpartisystem vore en välsignelse. Kopplad med personval i enmansvalkretsar skulle detta skapa ett nära band mellan politikern och hans väljare och göra honom personligt ansvarig på ett sätt som inte sker idag. Om han missköter sig eller gör saker som väljarna inte tycker om finns det -- till skillnad från idag -- då reella möjligheter för en politisk entreprenör att avsätta och ersätta honom. Att det är dålig omsättning på politiker i USA -- som har just detta system -- och i många fall total brist på motkandidater kan likaväl ses som ett tecken på att amerikanska politiker sköter sig och gör som väljarna vill varför det inte finns något effektivt utrymme för en oppositionskandidat.

Men framförallt vill jag se ett tvåkammarsystem med en riktig senat värd namnet; ett överhus om man så vill. Det är i alla fall en bra början på ett mer genomgripande reformarbete.

Tvåblocks- eller tvåpartisystem går nog på ett ut i Sverige. Vi har ju redan sett eländet, fast det mest varit fråga om enpartistaten Sverige. För mig är en regering med kraftig majoritet i befolkningen den enda utvägen ur problemen! Samlingsregering /konsensusbeslut med en samlingsregering bestående av de fyra största partierna vore lösningen. Systemet har testats i Schweiz under ett halvsekel med mycket gott resultat. Är vi för fina i kanten för att acceptera ett annat land ha ett från demokratik synpunkt suveränt fungerande statsskick?

Jo, men det är bara att ändra beslutsreglerna så att beslut måste samla 75 % av rösterna för att gå igenom. Då kommer vi att få mycket breda lösningar väldigt fort.

Men jag vill fortfarande se ett litet överhus med kvalificerade och meriterade människor som kan sätta ner foten när det går lite för långt. Gärna med mig som medlem, såklart.

Det "lilla" problemet är att de bägge partiblocken är så låsta att de inte accepterar att dela makten, även om det skulle vara till såväl folkets bästa som partiernas (med något undntag). Svårast har sannolikt socialdemokrtin att dela med sig av maktinfrastrukturen som byggts upp sedan 1930-talet. Slut på förläningarna, de egenkontrollerade köttgrytorna (exempelvis möjligheten att ta ut dubla gager till för vanligt folk astronomiska belopp etc.). Nepotismen med alla dess reträttposter med idel röda befattningshavare i slutändan är inte lätt att släppa greppet om. Den insyn / genomlysning som en längre period efter ett maktskifte skulle innebära är inte precis socialdemokratins bästa julklapp!

Sverige har ju ett flerpartisystem, tack vare, eller hur man nu ser på det, vårat valsystem som uppmuntrar till ett flerpartisystem. Skulle vårt parlamentariska system vara uppbyggt på annat sätt skulle det leda till ett tvåpartisystem, två stora block som står i mycket eller liten kontrast till varandra. Personligen känns det ganska tråkigt, men dock bra ur ett ansvarsutkrävande perspektiv då det finns ett tydligt mandat för den sittande regeringen.

Men som i alla parlamentariska system, finns det fördelar/nackdelar...

I teorin ja...men som vi alla vet har det utvecklats till ett statsskick i det närmaste att beteckna som enpartistat. Inte nog med det, denna enpartistat har i mandatperiod efter mandatperiod fortsatt, med regeringspartiet i minoritetsställning - som bekant en högst olycklig utveckling som innebär att regeringen tvingas kohandla med två minoritetspartier, vilkas syften på viktiga punkter avviker från regeringens. Trots samarbetet utanför regeringsplanet, uppnås inte mer än nätt och jämnt majoritet i parlamentet.

En lagstadgad fyrpartiregering, som i Schweiz, skulle för all framtid innebära att en stor folkmajoritet kunde känna delaktighet i de konsensusbeslut som blev resultatet av regeringssamarbetet.

Att försöka lagstadga om att förslag från en enpartiregering måste få t.ex. 75% majoritet, för att ett förslag skulle gå igenom, innebär effektivt stopp i maskineriet. Ytterligt få förslag skulle då finna nåd. En fyrpartiregering skulle alltid kunna räkna med parlamentets stöd, eftersom regeringspartierna utgör en kärna med 80 - 90 % av väljarkåren bakom sig.

Hur skall detta genomföras? Det parti som får flest röster får makten och det näst största blir oppositionspartiet? Eller skall valmöjligheten helt enkelt inskränkas?

Med majoritetsval i enmansvalkretsar utkristalliseras ett tvåpartisystem genom väljarnas rationella röstbeteende: du röstar enbart på det parti som du tror har chans att vinna i "din" valkrets, därmed kommer höger- och vänsterröster s a s buntas ihop i två respektive partier.